Frånvarande
Tiden har fått utvisa om jag egentligen behöver min blogg och om tiden finns i livet för skrivandet. Min hjärna har tusentals med funderingar och kanske behöver man behålla en del för sig själv... Vad vet jag!?
Det är bara fint med mig, vi håller oss friska och undviker sjukdomar och annat skräp. På det personliga planet har jag laddat om för att orka med mig själv och mina så egenheter. Jag önskar så hett att vågen visade lite förbättringar och att motivationen var en ihållande faktor.
Liksom så många andra gånger måste jag ge mig och inse att konstant är ett diffust och icke greppbart begrepp. Men jag överlever och inser att jag kommer på planera ihjäl mig till vilken nytta? Livet finns här och nu och bör fyllas med njutning i form av mat, träning samt nära och käras samvaro.
Framtiden bjuder på så många underbar ögonblick, men för att uppleva dem måste man leve här och nu! Inte i det förgångna och inte i framtiden med all planering. Livet ska ju upplevas som en kollega till mig så visst sa.
Min egna framtiden ser ljus ut. Jag älskar ju projekt och har i mitt lilla huvud ett roligt sånt på tapeten. Kanske kunde det finnas resurser till arbeta vidare med det, men dock håller jag det för mig själv en stund till.
Lite vattengympa på Möte Hotell har jag hunnit med. Fantastiska kursdeltagare som ger SÅ mycket energi tillbaka varje gång man är där. Hur roligt som helst - och väldigt fina extrapengar :-)
En intervju med Fitness Magazin som månadens prenumerant - kommer i juli (tror jag hon sa). Ska bli spännande!
Jobbet flyter på, har fått gå upp i tid då det ploppar upp bebisar lite här och var. Det är faktiskt riktigt fint med lite extrapengar och jag trivs ju med helgjobb och alla härliga kunder man träffar. Fram till sista maj ligger det schemat. I juni har jag sköna 12 dagar i Stockholm att njuta av, det är då dags för en PT-utbildning som vi väntat på. Spännande, kul och även en del skrämmande. Utmaning kallar man det också. Även kött på benen. I helgen ska jag ge mig i kast med att plugga inför utbildningen, så jag vet att allt sitter innan. Umgås med kidzen och mysa med mannen. Men lite nytta är aldrig fel :-)
Straxt ska jag mot jobbet, måste packa väskan och fixa maten (kroppkakor) i en matlåda. Kvällen bjuder på massa städ, BAS-pass och mer städ. Det gör inget - sen är det bara torsdag kvar och jag kan efter det njuta av 4 (FYRA!) lediga dagar. UNDERBART och vi hoppas på sol!
Take good care - puss!
Det går i spår
Livet går som i spår har jag märkt.
Det är lite märkligt det där med att bli arg på någon.
Jag har tänkt på det idag.
Min älskade vän är arg, jag har funderat på det ett tag.
Jag har vetat att hon är det, men hon får vara det.
Det är okej.
Det är nästan alltid okej att vara arg - tycker jag.
Man behöver liksom det.
Det fungerar väl som en ventil, även om ilskan kanske blir missriktad ibland.
Här hemma kan det vara en dålig dag som får mig att se rött på gubbens oförmåga att tillräckligt snabbt plocka i ordning efter sig/torka av bordet/hänga tvätt eller något annat trivialt.
Det börjar liksom lika dant varje gång.
Jag fäller en syrlig kommentar över det som irriterar mig.
Min älskade man fattar så klart inte (eller väljer att inte fatta) och ignorerar mig.
Naturligtvis retar jag upp mig på hans sätt...
Why not, liksom?!
Därefter kommer det, åh ganska exakt likadant låter det varje gång.
Åh nu ska no inte sitta där och tro att det bara är jag som går på som en bannhund, nej, nej.
Den "hunsade" mannen kan också, åh även han svara, repligar, gestar och bär sig åt ungefärligt lika samma även denna gången.
Vi blir sams på samma sätt och kommer garanterat bråka igen.
Att bråka är väl inte det roligaste i världen, men efter blir luften lite renare och man har liksom kommit varandra närmnre - tycker jag.
Dock fick jag just en fundering i huvudet - varför säger man att mannen är hunsad?
Eller jag har ju en egen teori om det, men är det någon annan som vet...
I vårt fall är det så att min gubbe lever med den mest envisa och trättsjuka kvinna som går i ett par skor.
Han har valt det på egen hand och han slåss för de saker han tycker är viktiga.
Hanv et exakt hur vi kan hålla sams och leva lyckliga hela tiden, men jag är säker på att retstickan i hinom behöver sin lilla dos och då sätter tåget fart på spåret.
Maken säker att det som betyder något slåss han för, resten får jag som jag vill med för då bryr han sig inte.
Så jag undrar vem so är hunsad av oss två ;-)
Jag har i alla fall lättat på min ilska idag.
Några stenar har trillat och det känns bättre.
Imorgon väntar en tung dag.
Jag förväntar mig den värsta dagen i mitt liv.
Lilla J's begravning.
Sömn är förmodligen den bästa grejen inför detta, så nu väljer jag att slå igen.
Ta hand om er sötisar och minns att du har bara ett liv - gör det så fint, minnevärt och underbart som du kan men även sorg, smärta och ilska ger dig karraktär - det finns bara en av DIG!
Det är lite märkligt det där med att bli arg på någon.
Jag har tänkt på det idag.
Min älskade vän är arg, jag har funderat på det ett tag.
Jag har vetat att hon är det, men hon får vara det.
Det är okej.
Det är nästan alltid okej att vara arg - tycker jag.
Man behöver liksom det.
Det fungerar väl som en ventil, även om ilskan kanske blir missriktad ibland.
Här hemma kan det vara en dålig dag som får mig att se rött på gubbens oförmåga att tillräckligt snabbt plocka i ordning efter sig/torka av bordet/hänga tvätt eller något annat trivialt.
Det börjar liksom lika dant varje gång.
Jag fäller en syrlig kommentar över det som irriterar mig.
Min älskade man fattar så klart inte (eller väljer att inte fatta) och ignorerar mig.
Naturligtvis retar jag upp mig på hans sätt...
Why not, liksom?!
Därefter kommer det, åh ganska exakt likadant låter det varje gång.
Åh nu ska no inte sitta där och tro att det bara är jag som går på som en bannhund, nej, nej.
Den "hunsade" mannen kan också, åh även han svara, repligar, gestar och bär sig åt ungefärligt lika samma även denna gången.
Vi blir sams på samma sätt och kommer garanterat bråka igen.
Att bråka är väl inte det roligaste i världen, men efter blir luften lite renare och man har liksom kommit varandra närmnre - tycker jag.
Dock fick jag just en fundering i huvudet - varför säger man att mannen är hunsad?
Eller jag har ju en egen teori om det, men är det någon annan som vet...
I vårt fall är det så att min gubbe lever med den mest envisa och trättsjuka kvinna som går i ett par skor.
Han har valt det på egen hand och han slåss för de saker han tycker är viktiga.
Hanv et exakt hur vi kan hålla sams och leva lyckliga hela tiden, men jag är säker på att retstickan i hinom behöver sin lilla dos och då sätter tåget fart på spåret.
Maken säker att det som betyder något slåss han för, resten får jag som jag vill med för då bryr han sig inte.
Så jag undrar vem so är hunsad av oss två ;-)
Jag har i alla fall lättat på min ilska idag.
Några stenar har trillat och det känns bättre.
Imorgon väntar en tung dag.
Jag förväntar mig den värsta dagen i mitt liv.
Lilla J's begravning.
Sömn är förmodligen den bästa grejen inför detta, så nu väljer jag att slå igen.
Ta hand om er sötisar och minns att du har bara ett liv - gör det så fint, minnevärt och underbart som du kan men även sorg, smärta och ilska ger dig karraktär - det finns bara en av DIG!
Medgångssupporter?
Idag har jag funderat på en grej på den lilla lediga tid jag haft.
Ibland visar sig verkligen människors riktiga ansikte.
Ni vet att då man gifter sig i kyrkan så nämner prästen nått om till döden skiljer oss åt och innan det säger att nått i stil med ”in sickness and health”.
Min syn på vänskap är ungefär så – i med och mottgång finns man och inte faan skiljer man sig för en lite uppförsbacke?
Man försöker igen och letar nya vägar, sen kanske det skiter sig till slut.
I ett förhållande eller äktenskap är det ju ganska svårt att bara dra (fast vissa gör det har jag hört). När det är bra får man ju njuta av det!
Med vänner har jag liksom lite svårare att förstå hur man backar och lämnar tomt efter sig… Då är man kanske inte riktiga vänner?
För nog kan man ha lite krav på sina vänner, det är ju trotts allt förhållanden det också.
Det där med att finnas i medgång endast och lämna i motgång får mig verkligen att fundera på hur det står still… Sorry, menar till!
Jag är nog väldigt dålig människokännare. Jag är bra med människor, får dem bekväma i mitt sällskap, dem slappnar av och väldigt lätt har man en helt ny livshistoria i sina händer. Spännande. Dock är jag som en av mina goda vänner sagt en känslomänniska och blir sårad då man lämnas vind för våg. Jag är väl en sån där trasa man har att damma med på hyllorna och när det liksom är klart slänger man in mig i skåpet, stänger dörren och glömmer tvätta upp skiten...
Missförstå mig rätt, jag mår utomordentligt. Jag har många underbara vänner, nära och kära. Men konceptet medgångssupporter har fått en helt ny mening för mig. Dem finns där överallt och jag tror vi alla känner någon sån. Jag är säkert också en så, men jag kanske skulle läsa en kurs i socialt umgänge och lära mig hur i hela fridens namn man gör…
Nåja, det finns inte så mycket att göra. Alla sagor har ju ett slut, så även denna. Ikväll slutar den med en groda i sängen och kanske kan han bli en prins om jag pussar lite innan jag somna gott på den mjuka kudden.
Min fredag bjuder mig på många, många timmars jobb och sen lite gott att äta och förhoppningsvis ett glas vin!
Life is good, bara man vill åh väljer rätt...
Det var en gång...
Det så märkligt att tiden tickar på. Jag kikar bakåt i bloggen och ser hur länge jag haft det. Det var en jobbig tid i mitt liv, kom ännu värre tider blev det och efter det blev bättre. Jag inser att den är som medicin, jag behöver min dagliga dos. Inte för din skull, inte heller för din skull utan bara för min egen. Läsa är ju frivilligt, men ska sanningen fram så drivs vi nog alla av nyfikenhet och självplågeri. De skrivna ordet har makt, makt att lyft och upphöja, men också makt att ta oss ner på jorden och förinta oss till små droppar av tårar.
Jag älskar att skriva, det är min ventil för ett bättre välbefinnande. Om det är om träning eller livsfunderingar, mitt hus, mina barn eller om något annat som rör sig i huvudet - det fungerar för mig. Hjärtat bli lite lättare och sinne lika så. Sorg och glädje är fantastiskt att kunna förmedla till andra människor, man berörs av andra människors ärlighet då de kan skriva i sin eländighet eller eufori.
Min blogg ger mig fina minne, respons och gör det lite lättare att få sitt ord sagt i en värld där allt för lite tid finns för att lyssna på dravel. Jag ju med all säkerhet vuxen nu och ska föregå med gott exempel, då är det skönt att ibland släppa ut sina funderingar och bara vara jag en stund. Idag är jag grå och tyst och mjuk. Jag känner att jag helst skulle vilja gömma mig i ett hörn och slippa kika fram mer, men var det lider på dagen måste jag ta fram glad-mask och ta den på mig. Jag blir glad, behöver tanka lite energi bara. Tide gör liksom det, tömmer en på energi åh då får man vara snäll mot sig själv och bara njuta av att sitta stilla, titta in i skärmen på den lilla rosa datorn och skriva ett par rader.
Jag ska ladda om, men jag ska vara ärlig mot er att säga jag tycker det är svårt i en värld där det för mig är så uppenbart att människor vi håller kärt lider en enorm förlust. Mina tankar vandra ständigt iväg till dem och samtidigt som dem små sakerna gör mig glad har världen ruskats om ordentligt. Men trotts allt det som hänt står tiden inte still och jag är samma männsika på utsidan, bara lite mjukar inför livet och tiden.
Jag älskar att skriva, det är min ventil för ett bättre välbefinnande. Om det är om träning eller livsfunderingar, mitt hus, mina barn eller om något annat som rör sig i huvudet - det fungerar för mig. Hjärtat bli lite lättare och sinne lika så. Sorg och glädje är fantastiskt att kunna förmedla till andra människor, man berörs av andra människors ärlighet då de kan skriva i sin eländighet eller eufori.
Min blogg ger mig fina minne, respons och gör det lite lättare att få sitt ord sagt i en värld där allt för lite tid finns för att lyssna på dravel. Jag ju med all säkerhet vuxen nu och ska föregå med gott exempel, då är det skönt att ibland släppa ut sina funderingar och bara vara jag en stund. Idag är jag grå och tyst och mjuk. Jag känner att jag helst skulle vilja gömma mig i ett hörn och slippa kika fram mer, men var det lider på dagen måste jag ta fram glad-mask och ta den på mig. Jag blir glad, behöver tanka lite energi bara. Tide gör liksom det, tömmer en på energi åh då får man vara snäll mot sig själv och bara njuta av att sitta stilla, titta in i skärmen på den lilla rosa datorn och skriva ett par rader.
Jag ska ladda om, men jag ska vara ärlig mot er att säga jag tycker det är svårt i en värld där det för mig är så uppenbart att människor vi håller kärt lider en enorm förlust. Mina tankar vandra ständigt iväg till dem och samtidigt som dem små sakerna gör mig glad har världen ruskats om ordentligt. Men trotts allt det som hänt står tiden inte still och jag är samma männsika på utsidan, bara lite mjukar inför livet och tiden.
Livet
Outgrundligt och oförusägbart är livet.
Strålande och svidande i samma andetag.
Förundrat har jag tittat på min barn under helgen och sett livet som med lätthet rinner i deras ådror.
De två vackraste och mest underbara tingen jag har i världen kan på ett ögonblickssekund försvinna.
Jag funderar på hur man ska ha respekt inför livet vi tydligen alla lånat...
Om det är Herren som lånar oss livet eller om det är något annat som styr, oavsett är det en hård j-vel som utan förvarning kan ta det tillbaka.
Bisarra saker som händer i livet där världeringar vi har ifrågasätts.
Vår livsexistens ifrågasätts.
Vad gör jag här på jordens yta och varför?
Livet är så oförutsägbart och outgrundligt, bjuder oss på underbar glädje och fruktad smärta.
Jag har inte ett enda svar på hur det kan bli så galet, hur världen så snabbt kan förändras.
I mitt huvud vandrar tankar åt alla håll, funderingar i flertal perspektiv på livet.
Livet.
Älskade livet.
Älska livet...
Strålande och svidande i samma andetag.
Förundrat har jag tittat på min barn under helgen och sett livet som med lätthet rinner i deras ådror.
De två vackraste och mest underbara tingen jag har i världen kan på ett ögonblickssekund försvinna.
Jag funderar på hur man ska ha respekt inför livet vi tydligen alla lånat...
Om det är Herren som lånar oss livet eller om det är något annat som styr, oavsett är det en hård j-vel som utan förvarning kan ta det tillbaka.
Bisarra saker som händer i livet där världeringar vi har ifrågasätts.
Vår livsexistens ifrågasätts.
Vad gör jag här på jordens yta och varför?
Livet är så oförutsägbart och outgrundligt, bjuder oss på underbar glädje och fruktad smärta.
Jag har inte ett enda svar på hur det kan bli så galet, hur världen så snabbt kan förändras.
I mitt huvud vandrar tankar åt alla håll, funderingar i flertal perspektiv på livet.
Livet.
Älskade livet.
Älska livet...
Firework
Katy Perrys underbara låt Firework får hela mig att le.
Fin text, underbart budskap, melodi som får mig att vilja röra på mig i oändlighet.
Det är inte världens bästa låt, men på det stora hela en låt som det slår gnistror om.
Sådana låtar måste man älska och beundra.
Man måste låta livet vara precis så underbart som man själv önskar.
Kanske ska man se på livet som en godisskål - ibland är det nderbart, gott och smaskigt.
Ungefär som choklad.
Ibland vill det sig inte riktigt, man hittar nått riktigt äckligt, seg och uschigt.
Jag spottar ut skiten och tar en ny bit.
Jag vänder ryggen åt eländet och letar efter en ny öppning, andra människor som kan hjälpa mig överkomma hinder.
Ibland finns ingen sopkorg och man inte spotta ut, man får bita ihop och svälja eländet.
Det går över, den vidriga smaken försvinner.
Livet gör liknande saker med oss.
Vi får bita ihop och ta med oss skiten, men vi reser på oss och uppförsbackarna planar sakta med säkert ut.
Jag käkar lite gott och ger livet möjlighet att bjuda mig på ett riktigt fyrverkeri.
Fin text, underbart budskap, melodi som får mig att vilja röra på mig i oändlighet.
Det är inte världens bästa låt, men på det stora hela en låt som det slår gnistror om.
Sådana låtar måste man älska och beundra.
Man måste låta livet vara precis så underbart som man själv önskar.
Kanske ska man se på livet som en godisskål - ibland är det nderbart, gott och smaskigt.
Ungefär som choklad.
Ibland vill det sig inte riktigt, man hittar nått riktigt äckligt, seg och uschigt.
Jag spottar ut skiten och tar en ny bit.
Jag vänder ryggen åt eländet och letar efter en ny öppning, andra människor som kan hjälpa mig överkomma hinder.
Ibland finns ingen sopkorg och man inte spotta ut, man får bita ihop och svälja eländet.
Det går över, den vidriga smaken försvinner.
Livet gör liknande saker med oss.
Vi får bita ihop och ta med oss skiten, men vi reser på oss och uppförsbackarna planar sakta med säkert ut.
Jag käkar lite gott och ger livet möjlighet att bjuda mig på ett riktigt fyrverkeri.
Energi behövs
Jag kan inte låta bli att vara en smula fundersam över mig själv som människa.
Igår kväll när jag skulle sova i min sköna säng efter en lång och rolig helg vandrade mina tankar iväg till en massa olika saker. Mitt huvud överarbetar saker ständigt och jag funderar på saker i oändlighet. Det är en smula frustrerande då man vill sova och huvudet liksom inte kan tänka sig att ta en paus. UTTRÖTTANDE är det.
När jag blir arg gör huvudet det samma, det liksom vandrar iväg och vill prata på. Blir jag riktigt arg brukar jag dessutom prata högt, det känns liksom bättre. Nä, jag vill inte direkt att nån ska höra mig, men jag behöver få ut min frustration på något. Åh arg blir jag nog nästan varje dag, för jag har lärt mig att om man inte får ut skiten blir det liksom aldrig riktigt bra.
Mina barn kan få mig att blir SÅ förbannand att det håller på att koka över. Jösses vilka knappar dem kan trycka på. Min man är en sann världmästare på att leta upp grejer som får mig att bli tokig. Med åren har man ju lärt sig hur han fungerar och idag kan jag bli helt vansinnig på honom innan han ens hunnit tänka ut vad hans ka göra för att reta mig. Det om nått är irriterande, för han fattar ju inte varför jag skäller på honom. Det handla om kommunikation, och ensam har jag fantastisk kommunikation.
Mina monologer skulle man allt spela in, säkert har dem ganska underhållande värde. Annars blir jag sällan eller nästan aldrig arg på andra människor utanför familjen. Finns ju liksom ingen anledning. Irriterad blir man ju ständigt, men det handlar mer om att jag vill ha det på mitt sätt och ingen verkar lyssna. På jobbet har jag givit upp för länge sedan, det är liksom ingen som lyssnar och då får man gå sin egen väg och göra på sitt egna sätt. Så länge jag mår bra och kan hantera situationen känns det väldigt bra. Vänner bör man ju kunna bli arg på, eller arg med skulle jag nog säga. Just nu är jag helt orkeslös och inbubblad i min egen värld. Jag har haft så många bra veckor och gett ut så mycket energi att jag helt tappat min egna energin. Jag måste samla på mig och ladda om ordentligt.
När jag ligger i sängen på kvällen så vandrar alltid tankarna och igår kände jag mig så ensam. Jag fantiserar om roliga grejer och hade tyckt det vore roligt att vara den som blev omhändetagen för en gång skull. Ni vet, typ bortrövad på spa-grejen eller nått sånt. Typ Sofias Änglar eller några superstädare som gjort ent hus. Vad som som skulle underlätta livet lite. Kanske tycker du det är löjligt, men om du visste hur många grejer jag har fixat med för kompisar, vänner och bekanta så skulle du också tycka att jag förtjänade en egen guldstjärna. Nu är sannorlikheten att detts ska hända lika med noll, så jag tar ödet i egna händer och bokar in mig på spa nästa lediga helg jag har. Det blir JAG, min nya iPhone med Spotyfi och några bra böcker, en massage, lite bubblande och gott att äta. Jag ska inte känna mig ensam, bara njuta!
Nu fortsätter jag glo på TV och hjärnan fortsätter grubbla - som vanligt!
Igår kväll när jag skulle sova i min sköna säng efter en lång och rolig helg vandrade mina tankar iväg till en massa olika saker. Mitt huvud överarbetar saker ständigt och jag funderar på saker i oändlighet. Det är en smula frustrerande då man vill sova och huvudet liksom inte kan tänka sig att ta en paus. UTTRÖTTANDE är det.
När jag blir arg gör huvudet det samma, det liksom vandrar iväg och vill prata på. Blir jag riktigt arg brukar jag dessutom prata högt, det känns liksom bättre. Nä, jag vill inte direkt att nån ska höra mig, men jag behöver få ut min frustration på något. Åh arg blir jag nog nästan varje dag, för jag har lärt mig att om man inte får ut skiten blir det liksom aldrig riktigt bra.
Mina barn kan få mig att blir SÅ förbannand att det håller på att koka över. Jösses vilka knappar dem kan trycka på. Min man är en sann världmästare på att leta upp grejer som får mig att bli tokig. Med åren har man ju lärt sig hur han fungerar och idag kan jag bli helt vansinnig på honom innan han ens hunnit tänka ut vad hans ka göra för att reta mig. Det om nått är irriterande, för han fattar ju inte varför jag skäller på honom. Det handla om kommunikation, och ensam har jag fantastisk kommunikation.
Mina monologer skulle man allt spela in, säkert har dem ganska underhållande värde. Annars blir jag sällan eller nästan aldrig arg på andra människor utanför familjen. Finns ju liksom ingen anledning. Irriterad blir man ju ständigt, men det handlar mer om att jag vill ha det på mitt sätt och ingen verkar lyssna. På jobbet har jag givit upp för länge sedan, det är liksom ingen som lyssnar och då får man gå sin egen väg och göra på sitt egna sätt. Så länge jag mår bra och kan hantera situationen känns det väldigt bra. Vänner bör man ju kunna bli arg på, eller arg med skulle jag nog säga. Just nu är jag helt orkeslös och inbubblad i min egen värld. Jag har haft så många bra veckor och gett ut så mycket energi att jag helt tappat min egna energin. Jag måste samla på mig och ladda om ordentligt.
När jag ligger i sängen på kvällen så vandrar alltid tankarna och igår kände jag mig så ensam. Jag fantiserar om roliga grejer och hade tyckt det vore roligt att vara den som blev omhändetagen för en gång skull. Ni vet, typ bortrövad på spa-grejen eller nått sånt. Typ Sofias Änglar eller några superstädare som gjort ent hus. Vad som som skulle underlätta livet lite. Kanske tycker du det är löjligt, men om du visste hur många grejer jag har fixat med för kompisar, vänner och bekanta så skulle du också tycka att jag förtjänade en egen guldstjärna. Nu är sannorlikheten att detts ska hända lika med noll, så jag tar ödet i egna händer och bokar in mig på spa nästa lediga helg jag har. Det blir JAG, min nya iPhone med Spotyfi och några bra böcker, en massage, lite bubblande och gott att äta. Jag ska inte känna mig ensam, bara njuta!
Nu fortsätter jag glo på TV och hjärnan fortsätter grubbla - som vanligt!
Egen tid är...
... HALLELUJA!
Hyllning till mannen och hans lag som igår tog tre pinnar mot CL98 - Stort GRATTIS!
Idag fortsätter han vandringen mot en gloria då han tog våre vildar till närmaste lekland för maximalt med lek och bus.
Själv njuter jag av lite thé och BodyPump-musik.
EN liten lunch med min goda Emma och hennes söta Vera väntar om 1,5 timme.
Tills dess hinner jag nog göra både en och två saker till :-)
Veckan bästa att hinna med så många roliga saker på en gång.
Trott en ganska tuff vecka på jobbet fysiskt och mentalt är jag lugnt och trygg i mig själv.
Allt mitt gnäll och härj om mental balans är för en sanning.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör mig så lugn, men känslan som vilar inom är obeskrivlig.
Det är evigheter sen jag kände sån enorm inre styrka, nästan en känsla av odödlighet.
Jag vet att för många år sen pratade jag och en instruktörskollega om hur viktigt det var med att man mådde bra för att hitta hela vägen fram.
Receptet på egen lycka skrivs av den bästa kocken - du själv!
Din rätta medicin, den som gör dig STARK, OÖVERVINNERLIG och FANTASTISK kan bara du hitta.
Kanske är med träning.
Kanske är det med mat.
Kanske är det med vänner.
Kanske är det med jobbet/skola.
Saken är säker att man ALDRIG får underskatta värdet av livets gåva.
Varje dag är UNIK och bara du kan välja att ta en väg som du trivs med.
Gör saker DU mår bra av, vad det än är.
Byt jobb, "gör slut" med dåliga vänner, skaffa nya vänner, träna mer/mindre, ät bättre, lek med dina barn, be om barnvakt till dina barn, flytta ihop, flytta isär, res eller vad som får dig att må bra.
Valet är ditt och det finns inga MÅSTEN.
Jag äger mitt liv och gör det jag mår bra av - ingen annan kan göra det åt mig.
Vad gör du?
KRAMAR
Hyllning till mannen och hans lag som igår tog tre pinnar mot CL98 - Stort GRATTIS!
Idag fortsätter han vandringen mot en gloria då han tog våre vildar till närmaste lekland för maximalt med lek och bus.
Själv njuter jag av lite thé och BodyPump-musik.
EN liten lunch med min goda Emma och hennes söta Vera väntar om 1,5 timme.
Tills dess hinner jag nog göra både en och två saker till :-)
Veckan bästa att hinna med så många roliga saker på en gång.
Trott en ganska tuff vecka på jobbet fysiskt och mentalt är jag lugnt och trygg i mig själv.
Allt mitt gnäll och härj om mental balans är för en sanning.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör mig så lugn, men känslan som vilar inom är obeskrivlig.
Det är evigheter sen jag kände sån enorm inre styrka, nästan en känsla av odödlighet.
Jag vet att för många år sen pratade jag och en instruktörskollega om hur viktigt det var med att man mådde bra för att hitta hela vägen fram.
Receptet på egen lycka skrivs av den bästa kocken - du själv!
Din rätta medicin, den som gör dig STARK, OÖVERVINNERLIG och FANTASTISK kan bara du hitta.
Kanske är med träning.
Kanske är det med mat.
Kanske är det med vänner.
Kanske är det med jobbet/skola.
Saken är säker att man ALDRIG får underskatta värdet av livets gåva.
Varje dag är UNIK och bara du kan välja att ta en väg som du trivs med.
Gör saker DU mår bra av, vad det än är.
Byt jobb, "gör slut" med dåliga vänner, skaffa nya vänner, träna mer/mindre, ät bättre, lek med dina barn, be om barnvakt till dina barn, flytta ihop, flytta isär, res eller vad som får dig att må bra.
Valet är ditt och det finns inga MÅSTEN.
Jag äger mitt liv och gör det jag mår bra av - ingen annan kan göra det åt mig.
Vad gör du?
KRAMAR
Lite mosig i huvudet
All träning och jobbande har gjort mig helt mosig i huvudet.
Idag när jag ska köra igång BodyStep-passet för tredje gången denna veckan ser jag ut som en levande fågelholk.
Jag kunde liksom inte få ihop benen med hjärnan och vice versa.
Det gick slutligen strålande, men nu är jag trött i hela kroppen och är HELIGT lycklig över mina 3 dagars ledighet.
Barnen är lovade burgare på MAX imorgon, vilket jag kommer hålla.
Annars så hoppas jag på att vi kan städa bilen - den ser för j-lig ut!
Vädra huset, dammsuga, damma, tvätta och göra lite allmän nytta imorgon.
Då blir man nämligen HELT LEDIG på lördagen och det är mer än NICE, det är UNDERBART HÄRLIGT!!
Jag hoppas att jag får lyxa med en sovmorgon en av dagarna.
Skulle vara behövligt...
Vilodag på schemat imorgon.
Lördag är ett ?
Och söndag bjuer vi på Body Pump, sen börjar veckan om med miljoner av grejer att göra, möten att gå på och lappar att skriva.
Livet är fantastiskt och jag är verkligt glad att få vara frisk, att barnen är friska och mannen lika så och att vi fått så många otroliga upplevelser hittills och kommer säkert få fler i framtiden - man ska njuta NU av livet, man lever det bara EN gång!
Idag när jag ska köra igång BodyStep-passet för tredje gången denna veckan ser jag ut som en levande fågelholk.
Jag kunde liksom inte få ihop benen med hjärnan och vice versa.
Det gick slutligen strålande, men nu är jag trött i hela kroppen och är HELIGT lycklig över mina 3 dagars ledighet.
Barnen är lovade burgare på MAX imorgon, vilket jag kommer hålla.
Annars så hoppas jag på att vi kan städa bilen - den ser för j-lig ut!
Vädra huset, dammsuga, damma, tvätta och göra lite allmän nytta imorgon.
Då blir man nämligen HELT LEDIG på lördagen och det är mer än NICE, det är UNDERBART HÄRLIGT!!
Jag hoppas att jag får lyxa med en sovmorgon en av dagarna.
Skulle vara behövligt...
Vilodag på schemat imorgon.
Lördag är ett ?
Och söndag bjuer vi på Body Pump, sen börjar veckan om med miljoner av grejer att göra, möten att gå på och lappar att skriva.
Livet är fantastiskt och jag är verkligt glad att få vara frisk, att barnen är friska och mannen lika så och att vi fått så många otroliga upplevelser hittills och kommer säkert få fler i framtiden - man ska njuta NU av livet, man lever det bara EN gång!
göra, borde, måste
Ovanstående ord är tre små ord som i mitt fall startar en enorm stress.
Det finns hur mycket osm helst att göra när man har barn, hus och jobbar.
Ännu fler saker jag borde göra för att hinna med alla saker som ska göras.
Jag toppar bägare med lite måste.
Så har det alltid sett ut...
Jag har dock börjat skriva ny bok och alla att göra-listor slänger jag.
Borde är ett ord som stannar vid just det - inga fler idéer som skapar ångest vilket leder till sömnlösa nätter.
En god vän till mig sa att det finns INGA måsten, inte ett enda MÅSTE förutom att må bra.
Att jag ska må bra är ett MÅSTE för att det ska fungera.
Tänk efter, vem står dig närmst?
Din mamma, pappa, vänner eller är det bara du själv?
Jag har min älskade familj, vänner och ovänner samt allt där emellan men jag håller mig själv högst.
Varför kan man fråga sig?
Är det inte ganska själviskt undrar någon annan...
I min mening är det precis det som gör mig till en bra (hoppas jag) mamma, vän och arbetskamrat.
Från och med nu finns bara ett MÅSTE och det är att MÅ BRA i själ och hjärta.
Idag gör jag precis det jag känner för - MYSER med min PRINSESSA!
Det finns hur mycket osm helst att göra när man har barn, hus och jobbar.
Ännu fler saker jag borde göra för att hinna med alla saker som ska göras.
Jag toppar bägare med lite måste.
Så har det alltid sett ut...
Jag har dock börjat skriva ny bok och alla att göra-listor slänger jag.
Borde är ett ord som stannar vid just det - inga fler idéer som skapar ångest vilket leder till sömnlösa nätter.
En god vän till mig sa att det finns INGA måsten, inte ett enda MÅSTE förutom att må bra.
Att jag ska må bra är ett MÅSTE för att det ska fungera.
Tänk efter, vem står dig närmst?
Din mamma, pappa, vänner eller är det bara du själv?
Jag har min älskade familj, vänner och ovänner samt allt där emellan men jag håller mig själv högst.
Varför kan man fråga sig?
Är det inte ganska själviskt undrar någon annan...
I min mening är det precis det som gör mig till en bra (hoppas jag) mamma, vän och arbetskamrat.
Från och med nu finns bara ett MÅSTE och det är att MÅ BRA i själ och hjärta.
Idag gör jag precis det jag känner för - MYSER med min PRINSESSA!
Det går bra nu...
Jag har en smula för lite sömn i kroppen känner jag.
Men det går bra.
Kanske är jag en smula irriterad på barnen, men det går också bra.
Jag vaknar med en smula träningsvärk i kroppen - ALLTID bra!
Sonen ska köras till dagis om en lite stund och sen ska farmor hämta för kalas på Norra Öland.
Faktisk känns det bättre än bra.
Lilla Prinsessan och jag ska försöka oss på att öva BS - vilket jag anar kan gå mindre bra...
Har jag tur kommer mina Twilight-böcker idag och jag kan börja plöja på nummer 3 i serien (jag har sett filmerna) - MAXIBRA!
Jag och lilla lurpan ska ge oss på Chili- och räkpaj till middag - SMASKIGT och väldigt proteinrikt vilket är bra!
Det går faktiskt bra trotts ungefär 4 timmars vila/sömn...
Men det blir nog en tidig kväll i sängen.
Men det går bra, för det går faktiskt riktigt bra nu!
Men det går bra.
Kanske är jag en smula irriterad på barnen, men det går också bra.
Jag vaknar med en smula träningsvärk i kroppen - ALLTID bra!
Sonen ska köras till dagis om en lite stund och sen ska farmor hämta för kalas på Norra Öland.
Faktisk känns det bättre än bra.
Lilla Prinsessan och jag ska försöka oss på att öva BS - vilket jag anar kan gå mindre bra...
Har jag tur kommer mina Twilight-böcker idag och jag kan börja plöja på nummer 3 i serien (jag har sett filmerna) - MAXIBRA!
Jag och lilla lurpan ska ge oss på Chili- och räkpaj till middag - SMASKIGT och väldigt proteinrikt vilket är bra!
Det går faktiskt bra trotts ungefär 4 timmars vila/sömn...
Men det blir nog en tidig kväll i sängen.
Men det går bra, för det går faktiskt riktigt bra nu!
Ledord för 2011...
Så vad bjuder 2011 på tror ni?
I mitt fall är jag beslutsam över att göra detta fantastiska år då jag fyller 30 till tidernas bästa år.
Ledord är då ett måste.
Jag tror på att om man blir bättre på det man reda är bra på försvinner dem dåliga sakern...
Ledord ska vara starka, gynna mig och föra mig i rätt riktning mot målen som sätt upp.
Framförhållning
Avsluta (egentligen låter det bättre på engelska - Closure)
Planering
Dem låter fina de där tre orden.
Kanske borde man funder lite mer på valet, men jag börja väl med dessa.
Att ändra sig är faktiskt inte farligt!
Varför dessa kan man då undra?!
Jo, jag är en extrem tidsoptimist så framförhållning bör för mig betyda mindre stress, vilket leder till att min älskade make slipper få psykbryt på mig för jag far runt som en virvelvind.
Avsluta... Jo, jag ÄLSKAR projekt.
Men jag HATAR att avsluta dem, det är ju bara början på ett projekt som är roligt (enligt mig).
Nu kommer jag inte undan, detta är hög tid att lära sig avsluta saker man påbörjat och vara stolt över dem.
Vet inte om jag har någon slags inre räddsla för att avsluta saker, men nu ska det göras.
Det låter kanske drastiskt, men jag ska ge er några förslag så kommer ni förstå...
Vi håller på att renovera hemma och är "klar" med ganska mycket faktiskt - DOCK! blir det aldrig av att sätta dit de där listerna, hänga upp de där tavlorna, måla den där väggen en gång till, sätta upp lamporna osv. osv.
Ändring på det, inga nya projekt föränns alla de andra är klara.
Pluggande är också en sån där sak, jag älskar att läsa kurser.
Inte för att jag behöver dem, utan för att jag kan.
Också här skiter jag i tentorna och är egentligen bara intresserad av kunskapen man får via böckerna och föreläsningarna.
I år gör jag ett försök att avsluta dem kurser jag påbörjat och samla ihop mina en smula skralta poäng för att ta mig till en Studievägledare och reda upp mitt liv.
Det finns kanske en möjlighet att nyttja det kan jag och komma vidare på livet väg...
Planering är ett ord jag missbrukar.
Jag planerar ALLT och det kan aldrig vara bra...
Jag har lovat mig och min familj att vi ska leva i nuet.
Jag ska sluta stressa om saker och att vi måste vidare.
Vi är här och nu och vem vet hur länge man får vandra med fötterna på moder jord?!
Man kanske skulle kunna använda sig av ett annat ord, typ själafrid eller liknande...
Hur som, LEDORD för 2011 = klara!
I mitt fall är jag beslutsam över att göra detta fantastiska år då jag fyller 30 till tidernas bästa år.
Ledord är då ett måste.
Jag tror på att om man blir bättre på det man reda är bra på försvinner dem dåliga sakern...
Ledord ska vara starka, gynna mig och föra mig i rätt riktning mot målen som sätt upp.
Framförhållning
Avsluta (egentligen låter det bättre på engelska - Closure)
Planering
Dem låter fina de där tre orden.
Kanske borde man funder lite mer på valet, men jag börja väl med dessa.
Att ändra sig är faktiskt inte farligt!
Varför dessa kan man då undra?!
Jo, jag är en extrem tidsoptimist så framförhållning bör för mig betyda mindre stress, vilket leder till att min älskade make slipper få psykbryt på mig för jag far runt som en virvelvind.
Avsluta... Jo, jag ÄLSKAR projekt.
Men jag HATAR att avsluta dem, det är ju bara början på ett projekt som är roligt (enligt mig).
Nu kommer jag inte undan, detta är hög tid att lära sig avsluta saker man påbörjat och vara stolt över dem.
Vet inte om jag har någon slags inre räddsla för att avsluta saker, men nu ska det göras.
Det låter kanske drastiskt, men jag ska ge er några förslag så kommer ni förstå...
Vi håller på att renovera hemma och är "klar" med ganska mycket faktiskt - DOCK! blir det aldrig av att sätta dit de där listerna, hänga upp de där tavlorna, måla den där väggen en gång till, sätta upp lamporna osv. osv.
Ändring på det, inga nya projekt föränns alla de andra är klara.
Pluggande är också en sån där sak, jag älskar att läsa kurser.
Inte för att jag behöver dem, utan för att jag kan.
Också här skiter jag i tentorna och är egentligen bara intresserad av kunskapen man får via böckerna och föreläsningarna.
I år gör jag ett försök att avsluta dem kurser jag påbörjat och samla ihop mina en smula skralta poäng för att ta mig till en Studievägledare och reda upp mitt liv.
Det finns kanske en möjlighet att nyttja det kan jag och komma vidare på livet väg...
Planering är ett ord jag missbrukar.
Jag planerar ALLT och det kan aldrig vara bra...
Jag har lovat mig och min familj att vi ska leva i nuet.
Jag ska sluta stressa om saker och att vi måste vidare.
Vi är här och nu och vem vet hur länge man får vandra med fötterna på moder jord?!
Man kanske skulle kunna använda sig av ett annat ord, typ själafrid eller liknande...
Hur som, LEDORD för 2011 = klara!
2011 = energiår?!
Har ni funderat på att det mental går att ställa in sig på hur man vill leva sitt liv?!
Inför nyårsafton 2010 LÄNGTADE jag så enormt efter ett nytt år. Mitt körkort tillbaka, träning och instruerande låg i fagorna och jag hade verkligt stora förväntningar på året 2010. Att läga 2009 bakom mig var inget såvr alls.
2010 som år har uppfyllt alla mina önskningar och mer där till.
Inför 2011 sitter jag på en massa planer inför framtiden.
Det är roligt att läsa om hur andra fundera inför framtiden.
Jag funderar också...
Det är svårt att göra saker och ting realistiskt när man heter MammaMia.
Tempot ska ju vara superhögt och jag har nog en smula svårt att "hia" mig.
Hur som haver så få det väl tyckas vara en negativ sida hos mig, dock trivs ju jag med lite tempo.
Positivt är att i ringarna efter mina plask brukar många andra få tummen ur röven och komma till skott med både det ena och det andra.
2011 ska bli det år då jag slutför en massa saker. Jag ska inte påbörja en massa omöjliga projekt, jag ska avsluta och driva igenom. Jag ska stärka mitt egna varumärke (det låter ju j-ligt fint iaf.) åh känna mig trygg med den kunskapen jag besitter.
Jag ska bli bättre på en del saker - självklart! För bättre ska vi alla sträva mot att blir.
Man ska skriva ner mål och jobba mot dessa mål, annars tar man sig ingen vart. Det har jag lärt mig i år.
Mål och delmål...
Jag ska fundera lite så återkommer jag med mål och delmål... Sånt är svårt.
Nu svänger vi ihop lite skagenröra, grillar en oxfilé och bakar en kladdkaka innan vi laddar soffan med lite gottis och film.
Gott Nytt År!!
Nyårsafton, eftertankens tid...
Idag är det 2010 års sista dag.
För mig är det med vemod jag lämnar detta fantastiska år bakom mig.
En spännande framtid väntar, men idag lyfter jag år 2010 till taket.
Att sammanfatta året som gått är inte jätte lätt...
Istället skickar jag ett tack och varma kramar till alla ni som hjälpt mig under gångna året.
Balans är nu mitt ledord.
Måtta och att kunna svara nej med ett gott samvete.
Att vara den man är är inte alltid lätt, men i slutet mår man alltid bäst.
2010 har lärt mig många saker om andra människor, men ännu mer om mig själv.
Underbara, fina jag är den jag ska leva med resten av livet så det gäller att vi gillar varandra, står ut med alla beslut som tas och kan kompromissa fram bra lösningar.
2010 har lärt mig att jag är min egen chef :-)
Jag tror jag skiter i nyårslöften, det går inte så bra ändå... Eller?!
Jag ska blogga bättre, med fler bilder...
Jag ska träna mer för egen del, åh upp på dem "tuffa" hantlarna...
Jag ska utveckla mina kunskaper ooch jobba framåt med dessa...
Jag ska försöka läsa böcker igen...
Jag ska gå en PT-utbildning och ta licensen...
Jag ska vara jag, stå för det och njuta av underbara livet.
2011 kommer bli ett fantastiskt år, jag väntar med spänning men hävdar forfarande: "var man är sin egen lyckas smed"! Gott Nytt År godingar!
Varför blir man fet?
Jag fundera ofta på varför i hela fridens namn man blir fet.
Nej, jag menar inte hur det sker rent fysiskt för den ekvationen är så enkel osm den kan bli. Äter man mer än man gör av med går man upp i vikt, inget konstigt alls med det. Sen kan man skylla hur mycket man vill på ämnesomsättningsproblem och annat. Plus och minus kan ju i stort sett var och varannan människa.
Det som förundrar mig är att det finns så oerhört många välutbildade människor som sitter på allt för stor kroppvolym och viktmassa för att det ska vara bra för kroppen och själen. Jag är mer än övertygad om att flertalet av dessa individer inte en dag bestämmer sig för att om 4 månader ska jag väga 10 kg mer.
Men hur tappar man kontrollen?
Hur ser man INTE att det barka iväg med kroppsvikten?
Och varför i hela fridens namn gömmer man sig bakom som storlek och vikt?
Jag inga svar på frågorna jag ställer mig. Jag spekulerar och funderar en massa. Just nu är jag i en era i mitt liv då jag fullkomligt tror på en sund balans av mat, fysisk aktivitet, sömn och mental/social välbefinnande. Dessa fyra ben skapar pelarna för vårt liv att vila på. För lite av något skapar obalans och rubbningar.
Utifrån egna erfarenheter kan jag svara på att för lite sömn (jag har två små barn och har innan detta jobbat nätter i krogvärlden) skapar obalans i dygnsrytmen för mig och jag äter sämre, tränar sämre och orkar inte ta hand om mig själv. Jag har kanske inte alltid gått upp i vikt, men en känsla av obalans och att kroppen "fettar" till sig infinner sig snabbt. Vad händer då med alla människor som ständigt lider av sömnbrist?
Sömnbrist kan beror på många saker. Stress, barn, jobb, pluggande samt mycket mer. Gemensamt för dem alla är att vi låter utomstående faktorer påverkar vår inre hälsa negativt.
Mat är ett STORT kapitel och var dag lär jag mig något nytt om det jag stoppar i mig och barnen. Mat ska vara roligt, lustfyllt och smakrikt. Mat ska intagas med glädje, ge känslor som är fantastiska och skapar roliga minnen. Jag jobbar hårt för att barnen ska ha med sig detta i livet. Min mamma och pappa gjorde det samma. Tyvärr hände det något i min tonår som gör att jag har en skev bild av mat... Fler människor har konstiga bilder av mat och dess intag. Vad, när, hur och hur mycket som ska ätas är ett evigt diskussionsämne. Vi paratar mat på jobbet. Vi har vårt sociala umgånge tillsammans med mat. I skolan lär vi oss äta med nya människor, främmande rätter... Jag är övertygad om att har man en bra bild av mat och vilken man man bör äta skapar detta alla förutsättningar för ett hälsosamt liv utan att man behöver eftertanke. yckan vore ju om man på fredagskvällen kände ett sug på morötter iställer för godisskålen. Men det är min bild av mat som säger mig att morötter är bättre än godis. Jag vet vad som borde ätas, jag har en hel massa förbud som jags tädigt bryter för att det är det som livet handlar om - att testa gränserna.
Jag vill försöka ge mina barn en sund uppväxt, utan för mycket förbud och förmaningar. Jag vill ge dem erfarenheter av god, hälsosam mat - men aldrig förbjuda något, bara lära dem gör bra, hälsosamma val. Mat är fortfarande ett STORT ämne och vi är alla var och en dem bästa kockarna för just oss, i alla fall i vår egen mening. Jag tror att det är viktigt att vi vill lära oss nya sakerom mat, vad som är bra för oss och att vi utvecklar vårt matintagande på ett hälsosamt och positivt sätt. Att vi ser framtiden med maten, vad vi verkligen behöver. Det handlar om plus och minus, svårare än så måste det inte vara.
Jag tänker att vara fysiskt aktiv betyder att du utför en aktivitet, vilken som helst, när som helst bara det är förutom dina dagliga vanor och att det sätter kroppen i rörelse. Fysisk aktivitet ska vara roligt och lusfyllt, då kommer vi vilja fortsätta ge kroppen samma utmaning åter igen. Men människan är lat vilket grundar sig i långt, långt, långt bak i tiden då männen jagade ohc kvinnorna samlade frukter och tog hand om barnen. Man försökte då vila så mycket osm gick för att spara på orken, endast görde man behövde. Idag behöver vi röra på MER, då vi inte jagar efter vår mat. Vi har fina bilar som vi åkter i till de fina affärerna för att handal väl packad mat som har lappar på sig om var fisken är fiskad och när mjölken mjölkades på vilken gård. Vi gör oss endast mödan att plocka ner och upp varorna ur korgen och derigenom har vi knappast föbrännt summan av den mat vi tänker stoppa i oss. Vi MÅSTE röra på oss för att kroppen ska må bra. Vad vi gör, med vem vi gör det och hur vi gördet spelar ju knappast någon roll. Det ska vara roligt! Du ska vilja fortsätta med det! Men hur gör man??
Klurigt... Kanske skulle skolan få en större peng till idrott i skolan? Mitt svar på frågan är SJÄLVKLART! Men jag är idrottslärare i grund och botten. En historialärare tycker vi ska ha mer historia, en mattelärare mer matte. En revolution i föreningslivet? Det handlar o mer pengar till föreningar, fler engagerade indiivider i föreningarna... Fysisk aktivitet, även att det är så enkelt som en lite promenad kommer människa alltid hävda handlar om pengar och om tidsbrist.
Ursäkterna för att inte genomföra en fysisk aktivitet dagligen är oändliga. Allt från barnen, hunden, jobbet, städningen med mera kommer mellan. Varför investerar vi inte mer tid i oss själva för att leva längre och kunna göra alla de andra roliga sakerna för än skjuter fysisk aktivitet på framtiden?
Min fråga är hur det kan komma sig att det är "fult" att sova ordentligt, äta nyttig och hälsosam mat och träna ordentligt? Jag säger inte att Du tycker det. Du som läser gillar säkert hälsa och hälsosamma saker, men var tycker inte alla människor att det är bra med det som är det bästa för kroppen... Eller är jag kanske helt fel ute och deras väg är bättre. Lever jag verkligen längre för att jag "sköter mig"? Nä, jag får nog fundera vidare och återkomma... Men håll med om att det är lite märkligt det där med Varför man blir fet!?
Nej, jag menar inte hur det sker rent fysiskt för den ekvationen är så enkel osm den kan bli. Äter man mer än man gör av med går man upp i vikt, inget konstigt alls med det. Sen kan man skylla hur mycket man vill på ämnesomsättningsproblem och annat. Plus och minus kan ju i stort sett var och varannan människa.
Det som förundrar mig är att det finns så oerhört många välutbildade människor som sitter på allt för stor kroppvolym och viktmassa för att det ska vara bra för kroppen och själen. Jag är mer än övertygad om att flertalet av dessa individer inte en dag bestämmer sig för att om 4 månader ska jag väga 10 kg mer.
Men hur tappar man kontrollen?
Hur ser man INTE att det barka iväg med kroppsvikten?
Och varför i hela fridens namn gömmer man sig bakom som storlek och vikt?
Jag inga svar på frågorna jag ställer mig. Jag spekulerar och funderar en massa. Just nu är jag i en era i mitt liv då jag fullkomligt tror på en sund balans av mat, fysisk aktivitet, sömn och mental/social välbefinnande. Dessa fyra ben skapar pelarna för vårt liv att vila på. För lite av något skapar obalans och rubbningar.
Utifrån egna erfarenheter kan jag svara på att för lite sömn (jag har två små barn och har innan detta jobbat nätter i krogvärlden) skapar obalans i dygnsrytmen för mig och jag äter sämre, tränar sämre och orkar inte ta hand om mig själv. Jag har kanske inte alltid gått upp i vikt, men en känsla av obalans och att kroppen "fettar" till sig infinner sig snabbt. Vad händer då med alla människor som ständigt lider av sömnbrist?
Sömnbrist kan beror på många saker. Stress, barn, jobb, pluggande samt mycket mer. Gemensamt för dem alla är att vi låter utomstående faktorer påverkar vår inre hälsa negativt.
Mat är ett STORT kapitel och var dag lär jag mig något nytt om det jag stoppar i mig och barnen. Mat ska vara roligt, lustfyllt och smakrikt. Mat ska intagas med glädje, ge känslor som är fantastiska och skapar roliga minnen. Jag jobbar hårt för att barnen ska ha med sig detta i livet. Min mamma och pappa gjorde det samma. Tyvärr hände det något i min tonår som gör att jag har en skev bild av mat... Fler människor har konstiga bilder av mat och dess intag. Vad, när, hur och hur mycket som ska ätas är ett evigt diskussionsämne. Vi paratar mat på jobbet. Vi har vårt sociala umgånge tillsammans med mat. I skolan lär vi oss äta med nya människor, främmande rätter... Jag är övertygad om att har man en bra bild av mat och vilken man man bör äta skapar detta alla förutsättningar för ett hälsosamt liv utan att man behöver eftertanke. yckan vore ju om man på fredagskvällen kände ett sug på morötter iställer för godisskålen. Men det är min bild av mat som säger mig att morötter är bättre än godis. Jag vet vad som borde ätas, jag har en hel massa förbud som jags tädigt bryter för att det är det som livet handlar om - att testa gränserna.
Jag vill försöka ge mina barn en sund uppväxt, utan för mycket förbud och förmaningar. Jag vill ge dem erfarenheter av god, hälsosam mat - men aldrig förbjuda något, bara lära dem gör bra, hälsosamma val. Mat är fortfarande ett STORT ämne och vi är alla var och en dem bästa kockarna för just oss, i alla fall i vår egen mening. Jag tror att det är viktigt att vi vill lära oss nya sakerom mat, vad som är bra för oss och att vi utvecklar vårt matintagande på ett hälsosamt och positivt sätt. Att vi ser framtiden med maten, vad vi verkligen behöver. Det handlar om plus och minus, svårare än så måste det inte vara.
Jag tänker att vara fysiskt aktiv betyder att du utför en aktivitet, vilken som helst, när som helst bara det är förutom dina dagliga vanor och att det sätter kroppen i rörelse. Fysisk aktivitet ska vara roligt och lusfyllt, då kommer vi vilja fortsätta ge kroppen samma utmaning åter igen. Men människan är lat vilket grundar sig i långt, långt, långt bak i tiden då männen jagade ohc kvinnorna samlade frukter och tog hand om barnen. Man försökte då vila så mycket osm gick för att spara på orken, endast görde man behövde. Idag behöver vi röra på MER, då vi inte jagar efter vår mat. Vi har fina bilar som vi åkter i till de fina affärerna för att handal väl packad mat som har lappar på sig om var fisken är fiskad och när mjölken mjölkades på vilken gård. Vi gör oss endast mödan att plocka ner och upp varorna ur korgen och derigenom har vi knappast föbrännt summan av den mat vi tänker stoppa i oss. Vi MÅSTE röra på oss för att kroppen ska må bra. Vad vi gör, med vem vi gör det och hur vi gördet spelar ju knappast någon roll. Det ska vara roligt! Du ska vilja fortsätta med det! Men hur gör man??
Klurigt... Kanske skulle skolan få en större peng till idrott i skolan? Mitt svar på frågan är SJÄLVKLART! Men jag är idrottslärare i grund och botten. En historialärare tycker vi ska ha mer historia, en mattelärare mer matte. En revolution i föreningslivet? Det handlar o mer pengar till föreningar, fler engagerade indiivider i föreningarna... Fysisk aktivitet, även att det är så enkelt som en lite promenad kommer människa alltid hävda handlar om pengar och om tidsbrist.
Ursäkterna för att inte genomföra en fysisk aktivitet dagligen är oändliga. Allt från barnen, hunden, jobbet, städningen med mera kommer mellan. Varför investerar vi inte mer tid i oss själva för att leva längre och kunna göra alla de andra roliga sakerna för än skjuter fysisk aktivitet på framtiden?
Min fråga är hur det kan komma sig att det är "fult" att sova ordentligt, äta nyttig och hälsosam mat och träna ordentligt? Jag säger inte att Du tycker det. Du som läser gillar säkert hälsa och hälsosamma saker, men var tycker inte alla människor att det är bra med det som är det bästa för kroppen... Eller är jag kanske helt fel ute och deras väg är bättre. Lever jag verkligen längre för att jag "sköter mig"? Nä, jag får nog fundera vidare och återkomma... Men håll med om att det är lite märkligt det där med Varför man blir fet!?
ska fundera på fett
Jag ska nu åka till gymmet och jag ska under min träning fundera lite på det där med varför man helt enkelt inte bara skiter i att äta fel och tränar...
Jag har svårt att tro att så många människor lider av okunskap och tycker att allt över storlek XL är normalt?
Vad skyller man på?
Och varför är det så svårt att ta tag i saken?
Jag anklagar ingen, funderar mest...
Vi får se om jag kommer fram till nått, men först ska jag bränna fett! 60 minuters träning.
Mina man frågade mig om det var effektiv tid eller om det var tiden på gymmet...
Effektiv tid såklart! Precis som hans innebandymatcher, åh kanske kommer jag lika långt...
Maby baby!
See ya later!!!
Jag har svårt att tro att så många människor lider av okunskap och tycker att allt över storlek XL är normalt?
Vad skyller man på?
Och varför är det så svårt att ta tag i saken?
Jag anklagar ingen, funderar mest...
Vi får se om jag kommer fram till nått, men först ska jag bränna fett! 60 minuters träning.
Mina man frågade mig om det var effektiv tid eller om det var tiden på gymmet...
Effektiv tid såklart! Precis som hans innebandymatcher, åh kanske kommer jag lika långt...
Maby baby!
See ya later!!!
När jag blir stor...
Vad ska du bli när du blir stor?
Jag har svårt att svara på den frågan fortfarande. Är jag stor nu?
Jo, det är jag alla gånger. Jag är ju gift med en underbar man, två underbara små barn och ett fantastiskt hus. Lån på banken, Volvo på uppfarten och njuter av att få sova till 7 på morgonen.
Vuxen är jag, men vad jag ska bli när jag blir stor funderar jag fortfarande på.
Ska man nöja sig med att livet rullar på?
Jo, men jag tror somliga gör det, åh det är helt okej. Det är ett eget val man gör. Jag har så svårt vänta på att framatiden ska trilla i huvudet på mig. Jag lever någ mer efter "var man gör sin egen lycka". Om det fungerar är jag föga tveksam till, men jag kommer fortsätta framåt.
Det är framåt jag vill, framåt, uppåt, starkare, bättre, snabbare.
Var man är sin egen lyckas smed heter det det :-)
Jag har svårt att svara på den frågan fortfarande. Är jag stor nu?
Jo, det är jag alla gånger. Jag är ju gift med en underbar man, två underbara små barn och ett fantastiskt hus. Lån på banken, Volvo på uppfarten och njuter av att få sova till 7 på morgonen.
Vuxen är jag, men vad jag ska bli när jag blir stor funderar jag fortfarande på.
Ska man nöja sig med att livet rullar på?
Jo, men jag tror somliga gör det, åh det är helt okej. Det är ett eget val man gör. Jag har så svårt vänta på att framatiden ska trilla i huvudet på mig. Jag lever någ mer efter "var man gör sin egen lycka". Om det fungerar är jag föga tveksam till, men jag kommer fortsätta framåt.
Det är framåt jag vill, framåt, uppåt, starkare, bättre, snabbare.
Var man är sin egen lyckas smed heter det det :-)
komplimanger
Att få en äkta komplimang gör mig så glad.
Hur underbart som helst är det, oavsett vad som sägs så uppskattar jag sånna.
Idag fick jag höra att jag hade fina kläder, att det syntes verkligen att jag gått ner i vikt och att jag så pigg och fräch (hur stavas det?) ut. Vilken själförtroende boost!!
Käre tid så gott man mår när komplimangerna haglar :-)
Jag gör alltid mitt bästa för att vara snäll, säga snälla saker, vara uppmärksam på när någon har klippt sig eller gjort annan förändring. Åh det är underbart när någon annan ser en liknande sak hos mig.
Jag är dålig att ta dem ytill mig, komplimangerna. Men jag tänkte jag skulle samla på dem. Här i bloggen kanske...?
Jo, en egen kategori med fina komplimanger som bortskänkes eller fås.
Ni vet väl att lite ger mycket.
Att ringarna på vattnet sprider sig :-)
lugn
Ett beslut är taget och lugn skall infinna sig därefter.
Nöjd?
Jodå, livet är ju en fantastisk gåva och här med lever jag efter mitt lives tillgång och efterfrågan.
Tid finns det mindre tillgång av...
Eller är det så att det finns för hög efterfrågan på livsinnehållet?
Underbart är livet med alla sina utmaningar, stora som små.
Ikväll njuter vi av att vara tillsammans, barnen kastar lego på varandra och jag drar några djupa andetag.
Kärlek och överlevnad går väl kanske hand i hand...
Nöjd?
Jodå, livet är ju en fantastisk gåva och här med lever jag efter mitt lives tillgång och efterfrågan.
Tid finns det mindre tillgång av...
Eller är det så att det finns för hög efterfrågan på livsinnehållet?
Underbart är livet med alla sina utmaningar, stora som små.
Ikväll njuter vi av att vara tillsammans, barnen kastar lego på varandra och jag drar några djupa andetag.
Kärlek och överlevnad går väl kanske hand i hand...
Ledig!
Ibland mina kära läsare så längtar man något alldeles otroligt efter vissa saker.
I mitt fall har hjärtat och själen skrikigt efter tid med barnen och ledigt från jobbet.
Ledigheten ramlade över mig klockan 14.00 då jag klev av mitt morgonskift på badet, slängde på mig stövlarna, rusade ut genom dörrarna mot en snöig bil.
Luft!
Ledig!
Vilken fantastisk känsla i hela kroppen, åh efter dagishämtning och kollande på truckar byte vi lite snabbt kläder och traskade dryga 50 meter till våra vänner för att äta middag.
Vilken middag, grekiskt tema.
SUPER GOTT!!
Jag är fortfarande mätt och lite lagom lullig av rödvin och en päronkonjak.
Det är helg, ljuva, ljuva helg!!!
I dagarna tre sja jag njuta av att vara hemma med barnen, mannen och vara i huset.
Vad vi ska göra?
Hmm... Vet inte riktigt, men det spelar inte så stor roll.
Nu ska jag fortsätta kvällen med att gå och lägga mig på min mjuka kudde.
Imorgon blir det en liten resa till barnens mormor och morfar för att hälsa på.
Livsglädje, hälsa och sann kärlek är som bommul för själen!
God natt!!
I mitt fall har hjärtat och själen skrikigt efter tid med barnen och ledigt från jobbet.
Ledigheten ramlade över mig klockan 14.00 då jag klev av mitt morgonskift på badet, slängde på mig stövlarna, rusade ut genom dörrarna mot en snöig bil.
Luft!
Ledig!
Vilken fantastisk känsla i hela kroppen, åh efter dagishämtning och kollande på truckar byte vi lite snabbt kläder och traskade dryga 50 meter till våra vänner för att äta middag.
Vilken middag, grekiskt tema.
SUPER GOTT!!
Jag är fortfarande mätt och lite lagom lullig av rödvin och en päronkonjak.
Det är helg, ljuva, ljuva helg!!!
I dagarna tre sja jag njuta av att vara hemma med barnen, mannen och vara i huset.
Vad vi ska göra?
Hmm... Vet inte riktigt, men det spelar inte så stor roll.
Nu ska jag fortsätta kvällen med att gå och lägga mig på min mjuka kudde.
Imorgon blir det en liten resa till barnens mormor och morfar för att hälsa på.
Livsglädje, hälsa och sann kärlek är som bommul för själen!
God natt!!
