Medgångssupporter?

Idag har jag funderat på en grej på den lilla lediga tid jag haft.
Ibland visar sig verkligen människors riktiga ansikte.
Ni vet att då man gifter sig i kyrkan så nämner prästen nått om till döden skiljer oss åt och innan det säger att nått i stil med ”in sickness and health”.
Min syn på vänskap är ungefär så – i med och mottgång finns man och inte faan skiljer man sig för en lite uppförsbacke?
Man försöker igen och letar nya vägar, sen kanske det skiter sig till slut.
I ett förhållande eller äktenskap är det ju ganska svårt att bara dra (fast vissa gör det har jag hört). När det är bra får man ju njuta av det!
Med vänner har jag liksom lite svårare att förstå hur man backar och lämnar tomt efter sig… Då är man kanske inte riktiga vänner?
För nog kan man ha lite krav på sina vänner, det är ju trotts allt förhållanden det också.
Det där med att finnas i medgång endast och lämna i motgång får mig verkligen att fundera på hur det står still… Sorry, menar till!
Jag är nog väldigt dålig människokännare. Jag är bra med människor, får dem bekväma i mitt sällskap, dem slappnar av och väldigt lätt har man en helt ny livshistoria i sina händer. Spännande. Dock är jag som en av mina goda vänner sagt en känslomänniska och blir sårad då man lämnas vind för våg. Jag är väl en sån där trasa man har att damma med på hyllorna och när det liksom är klart slänger man in mig i skåpet, stänger dörren och glömmer tvätta upp skiten...
Missförstå mig rätt, jag mår utomordentligt. Jag har många underbara vänner, nära och kära. Men konceptet medgångssupporter har fått en helt ny mening för mig. Dem finns där överallt och jag tror vi alla känner någon sån. Jag är säkert också en så, men jag kanske skulle läsa en kurs i socialt umgänge och lära mig hur i hela fridens namn man gör…
Nåja, det finns inte så mycket att göra. Alla sagor har ju ett slut, så även denna. Ikväll slutar den med en groda i sängen och kanske kan han bli en prins om jag pussar lite innan jag somna gott på den mjuka kudden.
Min fredag bjuder mig på många, många timmars jobb och sen lite gott att äta och förhoppningsvis ett glas vin!

Life is good, bara man vill åh väljer rätt...


Kommentarer
Postat av: ylla

du är absolut ingen medgångssupporter i alla fall. eller så är jag oxå en riktigt dålig människokännare... Du är en riktigt bra vän Mia, tvivla aldrig på det!

2011-02-25 @ 22:01:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0