Nya Tider!
Det fanns visst en serie med namnet Nya Tider. Jag minns inte så bra vad den handlade om, men i och med titels bör det ju vara just om nya tider för dem inblandade.
Jag har idag funderat en hel del runt mina vanor och bestämt mig för att det är dags för Nya Tider även hos mig. Jag behöver börja sköt mitt matintag med bra, näringsrik, sund kost samt få upp den fysiska aktiviteten varje dag. I mitt fall är det förmodligen oundvikligt - jag MÅSTE träna varje dag för att gå ner i vikt. Det verkar kanske märkligt, men i höstas då jag satsade hårt och hänsynslöst tränade jag mer och sköte maten exemplariskt. Tillbaka till detta - ett väldigt jobb dock så motivationen behöver vara på topp.
Så nu kör vi!
Träning 6 av 7 dagar i veckan.
Måndag: Styrketräning del 1 (rygg, triceps, mage)
Tisdag: Body Step
Onsdag: BAS
Torsdag: Styrketräning del 2 (ben, biceps)
Fredag: Löpning (intervaller)
Lördag: Styrketräning del 3 (bröst, axlar, mage)
Söndag: VILA... Promend
Hur svårt ska det vara och vilka ursäkter ska jag hitta på för att inte sköta detta...
Meny skulle kunna vara ungefär som följande:
Havregrynsgröt till frukost.
Ägg och knäcke/avokado och keso som mellis.
Kyckling/lax med bönsallad eller blomkålsmos till lunch.
Fruktsallad med keso/kvarg och nötter
Protein av ex. lax/kyckling/nöttkött samt grönsaker och sallad.
Kvällsis - proteinbomb (proteindrink, kvarg eller annat)
Övrigt blir det MASSA vatten då jag misstänker jag har ruskigt låg vätskebalans samt lite extra järn i tablettform då det är ett underskott jag har.
På lördagarna har jag lov till massa smaskig mat och gotter. Livet ska ju vara roligt med! ;-)
Så jag ska försöka mig på detta. Hoppas på pepp från omgivningen. Jag blir så trött på att höra att jag är så fin och smal och bla bla bla. Det är inte sanning, det är inte mycket med en 5 centimeter till i midjan och upp med rumpan samt minus 5 kg på vågen. Man ska ju ha mål ;-) Så PEPP var det.
Nu ska jag sova och ladda om för en tuff vecka med massa jobbande, kurs, sjuka barn och nya träningsgrejer åh dietmatlagning. God natt godingar!
SådärJa!
Igår körde jag BodyStep och fick sån härlig beröm av en deltagre. Det värmer så i hjärtat när dem innerligt menar att det var ett kanonpass och samtliga deltagare är svettiga och trötta. Det är alltid ett riktigt halleluja-moment när det händer.
Efter träning for jag hem, lunch med familjen, duscha och pynta mig för 17-års kalas på landet hos en kusin. Åh sån riktigt god mat blev det - potatis, sås, kött, grönsaker och troligtvis den godaste gelen gjord av äpplen jag ätit. Den bara MÅSTE jag får receptet på av min älskade andra kusin (alternativ är ju att hon kan göra en burk åt mig).
Så kidzen och jag var på kalas och myste rejält, mannen spelade match och runt 20-tiden mötes vi hemma för att dyka ner i soffan och lägga upp fötterna högt. Slitna bestämde vi oss för att se Avalons Dimmor, men vi orkade inte hela så vi ska se slutet ikväll.
Igår invigde vi nya spisen. Åh så fin och så snabbt det går med induktionshäll. Fast i och med detta behöver vi några nya grytor - det ger oss en anlednign till ett besök på IKEA. Efter det ska jag och prinsen tillsammans med faster Kajsa på TRASSEL i 3D. Spännande tycker för jag har aldrig varit på 3Dfilm och dessutom aldrig på bio med sonen. En riktigt mysdag hoppas vi på så därför slår jag igen butiken för dagen.
På måndag är vi lediga och då ska jag försöka hinna med att beställa blommor till Jonathans begravning. Jag har en idé om hur det skulle kunna göras så fnt, så fint. Den närmsta familjen ska träffas efter begravningen och det har vi full förtsåelse för. Inatt vaknade jag dock och tänkte att alla vi som kommer och är nära vänner till familjen kanske kunde träffas och fika efter. Kan ju vara skönt att inte behöva åka hem direkt med alla tankar. Jag ska göra ett litet utskick till dem jag misstänker eventuellt kommer... Möjligheten finns ju att man blir helt dumförklarad, men mannen såg det som en god idé. Jg vet ju inte vad som är rätt och fel när det komme till begravningar, jag tycker det vore mysigt att ses efter. Vi är ju alla nära vänner till familjen och bryr oss väldigt mycket... Vi får se vad dem säger.
Nu ska vi mot bilen, IKEA och en dags äventyr. Ha det underbart!
Medgångssupporter?
Idag har jag funderat på en grej på den lilla lediga tid jag haft.
Ibland visar sig verkligen människors riktiga ansikte.
Ni vet att då man gifter sig i kyrkan så nämner prästen nått om till döden skiljer oss åt och innan det säger att nått i stil med ”in sickness and health”.
Min syn på vänskap är ungefär så – i med och mottgång finns man och inte faan skiljer man sig för en lite uppförsbacke?
Man försöker igen och letar nya vägar, sen kanske det skiter sig till slut.
I ett förhållande eller äktenskap är det ju ganska svårt att bara dra (fast vissa gör det har jag hört). När det är bra får man ju njuta av det!
Med vänner har jag liksom lite svårare att förstå hur man backar och lämnar tomt efter sig… Då är man kanske inte riktiga vänner?
För nog kan man ha lite krav på sina vänner, det är ju trotts allt förhållanden det också.
Det där med att finnas i medgång endast och lämna i motgång får mig verkligen att fundera på hur det står still… Sorry, menar till!
Jag är nog väldigt dålig människokännare. Jag är bra med människor, får dem bekväma i mitt sällskap, dem slappnar av och väldigt lätt har man en helt ny livshistoria i sina händer. Spännande. Dock är jag som en av mina goda vänner sagt en känslomänniska och blir sårad då man lämnas vind för våg. Jag är väl en sån där trasa man har att damma med på hyllorna och när det liksom är klart slänger man in mig i skåpet, stänger dörren och glömmer tvätta upp skiten...
Missförstå mig rätt, jag mår utomordentligt. Jag har många underbara vänner, nära och kära. Men konceptet medgångssupporter har fått en helt ny mening för mig. Dem finns där överallt och jag tror vi alla känner någon sån. Jag är säkert också en så, men jag kanske skulle läsa en kurs i socialt umgänge och lära mig hur i hela fridens namn man gör…
Nåja, det finns inte så mycket att göra. Alla sagor har ju ett slut, så även denna. Ikväll slutar den med en groda i sängen och kanske kan han bli en prins om jag pussar lite innan jag somna gott på den mjuka kudden.
Min fredag bjuder mig på många, många timmars jobb och sen lite gott att äta och förhoppningsvis ett glas vin!
Life is good, bara man vill åh väljer rätt...
Stolt
Jag tycker det är så enormt roligt med mina kunder som jag har på gymmet.
Alla kunder/tränande på gymmet är mysiga och roliga, men dem som jag ser som mina egna har jag en speciell pltas åt.
Idag fick jag en sån underbar kommentar från en av dessa, hon var TVUNGEN att boka en tid hos mig och jag hade varit sjuk och då blev det pannkaka av allt. Jag skrattatde gott, men fixade så klart en tid till henne. Henne vännina vill också ha en tid - -det fixade vi. Då visade det sig att vänninans pojkvän också hade haft mig på provträning. De var så nöjda och tyckte jag var himla duktig.
Sånt blir man stolt över och då sträcker jag på mig lite extra.
Jag kommer somna gott ikväll med lite beröm i ryggsäcken :-)
Kramar
Klarsynt så du kan älska dig själv...
Jag har funderat på det där med mina mål.
Jag vet jag bubblade en massa om det i januari då det såg så ljust ut med träningen och allt.
Sen kom jag liksom av mig med mitt löfte och inget har ju hänt.
Jag har ju även hunnit med att protestera över hur man får för sig att träna så infernatiskt i januari för att sen inte orka med samma tempo i oktober.
Mycket skit blir det skrivet på bloggen, för jag har så mycket lustiga funderingar.
Under 2011 har jag som mål att bli en helare människa.
Jag yrade ju om att avsluta saker och det är början på att bi en helare människa.
Igår skojade vi om att min kära vän är så duktig på att se till att grejer bli gjorda och slutförda, medan jag verkligen kan konsten att starta ett projekt - avsluta dem är inte alls lika roligt!
Att bli hel betyder ju inte att man måste vara trasig innan.
Jag tänker mer på klarsynhet, egenrespekt och att älska sig själv.
Att gå ner 4 kilo på vågen kommer nog inte göra mig lyckligare om jag inte ändrar mitt synsätt på mig själv.
Varför skulle minus 4 kilo förändra hela min livssyn och gör dem 4 kilona mig till en bättre människa?
Att livet är hårt och besynerligt har vi sannerligen fått smaka på och jag får lov att säga att oavsett andras tycke känner jag att livet är lite för skört för att inte njuta ordentligt av det.
Lära sig njuta av det som är här och nu är ett livsprojek, men ack så förunderligt vacker om man kunde lära sig det...
Uppladdning
Våra små godingar stannande hos farmor och farfar på övernattning och jag ska straxt dyka i sängen.
Det betyder att jag imorgon inte behöver går upp innan jag själv känner för det - UNDERBART!
Idag har jag haft uppladdning för en ny arbetsvecka (vilket startar med en ledig dag).
Vi har städat huset superfint (i alla fall större delen av det, resten gör jag på förmiddagen imorgon).
Sen har vi proppat oss fulla med kroppkakor - jätte, jätte goda var dem idag!
Umgått och myst med familjen på Öland och det ger energi till kropp och själ, vilket jag VERKLIGEN behövde kände jag.
Söndagar ska vara sånna, att man gör uppladdningar - det är viktigt.
Nästa söndag fortästter vi med uppladdningar inför måndag, men först är det simskolefri vecka och en skön arbetsvecka med lite annat bra planerat.
Kramar och god natt - min nya vecka börjar i alla fall jag med sovmorgon!
Det rullar på...
Ni vet hur det är.
Man ska diska, fixa mat, dammsuga, damma, putsa och feja.
Min önskan är att man skulle göra det och sen skulle man slippa eländet, men läget ligger inte så.
Det blir inte mindre att göra, bara mindre synliga grejer.
Vi har betat av sovrum och tv-rum med dammsugning, dammning och tvätt sam dammsuga BAKOM soffan vilken vi inte gör allt för ofta (den är GIGANTISK soffan så man flyttar inte på den i en handvändning).
Dte var rena julafton för sonen då det hittades bilar och böcker i alla möjliga format.
Märkligt!
Eftermiddagen bjuder svärmor till kroppkakefestligheter.
Hon fyller år på tisdag och jag gissar att vi firara henne idag.
Present till henne får bli ett besök på relaxen, tulpaner och ett kort Viggo skrivit.
Hon kommer bli så nöjd, hon älskar ju relaxen och tulpaner samt allt lilla prinsen tillverkar.
Dock är det konstigt att allt rullar på, att tiden inte stannar av...
Jag förundras över att varje dag bara försvinner...
Nu packar jag en väska med grejer till kidzen, samlar ihop mig själv och far mot soliga Öland för att tiden ska gå.
Denna dagen är det tydligen kuddkrig hos änglarna...
Mina tankar vandrar genast iväg till familjen som bor knappa kilometern fårn oss.
Tidningen har dem idag.
Lilla J:s annons i tidningen.
Vackra och underbara allihop.
Åh jag med tårar över hela tidningen.
Tårarna faller precis som snön...
Vi kanske skulle satt in en också?
Hur faan gör när sånt här händer?
Om bara tårarna kunde sluta rinna...
Jag önskar att lilla J skickar oss solsken den 7 mars.
Men det är om jag har lov att önska mig något av en ängel allt för underbar att stanna i jordelivet.
För lilla J:s mamma säger att då det snöar är det kuddkrig hos änglarna...
Uppförsbacke
Sjuk igen.
Sorg.
Trött.
Eländigt.
Man ska vara positiv och bloggen ska handla om träning och sånt.
Jag sköter mig dåligt.
Fast lite träningsvärk i rumpan har jag fått denna veckan.
Nu är bara frågan om det blir hängröv till sommaren eller inte.
Efter denna magsjukan är över ska jag sprita mig dagligen otaliga gånger.
Aldrig umgås med sjuka människor...
Eller förresten, jag glömde att jag har två smittohärdare som tillbringar sin föräldralediga tid på dagis - leder till otaliga sjukdomar.
Dock anser jag nu att jag gjort mitt till sjukskrivningsdagarna.
Blåbärssoppa och äpplejuice ska rädda livet på mig.
Maken säger att det är bra med OLWs pommes (eller vad dem nu heter) så jag pillar i mig lite av dem med, men sugen är jag INTE.
Nu ska jag försöka mig på en tillfräschning - dusch och decificering av toaletter, värdring av huset...
Kram på er och ni som lider av åkommor - krya på er!
Det var en gång...
Jag älskar att skriva, det är min ventil för ett bättre välbefinnande. Om det är om träning eller livsfunderingar, mitt hus, mina barn eller om något annat som rör sig i huvudet - det fungerar för mig. Hjärtat bli lite lättare och sinne lika så. Sorg och glädje är fantastiskt att kunna förmedla till andra människor, man berörs av andra människors ärlighet då de kan skriva i sin eländighet eller eufori.
Min blogg ger mig fina minne, respons och gör det lite lättare att få sitt ord sagt i en värld där allt för lite tid finns för att lyssna på dravel. Jag ju med all säkerhet vuxen nu och ska föregå med gott exempel, då är det skönt att ibland släppa ut sina funderingar och bara vara jag en stund. Idag är jag grå och tyst och mjuk. Jag känner att jag helst skulle vilja gömma mig i ett hörn och slippa kika fram mer, men var det lider på dagen måste jag ta fram glad-mask och ta den på mig. Jag blir glad, behöver tanka lite energi bara. Tide gör liksom det, tömmer en på energi åh då får man vara snäll mot sig själv och bara njuta av att sitta stilla, titta in i skärmen på den lilla rosa datorn och skriva ett par rader.
Jag ska ladda om, men jag ska vara ärlig mot er att säga jag tycker det är svårt i en värld där det för mig är så uppenbart att människor vi håller kärt lider en enorm förlust. Mina tankar vandra ständigt iväg till dem och samtidigt som dem små sakerna gör mig glad har världen ruskats om ordentligt. Men trotts allt det som hänt står tiden inte still och jag är samma männsika på utsidan, bara lite mjukar inför livet och tiden.
Terrorist på hjärtandagen
Vi har skickat blommor.
Jag vill bjuda på fika, kramas och trösta.
Jag har mulat i mig ett vaniljhjärta tillsammans med övertrötta barn.
Min son har somnat i soffan och min man har lämnat mig hemma för att umgås med pöjkar...
Jag är hopplös och enligt någon sån där undersökning hos en hjärnskrynklare en känslomänniska.
Jo, men det är nog med säkerhet.
Jag lipar, jag skrattar och jag berörs. Jag handlar innan jag hinner tänka, men det gör mig till denjag är.
Jag bryr mig till den milda grad att jag inte hinner med något annat än att sitta vi min lilla rosa dator.
Jag borde bära in min son i sin säng, jag borde köra en tvättmaskin, jag borde nog mumsa i mig ett winebröd... Eller inte!
Jag har ju inga måste, inte borde och ingen att-göra-lista.
Min terorisering denna dag får mig en smula full i skratt, då jag endast önskar alla det bästa. Det där med hjärtan lindade i bomull vill jag gärna se till att alla fårr/har.
Jag ska linda mitt med lite fika, imorgon är en annan dag.
Imorgon är det en fortsättning, fast jag kanske skulle ha lite mer kärlek dagligen i mitt liv...
Puss och kram!
Livet
Strålande och svidande i samma andetag.
Förundrat har jag tittat på min barn under helgen och sett livet som med lätthet rinner i deras ådror.
De två vackraste och mest underbara tingen jag har i världen kan på ett ögonblickssekund försvinna.
Jag funderar på hur man ska ha respekt inför livet vi tydligen alla lånat...
Om det är Herren som lånar oss livet eller om det är något annat som styr, oavsett är det en hård j-vel som utan förvarning kan ta det tillbaka.
Bisarra saker som händer i livet där världeringar vi har ifrågasätts.
Vår livsexistens ifrågasätts.
Vad gör jag här på jordens yta och varför?
Livet är så oförutsägbart och outgrundligt, bjuder oss på underbar glädje och fruktad smärta.
Jag har inte ett enda svar på hur det kan bli så galet, hur världen så snabbt kan förändras.
I mitt huvud vandrar tankar åt alla håll, funderingar i flertal perspektiv på livet.
Livet.
Älskade livet.
Älska livet...
Älskade Ängel
Livet är så fruktansvärt hårt och orättvist.
Ikväll har nära vänner till oss förlorat sin älskade son, en underbar liten prins.
Himlen har har fått den finaste av änglar att vaka över oss.
Mina tårar kan inte sluta rinna.
Mitt hjärta värker och mina tankar vandrar oavbrutet till en familjen i den störrsta av sorger.
Jag kan inte sova, inte sluta tänka på den lilla vackra prinsen som sover så gott nu.
Jag har inga ord att beskriva hur fruktansvärt det känns i själ och hjära.
Ännu mindre kan jag förstå hur våra vänner har det.
Jag vill sände dem styrka och värme i dem störrsta av världens kramar.
Jag vill linda in deras hjärtan och ta bort all den smärta som härjar hos dem.
Jag är en vän och jag finns här - när som, hur som, vad som!
Älskade lilla Ängel, du finns i våra hjärta alltid!
Firework
Fin text, underbart budskap, melodi som får mig att vilja röra på mig i oändlighet.
Det är inte världens bästa låt, men på det stora hela en låt som det slår gnistror om.
Sådana låtar måste man älska och beundra.
Man måste låta livet vara precis så underbart som man själv önskar.
Kanske ska man se på livet som en godisskål - ibland är det nderbart, gott och smaskigt.
Ungefär som choklad.
Ibland vill det sig inte riktigt, man hittar nått riktigt äckligt, seg och uschigt.
Jag spottar ut skiten och tar en ny bit.
Jag vänder ryggen åt eländet och letar efter en ny öppning, andra människor som kan hjälpa mig överkomma hinder.
Ibland finns ingen sopkorg och man inte spotta ut, man får bita ihop och svälja eländet.
Det går över, den vidriga smaken försvinner.
Livet gör liknande saker med oss.
Vi får bita ihop och ta med oss skiten, men vi reser på oss och uppförsbackarna planar sakta med säkert ut.
Jag käkar lite gott och ger livet möjlighet att bjuda mig på ett riktigt fyrverkeri.
Vågen är tillbaka!!
Halsen känns inget av då jag vaknar till liv under mitt nya täcke, endast slem-hosta som följer av ett besök till vasken för hostningar och harklingar.
Huvudvärken är också borta och jag känner mig i stort sett som vanligt - Halleluja!
Barn 1 och 2 görs i ordning, jag lyckas i all fall fläta håret och packar där efter inte kidzen i bilen och drar iväg på tune till Öppna Förskolan.
För att göra en lång historia kort, Noomi trillade på dagis och hade jackat upp sig under hakan. Detta var vi på vårdcentralen med i onsdags, men hon har pillat bort alla tejpar och plåster så vi besökte idag kraste Karolina på BHV. Det verkar inte vara några problem med hakan. Dock chockar min dotter mig med att ligga still, min son med att utan ett pip fixa vatten till sin lillasyster som hon glatt slurpar i sig - jag står som i trans inne hos BHV-sköterskan. Ordination blir koksaltlösning att skölja hakan med och ha koll på så det inte blir någon inflamation eller liknande - då måste vi söka läkare genast för pencillin och hjälp. Det fixar vi!
I flera månader har vågen på BHV/ÖF saknats. Anledningen till att jag reagerar på detta är att jag ALDRIG väger mig någon annan stans än där tidigare. Jag har ju som ni vet vägt mig en gång i veckan på jobbet i syfte att se så jag inte ränner iväg i vikt igen åh förhoppningsvis går ner istället.
Men idag står den fina, fina vågen på sin ordinarie plats och jag hinner med att väga BÅDA barnen. Stora, 18.3 kr och "lilla" landar på 12.6kg. Ser bra ut för dem båda tycker jag, verkar växa enligt sina kurvor och stora ligger på ungefär sama vikt osm sina kompisar. Lilla vet jag inte, men hon är ju i en växarfas justnu, äter MASSA hela tiden (även välling på morgonen tidigt).
Jag har gått NER i vikt av att vara hemma och mula i mig en massa gotter och att inte träna. Vet ni hur frustrerande det är att inte kunna gå ner i vikt av att träna som en dåre utan att det krävs två veckors sjukdom för att få mig att tappa kilo. Nu är det inte överdrivet, det är endast 1kg, men det gör mig så glad och jag ska nu kämpa på för att komma ner dem sista 4-5kg jag önskar bort.
En av minna mamma-kompisar sa att jag så så smal ut och att jag verkligen så trimmad ut. SÅn blir jag glad att höra då jag lägger väldigt mycket tid på min träning dem vet ju hur man ser ut efter 2 graviditeter - man är inte vacker om man inte försöker .-) I alla fall inte jag utan ansträngning (om jag nu ska kallas vacker, men bättre än ful får jag lov att säga jag är - oavsett vad ni tycker!)
Nu ska vi laga lite "fusk-lasagne" och en sen behöver vi handla smör och grädde till kvällens mumsiga kladdkaka. Barnens mormor anländer inom det närmaste så jag ska försöka mig på lite kaffekokande till henne med.
Sysslolös, rastlöst och pustigt!
Efter två veckors hemmavistelse är jag urless på att glo på film, sitta på röven och att vila.
Jag har städat, i mitt makliga tempo, jag har lagat mat, handlat och styrt.
Jag har säkert sett 20 olika filmer på två veckor och jag är SKITTRÖTT på det här nu.
Vila gör underverk för kroppen och jag känner mig piggare idag än igår.
Mn psyket tar stryk av att vara sysslolös...
Eller sysslolös är jag väl aldrig, men det är trist att vara hemma själv när barnen sover och hela huset finns att greja med.
Jag pysslar ihop lite muffins medan jag väntar på gubben, hänger lite mer tvätt och bäddar fint i sängen med nytt täcke och rena sängkläder. Fönsterputsar av bordet och plockar undan potatissäcken, löksäcken och majskrokarna. Barnens skor har plockats ner i en låda och tvättberget ska sorteras. Snabeldraken borde kanske plockas undan och för att göra ytterligare en syssla kokar jag lite pasta till min "snabba-fredags-lasagne"...
Mitt nya hålla sig bora från godishyllan gör att jag får ett sånt shoppingbehov av annat. Mitt substitut blir schampo och balsam, tvålar och lotions. Idag hittade jag schampo och balsam som luktade gott och var super billigt (endast 10kr/flaska) och såna kan man ju ha som lite "resa-iväg-gejer" eller bara "egentids-prylar". Kul att kunna unna sig en kul grej och Noomi fick balsamspray (för trotts lite hår får hon ju såna tovor i det lilla hon har). Min lilla prinsessa ska börja i tid med tjejgrejer :-)
Uppfriskande möten
Vi hamnade på fiket í entren på City Gross med våra barn. Idag med endast ett barn var vilket vi snabbt samtyckte om var skönt och vilosamt. Herre gud så konstigt att sitta där, mer än 10 år sen gick vi skolan tillsammans och det kändes som det var igår vi sågs. Samtalsämnena uppenbart andra, men samma mysiga känsla och exakt samma personer är vi idag om än lite mer karismatiska. Jag känner mig inte ens gammal, inte utanför och inte det minsta annorlunda. Bara en skön känsla infinner sig efter detta mötet som helt oplanerat sker i vardagen.
Jag slås av hur lika vi är våra kopior som levde helt andra liv för 12-15 år sedan. Att vi rör oss på exakt samma sätt runt varnadra, förhåller oss på samma sätt och skratta åt och med varandra på samma sätt. Jag förundras över att trotts sammanlagt 8 graviditeter är vi samma tjejer, lite tyngre, lite mer livserfarenhet, lite mer gråt och skratt bara i bagaget. Jag inser att jag verkligen älskar mitt liv, att jag har gjort så rätt och att det inget gör om karriären får vänta, om huset ser ut som skrutt visa dagar. Jag har en god hälsa, friska barn, är älskad en en fantastisk man och bor i ett bra hus i en del av stan jag trivs i.
Alla gånger jag säger "livet kom emellan", inser jag nu att livet är precis där det ska vara och att jag är på precis rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag kommer aldrig vara mer rätt än just nu, det är mitt liv jag lever och jag ska bara se och njuta av allt fantastiskt som serveras framför mina ögon. Jag är så glad att Anna och Maria ropade på mig i caféet på City Gross, fick mig att se hur fantastiskt livet blivit även om det inte blev som vi hade tänkt oss...
Om du ler
Jag älskar när folk gör sig roliga på motionärer.
Åh bland det roligaste jag har hört idag är att om man ser en jobbare le så kanske man kunde prova själv.
Det fick mig att skratta, för det MÅSTE vara så nära en sanning man kommer.
Skulle jag få ett ryck att vilja springa - då sätter jag mig ner i soffan en stund, det går över ungeäfr lika snabbt som det kom över mig.
Man ska passa sig för idiotier :-D
Degmage...
Den börjar smalna av och jag ser att det tar sig det här med avsmalningsprocesen, men trotts det är magen degig och mjuk som en... Som en jag vet inte vad.
Jag vet jag snart blir 30, men det känns som en extremt dålig ursäkt. Dessutom säger Stefan att man ska sträva efter sitt livs form åh jag jobbar på det, men faan jag är SÅ trött hela tiden (åh sjuk för tillfället).
Det hjälper att läsa andras bloggar, se hur dem sliter med diverse dieter och träning.
Jag behöver få ordning på mina prioriteringar och se till att få i mig tillräckligt med mat (mer proteiner) och öka motionen - fast när jag blir frisk så klart!
Att träna när man är sjuk är dåligt och till och med förenat med livsfara, så det utsätter jag mig inte för.
Jag ska fundera lite, räkna och så kanske det kan bli en liten förbättring i livet. Jaghar ju bara 5 kg kvar att gå ner och det vore ju UNDERBART att ordna det på 10 veckor - inte omöjligt på något sätt, men det behövs pepp, fokus och motivation. Så nu rycker vi upp och i takt med att dagarna blir längre kommer vi orka träna mer för en stadig viktnedgång.
Halleluja :-)
Lättare röjande
I takt med tillfrisknandet blir jag mer och mer rastlös och ger mig på projekt i hemmet. Jag vill dock understryka att jag gör det i min egen takt och en sån enkel sak som att hänga tvätt tar sin lilla tid med allt hostande och snörvlande.
Hur som så tänkte jag mig att det allt ska få bli vårtfint här hemma nu. Jag har plockat fram våra utemöbler, men dem kom bara fram, någon ordning på det hela är det inte än. Jag har dessutom packat bilen full med flaskor så mannen kan göra en utdelning av dessa under dagen/kvällen. Vi behöver ju platsen till våra egna grejer, garaget kan ju inte vara något slags förråd.
För 100 gången denna veckan ska jag försöka dammsuga och plocka upp alla miljoner leksaker som huset dränks av. Jag har som plan att plocka ner lite barnkläder i lådor och röja undan i förrådet, men vi får se vad jag orkar och hinner med. Just nu står lunch på schemat, sen vila och därefter får vi se vad klockan är.
Orkar jag ska jag gå till dagis med barnen imorgon. Sen kanske jag och prinsessan kan ta en tur till IKEA för ett nytt påslakanset till mannen och mig samt ett lite tjockare täcke. Sen ska jag kolla över skor till Viggo och Noomi. Vinterskorna kommer vara bra varma om några veckor så lite andra grejer behövs på dagis.
Nu ska jag göra ett försök på lite lunch...
jävla dum-phone
Eller jag ar valt den själv och säkert är den jätte bra, för det är den telefon flest har varit nöjd med och gillat och allt vad det nu är, men jag blir måttligt förundrad över att det ska ta en halv dag att starta det lilla underverket.
Att skaffa sig en iPhone och vilken annan Smartphone är mer invecklat än att ta hand om sina egna barn.
Barnen nöjer sig med mat och leksaker, för att den där lilla tingesten ska fungera ska man ladda ner program och instalera som sen ska registreras och aktiveras.
Därefter behöver tlelfonen appar för att det ska finnas något att göra på den.
Jag blir SÅ trött på tekniken och alla de där prylarna man ska fixa med för att det överhuvudtaget ska fungera.
Jag minns då jag fick min lilla, lilla röda telefon av pappa då jag bodde i norge. De kunde man ringa med,, smsa och den var röd och LITEN. jag var supermodern med den där telefonen och dyr minns jag att den var.
Nu sitter jag här med min iPhone och är vad jag antar modern och allt det där, menjag är samtidigt livrädd för att barnen ska få tag på telefonen då den är SUPERDYR och inte har en anning om hur man gör om den slutar fungera. Min gamla telefon lägger jag undan och sparar för tillfällen då det kan behövas en backup - med min tur behöver jag en backup om en vecka.
Så nu letar jag appar och försöker vaar världsvan med min iPhone... Jösses så moderna och jag känner mig som en gammal nucka då jag faktiskt tycker att dte var bättre för - då man ringde på en telefon, skickade brev på posten och kanske hade man en dator man kunde kolla upp svaret på frågesporten på. Källkritik gjordes på böcker och att chatta kunde man om det var sent på kvällen och modemet hemma funkade just den kvällen.
Nu är man superuppdaterad med sin Smartphone dygnet runt - galet är vad det är!
ska vara på friskhetsvägen
Jo jag har sovit i 5 timmar. Jag somnade på soffan och masade mig sedan till sängen där jag somnade om på 1 sekund. Åh gott har jag sovit, men utvilda sällan.
Vad i hela friden krävs för att jag ska bli FRISK och PIGG?
Nu ska jag klä på mig varmt och bära fram lite utemöbler och hoppas att jag inte sovit för mycket under dagen för att somna ikväll.
Peace-Out!
fokus innan förändring
Jag fastnar för ord som kontroll och fokus och var tvungen att titta upp från datorn för att se vad som händer. Sanningen så klart ;-)
Mina tv-vänner säger så klart det jag hävdat i alla tider, vill man ha en konstant viktminskning behöver man ha fokus och vilja att förändra hels sitt liv. Annars är det endast en tillfällig förändring och man kommer att hamna tillbaka i sitt vanliga levende - det som från början gav viktökning eller vad det nu må vara.
Fokus och motivation är mina ledord. Jag har nu ytterligare ett hjälpmedel - min iPhone! En APP som räknar samman dagens kalorier gör det ju lätt att hålla koll på dagens matintag. Men det är först när jag blir frisk som det blir allvar med detta. Just nu gäller vila och sömn för att pigga på sig.
Jag har fokus på att bli friskt, sen gör vi nya mål och SKA landa innan bikinin måste på :-)
Energi behövs
Igår kväll när jag skulle sova i min sköna säng efter en lång och rolig helg vandrade mina tankar iväg till en massa olika saker. Mitt huvud överarbetar saker ständigt och jag funderar på saker i oändlighet. Det är en smula frustrerande då man vill sova och huvudet liksom inte kan tänka sig att ta en paus. UTTRÖTTANDE är det.
När jag blir arg gör huvudet det samma, det liksom vandrar iväg och vill prata på. Blir jag riktigt arg brukar jag dessutom prata högt, det känns liksom bättre. Nä, jag vill inte direkt att nån ska höra mig, men jag behöver få ut min frustration på något. Åh arg blir jag nog nästan varje dag, för jag har lärt mig att om man inte får ut skiten blir det liksom aldrig riktigt bra.
Mina barn kan få mig att blir SÅ förbannand att det håller på att koka över. Jösses vilka knappar dem kan trycka på. Min man är en sann världmästare på att leta upp grejer som får mig att bli tokig. Med åren har man ju lärt sig hur han fungerar och idag kan jag bli helt vansinnig på honom innan han ens hunnit tänka ut vad hans ka göra för att reta mig. Det om nått är irriterande, för han fattar ju inte varför jag skäller på honom. Det handla om kommunikation, och ensam har jag fantastisk kommunikation.
Mina monologer skulle man allt spela in, säkert har dem ganska underhållande värde. Annars blir jag sällan eller nästan aldrig arg på andra människor utanför familjen. Finns ju liksom ingen anledning. Irriterad blir man ju ständigt, men det handlar mer om att jag vill ha det på mitt sätt och ingen verkar lyssna. På jobbet har jag givit upp för länge sedan, det är liksom ingen som lyssnar och då får man gå sin egen väg och göra på sitt egna sätt. Så länge jag mår bra och kan hantera situationen känns det väldigt bra. Vänner bör man ju kunna bli arg på, eller arg med skulle jag nog säga. Just nu är jag helt orkeslös och inbubblad i min egen värld. Jag har haft så många bra veckor och gett ut så mycket energi att jag helt tappat min egna energin. Jag måste samla på mig och ladda om ordentligt.
När jag ligger i sängen på kvällen så vandrar alltid tankarna och igår kände jag mig så ensam. Jag fantiserar om roliga grejer och hade tyckt det vore roligt att vara den som blev omhändetagen för en gång skull. Ni vet, typ bortrövad på spa-grejen eller nått sånt. Typ Sofias Änglar eller några superstädare som gjort ent hus. Vad som som skulle underlätta livet lite. Kanske tycker du det är löjligt, men om du visste hur många grejer jag har fixat med för kompisar, vänner och bekanta så skulle du också tycka att jag förtjänade en egen guldstjärna. Nu är sannorlikheten att detts ska hända lika med noll, så jag tar ödet i egna händer och bokar in mig på spa nästa lediga helg jag har. Det blir JAG, min nya iPhone med Spotyfi och några bra böcker, en massage, lite bubblande och gott att äta. Jag ska inte känna mig ensam, bara njuta!
Nu fortsätter jag glo på TV och hjärnan fortsätter grubbla - som vanligt!
Sjukskriven
Nåväl! Jag ska nu sluta orda om eländet och istället göra verklighet av mina bättringsplaner.
Jag tror bestämt att renlighet är en dygd, så också ordning. Jag ska sätta tvättmaskinsmonstret i välbehövligt arbete. Diskmaskinen kan gott få jobba den med. I övriga huset ligger det grejer huller om bullet efter ett mindre fru Hjelmskt utbrott då plånboken saknades. Jag får allt bita i det SURA, SURA äpplet och röja upp oordningen jag ställt till med.
Jag ska pyssla med lugna saker nu är jag är hemma. Så klart har jag fått feber igen, efter ett äventyr till Öland med barnen. Helt slut är jag... Men det är 2 timmar tills det behöver vara fint här hemma, så vi ska nog hinna :-)
reparerar
Jag jobbar på det, men tydligen vill inte dem små bacillerna ge med sig så enkelt.
Man kunde nästan tro att det är LATMASKEN som tagit över, men influensabacillerna har nästan samma effekt på mig som kära, goda latmasken.
Jag är slö och orkeslös och föredrar sängen - samma åkomma som med latmasken.
Skillnaden är att jag även hostar som en kol-patient, svettas och fryser om vart annat och har konstant huvudvärkt, tryck i öronen och låter som att helgen spenderats ihop med X antal flaskor whiskey - dessa saker har inget med latmasken att göra utan beror helt och hållet på dem där små och vilt ondsinta influensabacillerna.
Jag orkar itne deppa över att flera veckors träning är kastade i sjön, min kropp vill inget annat än VILA och just detta ska vi idag få på recept.
Sällan, eller jag skulle säga aldrig har jag behövt be om en sjukskrivning på grund av hosta och snor.
Dessa baciller är min överman och har helt kört mig i fördärvet.
Jag hoppas doktorn kan ge mig något för att lätta på trycket i bröstet (hostan) samt se att öronen inte tagit allt för mycket skada.
Jag ber en stilla bön att detta ska gå över inom en snar framtid, att livet ska återvända till mig med kraft och energi.
Ni vet det där med att komma ut på andra sida - det är typ det jag väntar på.
Tills dess kör jag på med vitamniner, thé och honung, vila, varma duschar som lättar upp andningen.
Kanske vågar man smyga in en liten friskluftspromenad, risk för behov av ambulansvård är dock överhängande...
Vi får se - idag gör vi Norrlidens Vårdcentral osäker ;-) Därefter följer vidare sjukdomsuppdateringar, någon träning bjuder jag inte på, inte en chans att jag kan ordna det...
Något gott att äta - det fixar jag!
För god mat och sova är enligt svärmor bästa medicinen mot baciller - även mördarbaciller :-)
Dagen efter...
Vi är precis så där lagom dagen efter.
Alla i familjen lider av helgens sviter, och det är väl ett gott omdöme kanske när man längtar efter att lägga sig redan klockan fyran.
Barnen hinner knappt komma hem innan blickarna går mot sängen, vilket aldrig annars händer.
Mannen skulle förmodligen kunnat betala otaliga summor för att slippa byta däck och vara upp på benen överhuvudtaget.
Själv - jo, men lite förstånd hade jag allt över igår.
Dock fortfarande hostig och huvudvärken ser jag som ett kvitto på en lyckad kväll.
Det var så roligt att ha på sig den finklänningen som hängt i garderoben så länge och väntat.
Fantastiskt skojigt hade vi, gott åt vi, underbara vänner som vi inte träffar allt för ofta att dricka gott med och dansa.
Mina fötter är en smula mörbultade efter någon slags dans med en kanske mindre nykter danspartner som inte alltid lyckades hålla sig på sina egna fötter - men vad är väl en bal på slottet?
Underbart roligt hade jag i alla fall och fantastiska minnen att leva på i några månader innan det är dags för partaj nästa gång.
Klänningen som jag var så orolig för satt på plats hela kvällen, och passade utan några som helst problem.
Nu ska den ut till försäljning, det nalkas ju otaligt med baler under våren i Kalmar stad, så någon ny prinsessa ska väl den underbart röda kläningen hitta :-)
Nu återgår vi till det normala livet, med dammsugande, filmtittande och nattande av odrägligt trötta barn.
Glamourlivet lever man en gång ibland och då är det ju precis så där fantastiskt som det ska vara, men sen är det allt gott att ta på sig raggsockar och pösbrallor och vara lite oglamoröst sexig i hemmets mörka vrå!
Feberfri
UNDERBART!
Snorig - JA, men piggare i alla fall.
Det verkar långdraget den här skiten.
Feber i fyra långa dagar.
Sviterna är en ständig kramp/känselbortfall i vänster höft...
Jag kan gissa att det beror på att jag sovit i nästan 3 dygn.
Men nu blir det andra bullar, dock går det i slowmotion.
Slowmotion är i alla fall bättre än en nolla, så jag är väldigt glad!
Svett är belöning?
Det är ett kvitto på att det man gör verkligen fungerar.
Att svettas ordentligt under och efter ett träningspass känns skönt.
Kanske är de inte alltid så mysigt emd super blöta kläder och luktar smått illa kan det med, men ändå övervägande bra vid träning.
Just för tillfället är jag mindre pigg.
Feberfrossa växlande med svettingar likt inget annat jag varit med om.
Svettningarna just nu ser jag definitivt inte som en belöning.
Kroppen vill ha ut en massa skit - det är bra, men att försöka sig på att duscha och vara lite fräsch höll i mindre än 10 minuter.
Jag hoppas på att min belöning är att jag är frisk innan helgen.
Orkar jag ska jag ge mig på att vara ute i trädgården en lite stund imorgon.
Idag har jag sovit 8 timmar, men är fortfarande trött så jag gissar att jag snart somnar gott igen.
ger det en vecka
Jag är UNDER isen, men letar hål.
Hoppas ni kan träna bra denna veckan iaf.
Nu blir det mer thé och bok i sängen, sova och rehaba.
Kram
