sluttampen v.39

Jag växlar upp och kör på sluttampen av vecka 39, den hittills mest frustrerande veckan av dem alla både jobbmässigt och träningsmässigt. Är jag inte slut i kroppen så vill huvudet vill mer. Är jag slut i huvudet vill kroppen mer. Well, ikväll bjuder jag till BodyPump kvart över sju. Jag är lite spännd över resultatet av kvällens klass för jag har en smula träningsvärk i kroppen efter veckans åtagande, för lite sömn mm. Jag tänker mig att jag ska växlar upp träningen nästa vecka, mer löpning, hårdare styrketräning... Jag har en känsla av att vecka 40 kommer bli tuffare fysiskt, väldigt motiverande psykiskt! Vi får väl se! Kanske ska man blanda in en tränare och få lite "stryk"... Tål att tänkas på!

Åh en sak till, enligt vågen har jag nu -4,5kg. Kan inte fatta hur det kan stämma, men LYCKA är en känsla som infinner sig. Helt varm i kroppen och löjligt leende hela förmiddagen. Folk måtte tro jag är tokig, fast i ärlighetens namn har jag tivlat på att de där siffrorna någonsin ska kika fram så jag är UNDERBART glad. 5,5kg till åh det är nästan 10 veckor kvar till julafton. Åh så kul!!

Men nu laddar vi om för styrka ikväll, löpning och Stenmark imorgon samt HOTELLFRUKOST på lördag :-)

ursäkta...

...röran, men jag bygge rom i mit huvud. Här ska det idag först köras vwo för mina härliga och mysiga damer på badet. Därefter svidar jag om och far med huvudet hög till nästa slott för BodyPump. Grejen är att jag inte kommer ihåg en enda grej som ska göras under passet. Bäst att uppdatera sig!

Efter alla pass den här veckan tror jag att jag ska nöja mig med en hederliga svettig löprunda imorgon på morgonen. Någonting som man kan göra utan att tänka, bara låta dem där stockarna till ben gå utefter spåret. Kanske ler man åt en eller annan hundägare som frenetiskt försöker se upptagen ut med skosnören och hundkoppel så de slipper alternativt glömmer hundbajet längs med spåret - tur för mig att jag inget luktsinne besitter!

Hur som så ska min hjärna få vila under helgen. Jag ska avnjuta lite hederlig kvinnlig humor tillsammans med Andreas Jonsson och MArtin Stenmark i Växjö på Lady Night. Fantastiskt! Utöver detta ska jag också sova på hotell, kanske gå på SPA och NJUTA! av att sova i ett tyst rum! Hmmm, livskvalite.

Nu, åter till verkligheten ska jag skicka mail, köra provträning och vara glad :-) Back to work!

övergående...

Elakheten verkade försvinna i och med lite träning och lite mer träning. Jag känner mig till freds och ska jobba imorgon på morgonen så det ska bloggas lite och sen dyka ner i sängen. Jag ska från och med nu vara lite snällare, lite mer positiv så ni slipper höra en massa gnäll :-)

Kroppen är nu trött och smått förtvivlad över behandligen de senaste veckorna, men jag är ändå positivt överraskad att det inte har blivit större konflikter med familjen. Jag stretar på med allsköns träning och väljer dem nyttiga, sunda och fiberrika allternativen vid maten. Trött?! Jo, men vet ni... DET ÄR EN FANTASTIKS SKILLNAD! Jag tänkte på det idag när jag skuttade över brädan på EasyLine-passet, jag känner mig lättare i kroppen och mår så härligt bra. Känner mig ganska stark och nyttig :-) Nice!

Imorgon är det vägning... Spännande... Oroande måste jag säga. Well, jag uppdaterar Er imorgon efter lite träning.

KRAM!

det är stilla...

I mitt huvud är det stilla, tomt och lugnt. Inte en tanke rör sig, inte en vindpust känns vid. Jag är matt i kroppen och knoppen. Ute? Jo, det rör på sig kan man säga. Shit i jösses vad det blåser. Jag tog en liten promenad till bilen (typ lika långt som hem) och tyckte det var en smula mysigt. Pannband, vantar och den mysiga blå jackan. Nu önskar jag mitt ett par nya höstskor, för fina kläder har jag fått av mina bästaste Mija.

Vad har ni gjort idag? Jag, jag har längtat hem till sängen, familjen och thé. Simskolorna tog liksom aldrig slut. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt "SPÄNN FOTEN", "sträck på benen" och en favorit "UPP MED MAGEN". Klockan ville liksom aldrig bli 17.00... Lunchen gick på tok för snabbt och benen var så trötta så trötta när det var dag för stepklassen.

Iform?! Nä, inte idag, kanske till jul... Jag närmar mig nog det där delmålet på 5 kg, men det tär på kroppen. Det var enkelt till att börja med, men min motivation gåt liksom ner i tagt med kilona... Är det för at jag börjar nöja mig? Är det för att jag är lat? Vad är det som gör att det känns så motigt?

Idag är det då tisdag vecka 39, julafton närmar sig med stormsteg. Det är drygt 10 veckor kvar av kämpande innan segraren ska stå i Kalmars egna Biggest Loser. Om vi har någon PT? När, vi spelar i samma lag så någon vinnar blir det inte. Vi peppar, stöttar och bereder en väg för varandra. Det är en skön känsla och jag hoppas att julen skall firas med positiva siffror på vågen.

Nu ska jag slänga mig i sängen. Tack för idag älskade vänner!

önskar...

Jag önskar att jag kunde bli lite nöljd med livet osm det faktiskt är. Inte gå och fundera på hur det kunde vara om jag gjorde si eller så. Det är egentligen ett j-la skitsätt av mig att hålla på och fantisera om saker istället för att göra verklighet av dem.

I helgen ska jag göra verklighet av lite lugn och ro. Jag ska vila mig på hotell mellan fredag och lördag. Jag hoppas hitta ett mysigt SPA som mamma och jag kan dra på på lördagen och sen äta lite smaskig lunch, kanske göra stan och därefter åka hem. Hemma hoppas jag mina guldklimpar väntar på mig med lite mys. Det vore perfekt om helgen kunde gå i lugnet tecken för ajg känner mig verkligen uppjagad över alla grejer som ska fixas med och att jag lyckats missa skriva upp halva livet i kalendern så jag har ingen koll på vad som sker när...

I eftermiddag ska jag jobba, 2 timmars simskola, 1 timmes BodyStep och därefter är det städning som gäller. Om jag gillar mitt jobb? Jo, verkligen. Jag är så tacksam för att jag har möjlighet att träna och ha rolig tpå jobbet samt att det arbetar så himla mysiga jobbarkompisar på jobbet. Amazing!

Under veckan ska jag också utmana kroppen med en ny övning för rumpan, baksida lår, mage, spänst. Jag har som mål att komma lite högre över brädan i de hopp som vi gör, men då måste jag bli lite starkare i dem musklerna så min kära kollega och jag diskuterade igår och nu ska det bli en massa utfall på-och-ner på brädor. Jo, så är det... Mera muskler - högre över brädan!

Jag återkommer senare, nus ka det övas inför eftermiddagens pass...

inte så bra...

Det går inte så bra för mig. Jag har ni intagit soffläge i flera dagar, men jag har ingen som helst ork för träning eller annat. jag försöker skärpa mig med maten, men kroppen är hungrig efter mat och sömn så jag försöker med mina egna mått mätta detta. Det går inget bra för sova verkar tydligen inte vara möjligt hur trätt man än är. Äter jag så funderar jag lite för mycket på hur det ska gå med träningen. Ikväll tar jag en minipaus och försöker njuta av livet - med min lilla rosa dator och BS-musik samt en del planerande av vårt uppkommande Halloweenparty...

Hoppas ni har en underbar kväll i blåsten...


ger upp...

Nä, nu ger jag upp på mig själv!
Varför?
Jag har inget tålamod när det kommer till stress... Försvunna saker... Mycket arbete och tidiga mornar.

Jepp, så är det! Jag tappar förståndet helt och blir galet förbannad för smågrejer. Uselt morgonhumör? Jo, det är säkert ett skäl...

Saken är den att jag håller reda på alla andras grejer hela j-la tiden att mina egna saker har fått noll prioritering. Jag tappar bort det mesta och får fråga och leta som en galning i flera timmar. Idag? Jo, men mina husnycklar är borta och sånt får man ont i magen över. Om någon bryr sig? Nä, det brukar inte vara så, inte denna gången heller.

Just idag är jag trött, gnällig och inte det minsta på humör för att leta grejer. Jag skulle vilja lipa, sova och krypa ner i sängen. Jag orkar inte känna mig helt förtappad med alla mina grejer som försvinner. Slarvig!? Nä, jag är inte det. Glömsk må vara ett ord för hur det ligger till, men slarvig är jag inte. Jag håller lätt ordning på MASSA grejer, dock är det mer än lovligt svårt att hinna med sig själv med tre andra som aldrig vet vart deras grejer är.

Om nån tar hand om mig? Sällan Stellan!! Det kommer förmodligen aldrig hända i världshistorien att jag kan bli omhändertagen utan krav. J-la dumt att gifta sig utan möhippa för åtminstone den dagen blir man omhändertagen, kanske är det den enda dagen i det vuxna livet och jag sumpade det för jag inte ville gifta mig stort...

Jag ska göra ett försök att vända på trenden idag... Dock kommer oron sitta i. Vet inte om jag ska vara mest orolig för att nycklarna är borta eller att jag inte kan minnas vart jag lagt dem... Oavsett behöver jag nog fundera ut på hur jag har det med mina grejer. Mindre saker - mindre att hålla ordning på. Hur svårt kan det vara att hålla ordning på ett par nycklar med världens fulaste rosa nyckelband på?

Frukost, jobbet, städa, duscha, provträning... Leta nycklar, vattenflaska och se över mitt liv i allmänhet... Hoppas er lördag börjar bättre än min!

tryter...

Min positivism tryter en smula gällande träningen och viktminskningen. Vet i faan vad som är i fagorna, men något gör min kropp instabil och inte alls särskilt sammarbetsvillig. Huvudet verkar ha lagt ner beslutsamheten och det är med störrsta vilja jag idag redan motstått frestelsens garn två gånger. Duktigt? Nä, det är av självbevarelsedrift. Skulle jag smakat fikan eller fått för mig att det vore bra för mig att trycka i mig lite sötsliskig dricka hade jag med dagens mentala styrka hamnat i ett sockerträsk innan dagen vore till enda.

Jag kämpa på, tränar och sliter. I ärlighetens namn - det är skittråkigt. Jag håller humöret uppe och kämpar på. Omgivningen? Jo, dem säger jag är fin, att jag är så smal, snygg mm. Men nu vet inte jag om dem sett mig utan kläder, för om jag vore smal då har världen plötsligt fått ett helt, för mig främmande, perspektiv på smal. En pinne är sma,l en boll är rund, här lutar det mer åt bollformen... Hur tänker man?

Jag reflekterar över att då man gör en vändning i sitt liv med mat och träning och om omgivningen inte riktigt är med på det för att man inte bär på ENORMA mängder med övervikt gör man liksom en revolution i deras värld. Omgivningen svara på att säga "Men du som är så smal!", "Är det inte onödigt?", "Ta en bull. Nej tack :-) Men du kan väl äta EN bull?" osv. Sällan eller aldrig kommer ord som "bra, det är klar du ska" eller "det är på tiden, det gör du rätt i" eller kanske "strålande idé, säg till om du behöver hjälp!". Nopp, det vore ju hemskt och fruktansvärt om någon anna klarade av en sak som man i omgivningen strävar efter men är för lat för att genomföra.

Hur jag kan påstå detta? Jag har ransakat mig själv och funnit att jag beter mig avundsjukt i en situation där någon annan försöker göra en förbättrande åtgärd i livet. Det är ju helt sjukt att man kan vara avundsjuk på att någon annan vill må bra i sitt liv. dte är ju inte som om varenda människa osm gör en livsstilsförbättring har en hemlig agenda mot resten av världen? Varför i hela friden tänker man så? Varför kan man inte bara glädjas åt att livet är fantastiskt och att andra människor har orken och tar tag i sina liv för att göra demmer hälsosamma? Hade jag varit en elitidrottsMAN hade inte en människa förundrats över alla timmar jag lägger på min idrott, hade jag varit en man hade man inte heller skakat på huvudet. Nu är jag kvinna med två barn, fast jobb och en märkligt intresse för hälsa och välmående. Min man indrottar MASSA och att jag tar mig en plats på jorden = DISLIKE i mångas ögen. Jag säger det igen, jag tycker det är märkligt!!!

Vet ni vad som sägs bakom ryggen på dem som kämpar med en viktnedgång? Jo, det diskuteras i alla högsta grad om personen i fråga tror h*n är något, hurvida de har problem i familjen, om det kan tänkas vara en psykos, en ålderskris, barnkris (flytta, fått mm), någon form av fysisk sjukdom eller "matsjukdom" (anorexia/bullemi mfl.).

Nu ska jag ÄTA lunch, ila till jobbet för att ta tag i dagens sysslor och sedan är det en hel helg med massa jobb :-) Har jag flax tränger jag in lite träning i allt med...

Keep up the good work!

det händer...

Ganska ofta går jag och suckar över hur gärna jag vill ha något nytt klädesplagg, eller en ny matta, ny lampa, kläder till barnen, fönster till huset, någon som städar mitt hus, någon som tränar mig, någon som organiserar mitt liv...

Sällan tänker jag på alla otroligt fina saker jag redan har, som jag ges varje dag. Alla mina underbara vänner som tar hand om mig när det är kämpigt. Alla roliga saker som händer hemma med barnen, på jobbet med kollegorna, tillsammans med min underbara man. Att vi är friska, har kläder på kroppen och lever hälsosamt.

Det händer att jag stannar upp och förundras över hur dålig jag är på att uppskatta min omgivning. Hur sällan jag säger till mina vänner att dem gör mig så oändligt glad. Att min älskade make kanske får mer ris än ros och att tid med barnen underskattas.

Jag tar mig en funderare på vad jag har, hur lyckligt lottad jag är över livets egenhet att ge oss själsliga och mentala berg-o-dalbanor för att utmana oss. Jag har en övertygelse om att det måste till omvälvande, kanske till och med oroväckande tråkiga saker för att vi som människor ska uppskatta vårt öde...

Må hända att jag generaliserar lite, men det är ett i-landsproblem att ha det för bra och att vara lycklig över dem små sakerna. Hade jag bott i Afrika och sagt att jag älskade in nya tröja, som jag för övrigt har ärvt hade man förmodligen inte tyckt att jag vore så tokig. I Sverige - då är man åtminstone lite bohem. Tja, det är väl inte så illa att bli kallad bohem, petig, överambitiös eller vad nu för ord man väljer beskriva mig med.

Livet är en sån kort resa, det ska levas till fullo med utmaningar stora som små. På mitt arbete talar vi om att man ska välja inställning till livet, att livet inte ska välja inställning åt dig. Det är en sån skön känsla, och vi jobbar hårt på det på jobbet. Med lite skojig underton påpekar vi för varandra då man gnäller eller är trött "Vad är det för inställning, gör om, gör rätt!" åh det hjälper. Man får sig en lite funderare på hurvidare man beter sig och mer än ofta ler man stor på vägen hem.

Ikväll lägger jag mig med ett leende på läpparna. Jag vet inte vad det är som gör det, men jag känner mig så glad, nöjd och till freds. Kanske är det viktnedgången och alla de boostande kommentarer jag får, kanske är det att jag ser till att göra mitt sinne till frids med nyttig mat och bra träning, kanske är det mitt roliga jobb, kanske är det mina fantastiska vänner eller min underbara familj. Vad det än är gör det mig gott!


ankomst...

En liten prinsessa har tittat ut i världen 20100922 kl.17.43. Underbaraste lilla tjejen som har gjort två väldigt lyckaliga människor till mamma och pappa. Vi önskar STORT grattis och känner oss härligt glada och varma i kroppen för deras skull!!!

i väntans tider...

Jag tyckte det var fantastikst jobbigt att vänta på mitt lilla guldgryn när hon skulle födas, men nu är väntan olidlig. Mina älskade vän är på BB och jag har väntat hela dagen på att få ett sms i telefonen om att bebisen har kommit och att allt är bra. Inget händer! Jag bli tokig och tankarna har redan snurrat iväg till de mest bisarra grejerna skulle kunna hända. Dock tog det LÅNG tid innan på prins kom åh ännu är våra vänner inte riktigt uppe i dem timmarna.

Den senaste timmen har jag mottagit ett antal SMS, men inte ett enda ljud om att H*N har tittat fram. Må Gud vara med och att allt går bra. Jag är en smula stressad och ängslig, nästan som om det vore jag själv. Nu är det dock lite värre, jag kan inget göra och jag vet ingenting. Det är skit!

Jag ska göra ett försök att sova, imorgon blir det mer träning! puss och god natt!!

bad, I bad...

Usch så dåligt det gick på dagen BAS-pass. Mitt första som aerobic-instruktör och jag skäms för hur illa jag skötte min syssla. Nu hoppas jag att det ska gå att öva upp förmågan att förklara på ett tydligt sätt och att jag ska kunna stegen bättre nästa gång.

Det gör liksom lite ont i magen över hur dåligt det gick. Sånt där som inte riktigt vill släppa. Och nästa vecka kommer jag förmodligen ha minst lika ont i magen. Man kan kalla det vad man vill, men jag hade tydligen inte övat tillräckligt - BLÄ! Säger vi till det!!!

En sån där olustig känsla ligger i magen... Fy, sånt gör mig så orolig! Imorgon får det bli minst 2 timmar BAS-övande om det ska gå vägen. Innan det ska Noomi och jag på sångstund, sen får det bli tränign för hela slanten. Uppenbarligen behöver jag det i MASSOR :-(

Nu = återgå till arbetandet... Med klump i magen...

ego... I got a BIG Ego!

Ha ha, jo men i vissta fall kan det ju stämma mer än väl på mig. Jag sitter här hemma med min lilla rosa dator, i en jättesoffa med massa kuddar runt mig, mängder med filtar och CD:n i öronen för att lära in det sista på morgondagens nya BodyStep-pass... Låt nummer två heter Ego, väldigt rolig och bra.

Jag skulle behöva ha en veckas ledigt från min familj. Inte för att jag inte vill umgås med dem, utan för att få vara själv och hinna ifatt med alla grejer som ska göras hela tiden. Det är sjukt mycket att fixa med och jag har inte möjlighet till det utan att barnen blir lidande för detta. Ibland känner man sig som världen dåligaste mamma, sämsta fru och dessutom får man dåligt samvete mor jobbet och kunderna för att man inte hinner med allt man ska. Jobbet tycker man ska öva hemma, famiojen tycker man ska umgås och vem tror ni vinner? Nä, definitivt itne jobbet. Usch så det hafsas ihop med grejer, men i ärlighetens namn känns det ju inte som om betalningen för arbetsuppgifterna på något sätt får mig att vilja ta av min fritid mer än jag reda gör... Men den lilla grejern är att jag har prestatiosnångest och vet att imorogn kommer familjen få lida för min idioti att inte kunna släppa grejer. Så jag kommer öva, köra passet fler gånger för att det ska sitta för att sedan börja om med nästa pass till onsdag - DET TAR JU ALDRIG SLUT!!!!

Jag längtar efter att kunna njuta av min ledighet, inte behöva lägga den på jobbgrejer för att företaget ska sälja och få mer pengar - vart tog min vägen? Vem vädjade om min hälsa och mitt liv? Nä, jag skulle inte tro det!

Nu ska jag ta min stenåldersCDspelare och lägga mig i sängen för att mata in 2 låtar step till innan det är dax att sova. Imorgn är det premiär för BS81 åh jag har målat mina naglar CHOCKROSA, tvättat glitterkjolen och ska pynta håret med en fin liten tofs. Jepp så ligger det till här....

mer eller mindre...

Får man välja mellan mer eller mindre blir det ofta mer... Mer glass, mer skidåkning, mer sol... Ja, mer av det mesta. Idag väljer jag mindre. Mindre som i mindre gnäll, mindre tvätt, mindre surighet, mindre städa åh MER kommunikation!!!

ihållande trend...

Slänger ni en tanke till valet? Nä, jag tänker på viktminskning, ryggont och arga barn. Jag har svårt för politik, intresserar mig föga... Kanske tyvärr, men för att påverka ordentligt bheöver man vara insatt åh jag tror inte det riktigt är min stil. Jag har åtminstone inte den tiden, just nu. Dock röstade jag, för den rätten måste man ju försöka behålla!

Nä, mitt ryggont håller i sig, det sträcket, värker och är allmänt j-vligt.

Min viktminskning ska jag ta lite mer exakta mått på under dagen, men den får vi väl hoppas är en ihållande trens, eller?

Mina två gryn har drabbats av obotlig arghet och surighet. Hela tiden är det något som ska skrikas om eller suras om. Grrr!! Jag blir en smula trött och irriterad, men vad ska man göra när det regnar och är tråkigt väder?

Idag ska vi försöka oss på att städa upp och höstpynt ute... Mamma kommer in till oss också samt att jag måste försöka fortsätta med BodyStepen så den sitter tills imorgon :-)

Vi hör under dagen goda vänner!


en vanlig söndag med tankar...

Jag är en smula irriterad ikväll.
Jag somnade tidigt för min rygg värker som bara den.
Nu är jag vaken och vi ser på den i särklass mest sorgliga filmen någonsin. Jösses vad jag gråter - The Last Song

Imorgon är det måndag och jag ska fortsätta mitt tränande och dietande. Jag är SÅ sugen på att ta reda på hur det går med viktnedgången. Får jag tag på en våg imorgon ska jag se om jag kan väga mig - vill ni veta?
Ett måttband har jag i min låda i badrummet, det kan nog bli en och annan mätning också.

I reklamen som kommit idag såg jag två par superfina skor. Jag vill ha ett par UGGS, men dem är lite väl dyra förmin smak. Docks åg jag ett par som är lika snygga men billigare + ett par supersnygga andra stövlar. Mannen kanske kunde få sig ett par skor också... ja, vi får väl se!

Annars har jag funderat på en annan grej under dagen. Jag har ju just börjat jobba och är ganska stressad över en massa grejer på jobbet. Jag instruerar diverse pass och det tar sin lilla tid att öva in dessa samt att man ska hinna med att lära sig en hel del nya grejer när man börjar jobbaigen. I min omgivning finns det personer som har lite svårt att förstå att jag inte riktigt orkar med att göra, träffa och styra om enmassa grejer hela tiden. Jag behöver lite lugn och ro och jag jobbar frenetiskt för att hinna vara ledig då jag är ledig. Låter det konstigt? Jo, menjag har en smula konstigt jobb :-) Dock är det superkul och jag trivs som fisken i vattnet på jobbet. Men min fundering är varför man itne kan vara lite hjälpsam istället för att ge mig dåligt samvete för att man inte hinner träffas... Äh, skit i det egentligen, det får stå för dem. Jag orkar inte att andra har bekymmer över hur jag lever mitt liv. Det är ju trotts allt mitt liv :-D

Vad mer kan jag ha funderat på?

Jo, jag måste dela med mig av hur glad jag är inom mig då jag kämpar som en tok med maten och träningen. Antalet komplimanger som jag ahr fått blir jag aldrig någonsin trött på att höra. Åh igår fickjag en jättefin kjol som jag har haft på mig idag, det var super, super fin och jag känner mig snygg i den. Tjoho!!!!

Nu ska ni slippa mitt dravel. Imorgon återkommer jag efter en (förhoppningsvis) massage, lite konditionsträning och övande på mitt BodyStep-pass. Kanske kan jag komma med lite häftiga siffror - you never know!

skott...

Jepp, veckan avslutas med att jag hasar mig fram med molande värk i ryggslutet och dåligt humör över missad träning. På något sätt verkar det som om jag inte ska få till det där med träning på riktigt, utan drabbas av hindrande sjukdomar med jämna mellanrum. Sist, om ni inte minns det så var det snor i hela hjärnan, nu är frågan om ryggen kommer få vara kvar eller om jag måste byta ut den mot en nyare, starjare och mer flexible modell...

Ja, för tänk om det vore så enkelt att man åkte till ICA MAXI och shoppade på sig en ny stark, välutformad rygg, snygga, solbrännda och målade fötter åh kanske en frisyr som ser så där naturligt fixad ut hela tiden. Vilka tider det hade varit. I och för sig så kanske själva poängen med att träna hade försvunnit, men iblan vvore det gott att åtminstone kunna åka in på en reparation och få en ny del. Nä, i människans underbara värld har maninte möjlighet till detta utan ska vila sig frisk, pigg och allert.

Så jag gör väl som bästa medicinen säger - VILAR i måttlig dos. Doktorn ordinerar också en lättare promenad, så jag gör ett försök med lite musik i öronen och en skruttfis i vagn och den andra på cykel. Här ska det röstas (så promenaden blir väl drygt 1km, men jag det är mer än inget).

Mia, near the edge...


Efter lugnet kommer Mia...

Igår gjorde jag min kroppen stor tjänst och plågade den igenom diverse fysiska aktiviteter. Idag skulle bli en vilodag med stora mått mäta. Dagen startade med en ljuvlig svmorgon, som man som småbarnsförälder är sällan får. Ljuvligt! Jag fick lite brottom då jag märkte tiden sprungit iväg för mig och drog fram mina i sommar inköpta blå chinos. Märk min förvåning när de hänger riktigt löst... Tänkas att träning och god kosthållning kan göra underväérk flr kroppen.

Efter ett sällsamt lugn beger jag mig för att fiska upp två morgonpigga brudar, käka en fin frulle med min god Mija innan vi ska göra ett ryck i hennes garderober. Märk ord, det är fler än EN! Efter dryga 60 minuters röjande täck lägenhetsgolvet av en ny matta i diverse färglada färger, jag har sällan sett så mycket kläder. Jösses så roligt och vilka skatter min vän har hittat i sina gömmor.

IKEA-shopping för lite förvaringsgrejer, ommöblering av garderober, montering av korgar, skruvande i garderober, ihopvikning, upplockning... You name it, we done it! Men j-la vad fint det blir.

Min kropp värker av slitandet och jag vill våga mig på att säga att det är ett litet ryggskott som kryper i fagorna. Illa, jag vet! Jag ska upp och köra vattengympa med tanterna och farbröderna imorgon... Känner jag mig laddad - nä inte särskilt. Trött? Nä, inte det heller. Lite sliten, men framför allt värker ryggen som jagv et inte vad.

Imorgon är det endas 97 dagar till jul och ni vet vad som föjer i fotspåren...

Nattis!!

working hard for the FAT!

Idag har jag toppat. Nä, inte håret, det behövs i och för sig, men nu gäller det träning så passen har liksom avlöst varandra. Shit i jösses så jag slitit på min arma, snatt 30-årig lön-feta kropp. Bekänna färg har jag gjort, åh ytterligare en gång, NÄ det har inget med valdebatter att göra utan om träning! Jag är en klenis... Eller?! Jag har idag genomfört 2 timmars intensivt dammsugan, putsande och fejande på gymmet, en provträning, ett vattengympapass, ett halvt BAS-pass med kollegan Martina (superpass verkligen), promenerat hem, på sjukhuset, på IKEA och sen övat BodyPump för att köra BodyPump +  ett Core-pass.

Att gå 50 meter till bilen och köra hem kändes som en lång bedrift utöver min förmåga. Mot alla odds sitter jag här i min avbetalnings-soffa och suckar över att det värker i kroppen och att jag luktar skunk. Weel, it's my life and I love it :-)

Dusch, The ger sängen och en lycklig MammaMia - Over and out!

100 dagar = -10kg

Om 100 dagar är det julafton och jag har nu gjort kanske det mest korkade i hela mitt liv. Jag har offentlig-gjort att jag nu satsar hårt på att dieta och träna ner mig 10 kg. det går i och för sig ganska bra just nu, vågen visade mig glada nyheter sist men jag får nog lov att säga att det kommer bli hårt ju närmre pepparkaksbak och lussebullar vi kommer. Nu är det karaktärern som ska testas, fet som ska brännas och vilka MUSKLER jag ska visa er när vi kommer till jul. Det blir min julklapp till er kära läsare, jag ska fota en grym biceps och ett par fatntastiska axlar.

Upp ur soffan så kör vi, så det ryker!!! Alla har vi väl viljan att bli starkare, snyggare och hälsosammare!?!

förundrad...

Idga är jag en smula förundra över livet, dess innehåll och människors levende. Ibland blir man liksom tagen på sängen över att det skapas problem över egentligen ingenting. Jag reflekterar över att det skapas osämja och irritation på jobbet. Ja, dte är ju inte så märkligt eftersom ingen människa lyssnar på varandra och alla ser det man säger som et hot, nedvärdernade eller på något annat sätt negativt. Varför? Jo, för man orkar inte lyssna, man hör det man vill höra. Ha ha, det är ju konstigt egentligen då alla vill precis samma sak.

Alla människor vill bli bättre, duktigare, mer underbara, fantastiska och på alla sätt falla in i en mall. Vet ni, det vill inte jag. Nä, tänker du då. du som känner mig, tänker också - detvar väl inger överraskande. Ha! Nä, förmodligen var det inte det, men vet ni vad jag tycker att jag förtjänar att vara bra, att bli något och att få göra det jag tycker är roligast i världen. Åh vet ni mer, jag ska njuta hela vägen till det blir så.

Äh, jag vet itne vad som flugit i mig, men jag en sån härlig positiv känsla i kroppen. Jag önskar att jag fick vakna med den känslan varje dag och att alla människor kunde få en liten bit av den kaka. Det liksom är varmt i kroppen och huvudet känns som smör av alla positiva saker jag funderar på. Jag fick på något sätt ett kvitto på att jag tänker rätt idag, en liten liten grej har gjort mig så glad. Jag hoppas att det ska få fortsätta på det spåret. Imorgon är en ny dag med nya utmaningar. Från och med idag är jag mamma när jag är mamma och instruktör när jag är instruktör. Jag har bestämt mig att livet levs bara en gång och nu ska det j-la göras fullt ut efter alla förutsättningar - lever du ditt liv som du vill?

<3

tänker...

Jag tänker på att det är onödigt att stressa upp sig över andra människors tyckande och tänkande. Jag har tänkt på att jag gör det lite för ofta. Jag skulle vilja bli månadens arbetskamrat/kompis/fru eller nått liknande men jag tror inte jag är så snäll och hjälpsam. Jag försökte verkligen i tisdags, men nu har det gått bakåt då jag är sjuk - IGEN!

Men som sagt, jag tänker en hel det på det där med vad man ska, måste, bör och bokar in. Herre gud så upptagen man är jämt. Min almenacka är mitt liv, utan den överlever jag inte. DOCK har jag missat att det är föräldramöte för lilla dotterns dagis idag... Fast hon har ju inte börjat och ingen har ju egentligen sagt att vi skulle behöva komma så varför stressa upp sig över det? var lägger jag tid på att fundera över detta? Varför låtsas jag inte bara att det regnar och skiter i att dem har möte? Nä, jag ska veta och kunna och vilja allt. BLÄ! Det ska bli ett slut på detta! Min kära arbetskollega sa följande visa ord till mig igår: "Varje gång du tackar jag till någon annan, säger du nej till dig själv!". Det stämmer!! Åh vad det det värmer i hjärtat.

Nu ska jag inte tänka mer idag, nu ska jag sova och vila inför en toppenhelg med träning och mys och shopping!!

RSS 2.0