avslut...
2009 går mot sitt slut och jag ska i goda vänners lag fira in ett nytt år som jag har alla förhoppningar på - 2010 är året då det händer!
Nyårslöften är ju inte min starka sida. Jag har aldrig i hela mitt liv lyckats hålla ett sådant så jag förväntar mig inte att det ska ske några under de närmaste 365 dagarna. Dock fylls jag av lust att genomföra förändringa på lång sikt. Ve inte riktigt hur, men att det vore roligt att ändra sig som person - till det bättre. Jag har gjort lite smyg start idag, och det kände inte på något sätt fel.
Jag har fått en stor del av tung last att bära på detta året. Vi har sakta men säkert tagit oss igenom den ena dalen efter den andra och sakta men säkert klättrar vi uppför en plattå för att under 2010 stanna där och njuta av livet. Någon gång i livet ska man ju bli begåvad med 7 olyckor i rad och jag kan väl lova att det har vi verkligen lyckats med. Här tänker vi inte räkna upp dem, men det är oturen vi sparkar ut genom dörren klockan 00:00 imorgon. No more shit!! Det får allt vara slut på skit och elände, vi behöver lite solsken och glädje.
Jag har en känsla av att det kommer börja bra - härligt nyårsfirande imorgon! Sen kommer jag få köra bild i slutet av helgen! JIPPI!! Kan knappast bli än bättre start på året.
Litet barn behöver mat, så jag får väl återkomma under morgondagen!
Over and out!
Nyårslöften är ju inte min starka sida. Jag har aldrig i hela mitt liv lyckats hålla ett sådant så jag förväntar mig inte att det ska ske några under de närmaste 365 dagarna. Dock fylls jag av lust att genomföra förändringa på lång sikt. Ve inte riktigt hur, men att det vore roligt att ändra sig som person - till det bättre. Jag har gjort lite smyg start idag, och det kände inte på något sätt fel.
Jag har fått en stor del av tung last att bära på detta året. Vi har sakta men säkert tagit oss igenom den ena dalen efter den andra och sakta men säkert klättrar vi uppför en plattå för att under 2010 stanna där och njuta av livet. Någon gång i livet ska man ju bli begåvad med 7 olyckor i rad och jag kan väl lova att det har vi verkligen lyckats med. Här tänker vi inte räkna upp dem, men det är oturen vi sparkar ut genom dörren klockan 00:00 imorgon. No more shit!! Det får allt vara slut på skit och elände, vi behöver lite solsken och glädje.
Jag har en känsla av att det kommer börja bra - härligt nyårsfirande imorgon! Sen kommer jag få köra bild i slutet av helgen! JIPPI!! Kan knappast bli än bättre start på året.
Litet barn behöver mat, så jag får väl återkomma under morgondagen!
Over and out!
ehh... träning...
Hmm... Vad ska man säga!? Det väl kanske inte så bra med den där träningen så som jag hade tänkt mig. Illa, men det komme, det kommer. Jag satsar ju på 2010, för detta året (2009) ska jag gräva ner under jorden.
Min plan har gått åt pipsvängen med allt jag skulle göra, vet ni vad jag istället har pysslat med? Jo, jag har ätit upp allt gott vi har hemma och vilat mig i form. Herre gud! Så kan vi bara inte ha det. Imorgon ska jag därför ut och gå, kanske till och med träna en stund... Men det vet man ju aldrig då man har små kids. Kanske vore det på tiden att springa en runda... Eller? Nä! De verkar jobbigt - men det är väl just därför jag borde göra just det...
Mitt fikande ska komma extrem långt ner på listan efter firande av det nya året. Jag ska köpa hem en massa god frukt, sätta igång på allvar med träningen (jag ska ju för jesu-namn börja instruera) och komma ner de där kilona jag har kvar. Efter en ganska hektisk jul så kan jag väl lägga på 2kg extra på det jag bär på... Åh ingen ska komma och säga att det är muskler jag bär på, för dem är icke existerande. Hugaligen så fläskig jag känner mig!
Igår köpte jag mig en snygg tröja, som är skit tajt, lång och har världen snyggaste båturringning... Den satt väl som ett korvskinn och ni kan ju tänka er hur en före detta gravid kropp ser ut i en sån... Oj oj oj! Men den kanske är skitsnygg om ett tag då jag har tränat, tränat, tränat.
Sen var det ju det där med tålamodet! Jo, men det blir bättre och bättre. Det är som att det växer i takt med att Noomi växer och frodas. Jätte skönt faktiskt! Fick igår en känsla av att mitt psykiska välbefinnande är under luppen. Man kan ju fråga sig vad som kan få någon att fundera på det. Men jag mår faktiskt jätte bra och som det alltid är måste man ju ha en ventil ut. Jag är ju inte den bästa människan i världen på att be om hjälp. Har flertalet gånger bitit ihop och jobbat på med vad det än har rört sig om. Att ta ett steg för att lätta på sitt hjärta ska man veta kan ge oanade konsekvener, fast det slutar lyckligt den här gången och det betvivlade ju aldrig jag i och för sig.
Tänk så konstigt det är det här med att hitta sig själv, vet vem man är och vad man vill. Jag minns att jag för drygt 10 år sedan var helt ledsen och bekymrad då jag gick gymnasiet. Hur i hela fridens namn skulle jag kunna klara av att göra något med mitt liv. Jag fick ju möligheten att sticka hemmifrån och jobba med barn. Pluggade lite för att under tiden komma på att det var nog med idrott jag ville jobba. Idrottslärare närmare bestämt och sökte utbildning och kom in. Här hittade jag mitt kall i livet! Jodå, med all sanning så är det så.
Efter alla dessa timmar med näsan i böcker och hoppande, springade, paddlande mm. under utbildningen hittade jag kärleken i mitt liv, verkliga vänner för livet och påbörjade en resa för att göra det som jag önskar mest i världen - ge alla människor möjlighet till rolig, sund fysisk aktivitet!!
BodyPump, BodyStep, löpning och alla annan fysisk träning jag håller på med gör mig stark i kroppen. Att blogga är min träning för den mentala och psykiska hälsan, gör mig stark och trygg. Vad gör du för din hälsa?
That's all!
Min plan har gått åt pipsvängen med allt jag skulle göra, vet ni vad jag istället har pysslat med? Jo, jag har ätit upp allt gott vi har hemma och vilat mig i form. Herre gud! Så kan vi bara inte ha det. Imorgon ska jag därför ut och gå, kanske till och med träna en stund... Men det vet man ju aldrig då man har små kids. Kanske vore det på tiden att springa en runda... Eller? Nä! De verkar jobbigt - men det är väl just därför jag borde göra just det...
Mitt fikande ska komma extrem långt ner på listan efter firande av det nya året. Jag ska köpa hem en massa god frukt, sätta igång på allvar med träningen (jag ska ju för jesu-namn börja instruera) och komma ner de där kilona jag har kvar. Efter en ganska hektisk jul så kan jag väl lägga på 2kg extra på det jag bär på... Åh ingen ska komma och säga att det är muskler jag bär på, för dem är icke existerande. Hugaligen så fläskig jag känner mig!
Igår köpte jag mig en snygg tröja, som är skit tajt, lång och har världen snyggaste båturringning... Den satt väl som ett korvskinn och ni kan ju tänka er hur en före detta gravid kropp ser ut i en sån... Oj oj oj! Men den kanske är skitsnygg om ett tag då jag har tränat, tränat, tränat.
Sen var det ju det där med tålamodet! Jo, men det blir bättre och bättre. Det är som att det växer i takt med att Noomi växer och frodas. Jätte skönt faktiskt! Fick igår en känsla av att mitt psykiska välbefinnande är under luppen. Man kan ju fråga sig vad som kan få någon att fundera på det. Men jag mår faktiskt jätte bra och som det alltid är måste man ju ha en ventil ut. Jag är ju inte den bästa människan i världen på att be om hjälp. Har flertalet gånger bitit ihop och jobbat på med vad det än har rört sig om. Att ta ett steg för att lätta på sitt hjärta ska man veta kan ge oanade konsekvener, fast det slutar lyckligt den här gången och det betvivlade ju aldrig jag i och för sig.
Tänk så konstigt det är det här med att hitta sig själv, vet vem man är och vad man vill. Jag minns att jag för drygt 10 år sedan var helt ledsen och bekymrad då jag gick gymnasiet. Hur i hela fridens namn skulle jag kunna klara av att göra något med mitt liv. Jag fick ju möligheten att sticka hemmifrån och jobba med barn. Pluggade lite för att under tiden komma på att det var nog med idrott jag ville jobba. Idrottslärare närmare bestämt och sökte utbildning och kom in. Här hittade jag mitt kall i livet! Jodå, med all sanning så är det så.
Efter alla dessa timmar med näsan i böcker och hoppande, springade, paddlande mm. under utbildningen hittade jag kärleken i mitt liv, verkliga vänner för livet och påbörjade en resa för att göra det som jag önskar mest i världen - ge alla människor möjlighet till rolig, sund fysisk aktivitet!!
BodyPump, BodyStep, löpning och alla annan fysisk träning jag håller på med gör mig stark i kroppen. Att blogga är min träning för den mentala och psykiska hälsan, gör mig stark och trygg. Vad gör du för din hälsa?
That's all!
fundersam...
Detta ordet får beskriva hur jag känner mig idag... Det får nog vara slut på det här! Jag är mycket tveksam till hur jag ska ställa mig till en fortsättning så jag blir nog tvungen att avsluta snyggt... Hmm...
Blir lite konstig när man känner sig så lost i sin ena hjärna och väldigt få att be om hjälp för att hitta ut. Ljuset i tunnlen var helt tydligt, menu m de kännas lite mer dimmigt. Jag har fortfarande klart för mig hur jag vill göra, men risk för att det kommer kastas skit är som alltid stor...
Ytterligare en gång funderar jag på varför man talar i gåtor, vem som läser min blogg och hur livet efter nyår ska bli...
Jag ska återgå till mitt dammsugande, moppande och röjande. Allt för att det ska klarna på något plan!
I'll be back!
Blir lite konstig när man känner sig så lost i sin ena hjärna och väldigt få att be om hjälp för att hitta ut. Ljuset i tunnlen var helt tydligt, menu m de kännas lite mer dimmigt. Jag har fortfarande klart för mig hur jag vill göra, men risk för att det kommer kastas skit är som alltid stor...
Ytterligare en gång funderar jag på varför man talar i gåtor, vem som läser min blogg och hur livet efter nyår ska bli...
Jag ska återgå till mitt dammsugande, moppande och röjande. Allt för att det ska klarna på något plan!
I'll be back!
återvänder...
Jag har med säkerhet 6 stycken läsare på min blogg... Undrar vilka... Lite spännande faktiskt, men triggande också. Vet inte vem jag skriver för egentligen, mest för min egna del förmodar jag men detär härligt och spännande att någon läser mina skriva ord. Ord har ju någon form av makt, ord skrivna kan man "ta" på. Ord som är skrivna kan också sätta en i klistret...
Jag återvänder hit en gång till denna natt. Har ett huvud fullt med märkligheter, men kan ändå inte låta bi att små skratta lite. Jag lyssnar på min älskade man som snarkar så jag tror hustaket ska lyfta. Tittade till min lilla son just och han kramade sin lilla hund så hårt så hårt - underbara lilla barn! Dottern snusar så fridfullt i sin lilla säng. Gud så härligt det är!
Det känns så konstigt att andra människor pratar om saker man skriver, att det kan tisslas och tasslas om än det ena än det andra. Borde man kanske inte se om sitt egna skepp lite mer? Människor är ganska lätt manipulerade med det skriva ordet. Det som står måste ju vara sant... eller? Att få läsa någons skriva ord är för mig ett tecken på förtroende, må hända inte allt är sant, må hända att inte allt är relevant men att fördömma vore att kansta sten i glashus. Ett skrivet ord är att lämna ett avtryck för framtiden, även om det så bara är för 6 personer.
Inför 2010, vilket för övrigt ska bli världen bästa år... ska jag fundera lite över det här med bloggandet. Jag har mina aningar om att mitt skrivna ord inte alltid uppskattas, fast ska man bry sig om det? Vi lever ju trotts allt i ett land med yttrandefrihet och aldrig har jag givit någon någon anledning att tro jag jag vill dem något illa. Jag anser väl att det ska ses som ett privilegium att få läsa hur andra har det i sina röriga liv. Att lägga tid på att skvallra om något man inget vet något om eller bara tror sig vet verkar ju ganska dumt.
Att ha en bra och sund livsfilosofi att känna sig trygg med och kunna återvända till då saker stökar till sig verkar vara en bra start på år 2010. Där ska jag starta! Trotts lite magont har jag en känsla av att livet kommer te sig annorlunda fram över. Att solen ska lysa på mig och mina och att om jag kan hålla huvudet högt genom denna stormen kommer respekt landa framför fötterna. För vet ni, visst är hoppet det sista som lämnar en...
Ett par timmar för sent ska jag nu dyka ner i sängen med mina funderingar. Imorgon återvänder jag till Er så får vi se vad som hänt...
Good night!
Jag återvänder hit en gång till denna natt. Har ett huvud fullt med märkligheter, men kan ändå inte låta bi att små skratta lite. Jag lyssnar på min älskade man som snarkar så jag tror hustaket ska lyfta. Tittade till min lilla son just och han kramade sin lilla hund så hårt så hårt - underbara lilla barn! Dottern snusar så fridfullt i sin lilla säng. Gud så härligt det är!
Det känns så konstigt att andra människor pratar om saker man skriver, att det kan tisslas och tasslas om än det ena än det andra. Borde man kanske inte se om sitt egna skepp lite mer? Människor är ganska lätt manipulerade med det skriva ordet. Det som står måste ju vara sant... eller? Att få läsa någons skriva ord är för mig ett tecken på förtroende, må hända inte allt är sant, må hända att inte allt är relevant men att fördömma vore att kansta sten i glashus. Ett skrivet ord är att lämna ett avtryck för framtiden, även om det så bara är för 6 personer.
Inför 2010, vilket för övrigt ska bli världen bästa år... ska jag fundera lite över det här med bloggandet. Jag har mina aningar om att mitt skrivna ord inte alltid uppskattas, fast ska man bry sig om det? Vi lever ju trotts allt i ett land med yttrandefrihet och aldrig har jag givit någon någon anledning att tro jag jag vill dem något illa. Jag anser väl att det ska ses som ett privilegium att få läsa hur andra har det i sina röriga liv. Att lägga tid på att skvallra om något man inget vet något om eller bara tror sig vet verkar ju ganska dumt.
Att ha en bra och sund livsfilosofi att känna sig trygg med och kunna återvända till då saker stökar till sig verkar vara en bra start på år 2010. Där ska jag starta! Trotts lite magont har jag en känsla av att livet kommer te sig annorlunda fram över. Att solen ska lysa på mig och mina och att om jag kan hålla huvudet högt genom denna stormen kommer respekt landa framför fötterna. För vet ni, visst är hoppet det sista som lämnar en...
Ett par timmar för sent ska jag nu dyka ner i sängen med mina funderingar. Imorgon återvänder jag till Er så får vi se vad som hänt...
Good night!
mohahaha...
Jupp, det är söndag kväll/natt och vi har avslutat et speläventyr med många skratt och verkligt låg humor. I lag med verkliga vänner försvinner den där otäcka känslan i magen... Dock lurar den lite i trakten nu och jag suckar djupt inom mig. Har i flera dagar försökt att mentalt hitta balans inför komman utmanin, men jag vet inte om det lyckas. Jag är rent ut sagt skitnervös och skakig, men ska försöka hitta fokus och kontroll.
Lite som en rysar spelas olika tänka små senarium upp för mig och jag. Märkligt nog så har jag fått en del ganska konstiga tankar och de lutar samtlga åt samma håll... Jag har slutat lite på människor, avvaktar med det jag säger, drar mig för att dela med mig... Visa saker och människor ska bort från mitt liv, de varken vill eller kan göra nytta för mig och jag för dem...
Jag ska nu fundera lite på vad som komma skall... Göra en utvärdering av året och tänka över kommande.
Over and out!
Lite som en rysar spelas olika tänka små senarium upp för mig och jag. Märkligt nog så har jag fått en del ganska konstiga tankar och de lutar samtlga åt samma håll... Jag har slutat lite på människor, avvaktar med det jag säger, drar mig för att dela med mig... Visa saker och människor ska bort från mitt liv, de varken vill eller kan göra nytta för mig och jag för dem...
Jag ska nu fundera lite på vad som komma skall... Göra en utvärdering av året och tänka över kommande.
Over and out!
katastrofafton...
Den närmar sig, dagen med stor D. Dagen då halva svenska manliga befolkningen super sig redlösa på julsnaps den yngre delen av vår befolkning tjurar i ett hörn över fel julklappar och kvinnor slavar under köksreformen som vanligt... Hur som så är dagen en dag som vi alla kommer ha minnen från o jag hoppas på många glada sånna i vårt fall - det kan vi behöva!
Love!
Love!
pensionärer...
Idag tog vi oss iväg till köpcentrat Giraffen för att göra lite shopping inför det stora julbordet som ska hållas på FVG22. Noomi och jag började med att shoppa en onödig julkapp till min bror, Noomis morbror med andra ord. Han har typ allt och är skitsvår att hitta på något vettigt till, så det fick bli en typ grattis till ny jobbet samt kulgrej till bilen - han blir nog glad tror jag...
Därefter styrde vi stegen och kundvagnen till Maxi, där man kan tänka sig att julefriden skulle vila. Icke! Pensionärsföreningen har välsignat Maxi med 1 miljon ilska, trötta, stapliga och icke toleranta pensionärer just då jag ska handla. Med lilla dottern i jätte kundvagnen försöker jag mig på shopping. Det är inte min starka sida att komma ihåg allt och ju längre in i mataffärens hjärta jag kommer, ju mer förvirrad blir jag. Ganska stressad och mitt tålamod rinner sakta, sakta bortom räckhåll. Påkörd på hälen, påkörd på rumpan, någon ilskgubbe som tar julskinkan jag tittat ut, påkörd igen vid fruktdisken, kör olyckligtvis på en sur pensionär som plötsligt stannar mitt i gången och JAG ber om ursäkt men får en sur/ilsk blick till svar. Det rinner över för mig då jag försöker vända mitt ekipage i en gång för att hämta en sak jag glömt och en sur j-la kärring suckar så högt att man troligtvis hörde henne i helvetet och förnärmat glor hon på mig och Noomi. "Ursäkta" säger jag och ler i ett försök att hålla julstämningen vid liv var på jag får ytterligare en suck till svar och kärringen sliter sin kundvagn åt sidan för att vi ska kunna köra vidare.
I den sinnesstämmning jag befinner mig i får jag andas ett par gånger och sakta ta mig mot kassorna. Jag väljer en kassa långt ut på kanten, hittar en lite julkapp til min man och ser till min förtjusning att det är en rutinerad och trevlig kassörska som sitter i kassa 2. Gott! Bara en ungdom med lite cola och annat smaskigt förre mig i kön, så snabbt går det också. This is it! tänker jag glatt men icke... Mitt kort trasslar lite så damen får slå in siffrorna på kortet samt att jag får slita fram mitt pass som legitimation, men allt är frid och fröjd tills jag hör... SUCK! bakom mig. Jamen tror ni inte att ytterligare en av jordens suraste gubbar och kärringar står bakom mig - jodå! Jag säger God Jul till kassörskan baxar ut åbäket till vagn och påbörjar nedpackningsprocessen. I rekordfart lyckas pensionärsparet få upp alla sina grejer på bandet och betala, gubben kör på min rumpa då han ska ut med sin j-la vagn och härjar runt. Kärringen suckar för hon få gå runt min vagn, jag svettas!
Jag kan inte förstå att det är så besvärligt att vara gammal och ha i stort sett all tid i världen varje dag. Hur kan man bli så himla arg, envis och suckandes av ålder? Borde inte julen vara en tid på året då man kan ha överseende med barnfamiljer och le lite, iaf. försöka dra på smilbanden. Jag hoppas att jag kan bli en lugn, glad och trevlig pensionär med överseende. Att jag kommer låta tiden vara, att jag kan genomföra saker med ett leende istället för att vara elakt, sur och grinig.
Hur som helst så kommer julen oavsett om vi, som jag inte känner särsklit mycket för den eller som barnen med sina tindrande ögon har längtat hela året. Det går inte snabbare för att vi stressar, för att vi önskar mer eller för att vi är griniga. Julafton blir det, det är en dag som kommer och som går men som med vänner och minnen består...
Nu ska jag ta och sova. Imorgon ska min lilla prins och jag smaska på Pepparkaksfilmjölk - toppen gott i juletider! Därefter är det julklappsutdelning och fika hos ett antal kompisar, lite minishopping och pulkaåkning som står på schemat. Viggo har fått en snowracer av mina föräldrar (av min bror egentligen då det är hans från början) som vi ska provköra i den stora backen imorgon.
Over and out!
Därefter styrde vi stegen och kundvagnen till Maxi, där man kan tänka sig att julefriden skulle vila. Icke! Pensionärsföreningen har välsignat Maxi med 1 miljon ilska, trötta, stapliga och icke toleranta pensionärer just då jag ska handla. Med lilla dottern i jätte kundvagnen försöker jag mig på shopping. Det är inte min starka sida att komma ihåg allt och ju längre in i mataffärens hjärta jag kommer, ju mer förvirrad blir jag. Ganska stressad och mitt tålamod rinner sakta, sakta bortom räckhåll. Påkörd på hälen, påkörd på rumpan, någon ilskgubbe som tar julskinkan jag tittat ut, påkörd igen vid fruktdisken, kör olyckligtvis på en sur pensionär som plötsligt stannar mitt i gången och JAG ber om ursäkt men får en sur/ilsk blick till svar. Det rinner över för mig då jag försöker vända mitt ekipage i en gång för att hämta en sak jag glömt och en sur j-la kärring suckar så högt att man troligtvis hörde henne i helvetet och förnärmat glor hon på mig och Noomi. "Ursäkta" säger jag och ler i ett försök att hålla julstämningen vid liv var på jag får ytterligare en suck till svar och kärringen sliter sin kundvagn åt sidan för att vi ska kunna köra vidare.
I den sinnesstämmning jag befinner mig i får jag andas ett par gånger och sakta ta mig mot kassorna. Jag väljer en kassa långt ut på kanten, hittar en lite julkapp til min man och ser till min förtjusning att det är en rutinerad och trevlig kassörska som sitter i kassa 2. Gott! Bara en ungdom med lite cola och annat smaskigt förre mig i kön, så snabbt går det också. This is it! tänker jag glatt men icke... Mitt kort trasslar lite så damen får slå in siffrorna på kortet samt att jag får slita fram mitt pass som legitimation, men allt är frid och fröjd tills jag hör... SUCK! bakom mig. Jamen tror ni inte att ytterligare en av jordens suraste gubbar och kärringar står bakom mig - jodå! Jag säger God Jul till kassörskan baxar ut åbäket till vagn och påbörjar nedpackningsprocessen. I rekordfart lyckas pensionärsparet få upp alla sina grejer på bandet och betala, gubben kör på min rumpa då han ska ut med sin j-la vagn och härjar runt. Kärringen suckar för hon få gå runt min vagn, jag svettas!
Jag kan inte förstå att det är så besvärligt att vara gammal och ha i stort sett all tid i världen varje dag. Hur kan man bli så himla arg, envis och suckandes av ålder? Borde inte julen vara en tid på året då man kan ha överseende med barnfamiljer och le lite, iaf. försöka dra på smilbanden. Jag hoppas att jag kan bli en lugn, glad och trevlig pensionär med överseende. Att jag kommer låta tiden vara, att jag kan genomföra saker med ett leende istället för att vara elakt, sur och grinig.
Hur som helst så kommer julen oavsett om vi, som jag inte känner särsklit mycket för den eller som barnen med sina tindrande ögon har längtat hela året. Det går inte snabbare för att vi stressar, för att vi önskar mer eller för att vi är griniga. Julafton blir det, det är en dag som kommer och som går men som med vänner och minnen består...
Nu ska jag ta och sova. Imorgon ska min lilla prins och jag smaska på Pepparkaksfilmjölk - toppen gott i juletider! Därefter är det julklappsutdelning och fika hos ett antal kompisar, lite minishopping och pulkaåkning som står på schemat. Viggo har fått en snowracer av mina föräldrar (av min bror egentligen då det är hans från början) som vi ska provköra i den stora backen imorgon.
Over and out!
life...
...
Är lite fundersam över en grej... Jag har mailat till min chef, men det händer inget. Ingen har hört av sig under dagen och det är ju ändå måndag och julafon närmar sig med stormsteg... Konstigt! Jag hade trott att man som anställd hamnade på prioriteringslistan efter en semester-resa då det är mycket gnäll... Nej, och åter nej. Jag har mina anningar om vad som är i görningen, men vet ni? Jag kan också ladda batterierna, förbereda mig mentalt och fysiskt för en sammandrabbning. Never in my life att jag ger mig nu!
Jag har tänkt ganska mycket på mitt samtal med personalchefen för en dryg veckan sedan och insett att det måste göras något åt hur man behandla människor på det där stället. Hur ska man annars få sina anställda att vara lojal? Nä, det kan bli SVÅRT! Skulle jag göra en lista på egenskaper hos en chef som jag uppskattar (lite chef, stor chef, VD eller mellan chef - spelar inegn större roll anser jag!)
Min älskade pappa sa till mig att man får välja sin strider, och syftade på när jag envisades med att min son skulle smaka potatismoset jag hade kämpat med. Nu kämpar jag mer för en rättighet jag trodde mig hade och som man kanske skulle ha gjort riktlinjer för innan man kämpar så hårt för att strukturera och domdera med personalen. Jag förvånas över att det måste vara jag som hamnar i kläm, fastnar i dörren och ska bända upp den åt efterkommande. Hur kan man låta ett missnöje stanna i sin egna kammare, varför släpper man inte ut odjuret, tämjer det och nyttjar dess kunskaper? Kort - man är en fegis, man är konflikträdd och orkeslös. Det måste vara så.
Ytterligare har jag funderat vidare på varför mothuggen ska bli så stora om man kommer med klagomål, påståenden osv. Om jag har ett jobb är det ju jag som person, hela mitt väsen som blir anställd att arbeta och slita. Om då något inte fungerar och jag känner missnöje blir ju detta personligt eftersom hela jag är anställd?!?! Que? Ett företags chef, oavsett nivå av chef, bör kunna lyssna på sin anställda, se det ur företagets synfällt och vare sig få eller kunna opponera sig personligt angående ämnet. Jag vet inte hur jag hamnade i denna soppan, jag vet inte varför min hjärna går på högtryck med sina funderingar. Jag har dock kommit fram till att då jag börjar jobba igen ska jag vara mig själv, koncentrera mig på mitt arbete, inte tala om mina barn, inte om min familj eller något som är privat. Då slipper man involvera sig med de andra på jobbet, det slipper bli en massa skitsnack om saker som de absolut inte har att göra med och jag kan med gott samveta sköta mitt jobb. År 2010 närmar sig med storm steg och jag är på "krigsstigen". Livet ska bli underbart 2010, saker ska skötas annorlunda och effektivare på många plan.
Nu ska jag släppa mina funderingar i min skurhink här hemma och styra upp det hushåll jag lever i. Familje närmar sig i rasande fart och ska det bli julfint här måste jag nog styra lite...
Over and out!
Jag har tänkt ganska mycket på mitt samtal med personalchefen för en dryg veckan sedan och insett att det måste göras något åt hur man behandla människor på det där stället. Hur ska man annars få sina anställda att vara lojal? Nä, det kan bli SVÅRT! Skulle jag göra en lista på egenskaper hos en chef som jag uppskattar (lite chef, stor chef, VD eller mellan chef - spelar inegn större roll anser jag!)
- Uppmuntrande
- Engagerad
- Lojal
- Icke skvallerbenägen
- Förtroendeingivande
Min älskade pappa sa till mig att man får välja sin strider, och syftade på när jag envisades med att min son skulle smaka potatismoset jag hade kämpat med. Nu kämpar jag mer för en rättighet jag trodde mig hade och som man kanske skulle ha gjort riktlinjer för innan man kämpar så hårt för att strukturera och domdera med personalen. Jag förvånas över att det måste vara jag som hamnar i kläm, fastnar i dörren och ska bända upp den åt efterkommande. Hur kan man låta ett missnöje stanna i sin egna kammare, varför släpper man inte ut odjuret, tämjer det och nyttjar dess kunskaper? Kort - man är en fegis, man är konflikträdd och orkeslös. Det måste vara så.
Ytterligare har jag funderat vidare på varför mothuggen ska bli så stora om man kommer med klagomål, påståenden osv. Om jag har ett jobb är det ju jag som person, hela mitt väsen som blir anställd att arbeta och slita. Om då något inte fungerar och jag känner missnöje blir ju detta personligt eftersom hela jag är anställd?!?! Que? Ett företags chef, oavsett nivå av chef, bör kunna lyssna på sin anställda, se det ur företagets synfällt och vare sig få eller kunna opponera sig personligt angående ämnet. Jag vet inte hur jag hamnade i denna soppan, jag vet inte varför min hjärna går på högtryck med sina funderingar. Jag har dock kommit fram till att då jag börjar jobba igen ska jag vara mig själv, koncentrera mig på mitt arbete, inte tala om mina barn, inte om min familj eller något som är privat. Då slipper man involvera sig med de andra på jobbet, det slipper bli en massa skitsnack om saker som de absolut inte har att göra med och jag kan med gott samveta sköta mitt jobb. År 2010 närmar sig med storm steg och jag är på "krigsstigen". Livet ska bli underbart 2010, saker ska skötas annorlunda och effektivare på många plan.
Nu ska jag släppa mina funderingar i min skurhink här hemma och styra upp det hushåll jag lever i. Familje närmar sig i rasande fart och ska det bli julfint här måste jag nog styra lite...
Over and out!
värmande fötter...
I natt har jag och min lilla bebis sovit själva i det stora, stora huset. Ganska skönt, men nu på morgonenen tomt och märkligt tyst. Jag sitter och äter min tomte-gröt och njuter fast jag saknar sonens spingande och tv-tittande - det ska vara SvampBob Fyrkant och Dora till frukosten om han får bestämma, och det får han ju oftast...
Dock hade jg nog helt andra planer då jag skulle sova igår kväll. Lilla dottern skulle somna i sin säng och ligga där till 5 då jag kunde amma henne, lägga tillbaka henne i hennes säng för att jag själv skulle kunna sova vidare till 9-tiden. Nej då! Så är inte fallet. Lilla prinsessan har sparkat med sina ben frenetiskt på mina ben och jollrade så lyckligt igår när vi skulle sova sent. Smått irriterad försökte jag ammade henne till sömn, dock med mindre lyckad framgång. Till slut fick jag sitta med henne i knät och gunga henne tills hon somnade och därefter försöka vända mig sakta om och lägga mig ner med henne tätt tätt intill. Sådär har jag sovit, då jag vaknar varje gång hennes små varma fötter sparkar på mina ben... hmm... Bebisar är så så mysiga, men jag hade nog tänkt mig lite mer sömn!
Dagen till ära blir det väldigt härligt med en tur på stan. Vi ska på fika med den kära Kristina (som gissar bjuder på en present till prinsessan) och prata så mycket skit som det går! Har inte träffat henne sedan förra julen nästan och det är ju grymt länge. NICE!
Sen ska vi göra en kraftansträngning med hemmet här... Jag kör MASSA tvättmaskiner, diskmaskiner och skurade toaletterna igår kväll. Dammsugningen är väl halvt om halvt gjort, så de får väl förbättras en smula... Byte av sängkläder i vår säng skulle sitta fint... Jo, men listan kan göras oändlig, dock göres vad som hinnes, icke mer!
Min tomtegröt väntar på mig och därefter tvättmaskinsmonstret... Dagen rullar på och förmodligen kommer jag somna gott ikväll - om prinsessans varma fötter vill befinna sig i den egna sängen...
Merry X-mas!
Dock hade jg nog helt andra planer då jag skulle sova igår kväll. Lilla dottern skulle somna i sin säng och ligga där till 5 då jag kunde amma henne, lägga tillbaka henne i hennes säng för att jag själv skulle kunna sova vidare till 9-tiden. Nej då! Så är inte fallet. Lilla prinsessan har sparkat med sina ben frenetiskt på mina ben och jollrade så lyckligt igår när vi skulle sova sent. Smått irriterad försökte jag ammade henne till sömn, dock med mindre lyckad framgång. Till slut fick jag sitta med henne i knät och gunga henne tills hon somnade och därefter försöka vända mig sakta om och lägga mig ner med henne tätt tätt intill. Sådär har jag sovit, då jag vaknar varje gång hennes små varma fötter sparkar på mina ben... hmm... Bebisar är så så mysiga, men jag hade nog tänkt mig lite mer sömn!
Dagen till ära blir det väldigt härligt med en tur på stan. Vi ska på fika med den kära Kristina (som gissar bjuder på en present till prinsessan) och prata så mycket skit som det går! Har inte träffat henne sedan förra julen nästan och det är ju grymt länge. NICE!
Sen ska vi göra en kraftansträngning med hemmet här... Jag kör MASSA tvättmaskiner, diskmaskiner och skurade toaletterna igår kväll. Dammsugningen är väl halvt om halvt gjort, så de får väl förbättras en smula... Byte av sängkläder i vår säng skulle sitta fint... Jo, men listan kan göras oändlig, dock göres vad som hinnes, icke mer!
Min tomtegröt väntar på mig och därefter tvättmaskinsmonstret... Dagen rullar på och förmodligen kommer jag somna gott ikväll - om prinsessans varma fötter vill befinna sig i den egna sängen...
Merry X-mas!
besök...
Dagarna går så ruskigt fort då man har besök åh enmassa roliga saker man ska berätta, visa och göra. I fredags kom en kär vän på besök och kvällen han bli mycket sen innan jag la huvudet på kudden. Igår hade vi en hemma dag och slappade medan snön föll utomhus osm aldrig förr. Jag kunde aldrig tro att det skulle bli en vit jul, men ack så fel man kan ha. Även igår blev kvällen sen efter lite varm smaskig currysoppa och vitlöksbaugett, en delikat kladdkaka (med lite för lite socker i) till dessert och några krispiga och syndiga jordnöttsringar till en tjej-film med mått - En shoppoholics bekännelse.
Dagen har gått i just shoppingen tecken, dok bara fönstershopping för min del då ekonomin inte tillåter några som helst utsväningar. Sista lilla fixet med julklapparna lyckade jag dock göra, så nu är jag nästan nöjd. Jag ska fixa en fin julstjärna tilll vardagsrummetm handla en liten kärleks-julklapp till min make under ett besök i stan som ska göras imorgon, då även en fika med Kristina är på schemat.
Nu ska jag återvända till min städning för att det ska vara extra fint när grabbarna kommer hem från Malmö.
Love!
Dagen har gått i just shoppingen tecken, dok bara fönstershopping för min del då ekonomin inte tillåter några som helst utsväningar. Sista lilla fixet med julklapparna lyckade jag dock göra, så nu är jag nästan nöjd. Jag ska fixa en fin julstjärna tilll vardagsrummetm handla en liten kärleks-julklapp till min make under ett besök i stan som ska göras imorgon, då även en fika med Kristina är på schemat.
Nu ska jag återvända till min städning för att det ska vara extra fint när grabbarna kommer hem från Malmö.
Love!
snö is the shit...
Underbara vit snö som ligger som ett vackert skimmrande täcke på marken.
Du gör barn så lyckliga, pappor så svettiga och mammor farligt trötta.
Men vad gör väl lite ryggvärk av snöskottande,
vad gör väl slitandet med vinterkläderna av och på,
bara barnen har roligt och njuter av denna härliga snö!
Du gör barn så lyckliga, pappor så svettiga och mammor farligt trötta.
Men vad gör väl lite ryggvärk av snöskottande,
vad gör väl slitandet med vinterkläderna av och på,
bara barnen har roligt och njuter av denna härliga snö!
Jo, men så är det. Snö is the shit! Min två-åring ÄLSKAR snön och vi skulle enligt honom kunna bo ute i snön. Han tröttnar aldrig, och egentligen inte jag heller. Allt jag önskar mig är en lång, lång, lång brant backe och mina skidor samt tystnaden som ett fjäll erbjuder. Inte denna vnter, men nästa igen - då blir det mer MASSA skidåkning och After Ski för oss.
Här är jag och lilleman på After Ski i Hundfjället, Sälen januari 2008.
Här är lilleman i toppstuga i Hundfjället, Sälen januari 2009.
Januari 2010 får väl kanske erbjuda pulkarace i Aboda Klint med tillhörande After Pulka hos mormor och morfar... I vilket fall så är ordar vi: SNÖ IS THE SHIT!
energiförlust...
Ibland kommer det dagar då man fyller dem utav ingenting. Idag har jag fyllt min dag till bredden åh ändå känner jag mig inte riktigt tillsfreds... Vet inte vad det är som spökar, kanske är det mest trötthet... Eller jag tror inte, jag vet att det mest är trötthet. Livet som 2barns morsa börjar ta ut sin rätt. Lite för lite sömn, lite för många projekt och lite för oroligt i min hjärna.
Jag har också varit ganska kreativ med min lilla son, efter en snöig kall natt lockade vi inte att gå ut, min lilla skrutta och jag, så pappan i dramat fick komma hem och köra sonen till dagis, därefter fixade vi till i vårt hem lite. Jag gjorde det sista klart på våra julkorten som skulle skickats igår... Nåja, det kommer julkort till de utvalda - dyra, dyra julkort... Men ack så fina!
När sonen blev avlämnad av sin pappa pulsade vi ut i snön med pulka och inpackad och nerpackad lillsyster. Flera vara i backen han vi med innan tålamodet svek sonen och vi återvände in för fika på kex och lek med lego och bilar. Stackaren har en eländig förskylning som gör att han hostar, snorar och harklar sig. Medicinerna hjälper väl inte jätte bra alltid och jag lider så otroligt med honom när han snörvlar och vaknar orolig på natten med sin hosta. Dok vet han inget annat, det har ju alltid varit så för honom men tänk så enkelt livet vore om det inte alls var så för vår lilla prins-pojk!
Jag har tappat energiförrådet helt under eftermiddagen. Lilla skrutt-sessan har varit arg och besvärad av sin lilla mage. Ont i mina bröst har jag haft då hon skrikigt istället för att äta och även ont i mitt hjärta då det verkar vara omöjligt att trösta henne. Efter en liten tupplur lyckades jag lura henne att ät, sova lite mer och därefter mata henne ytterligare så hon ska sova LÄNGE! Jag ska göra henne sällskap straxt... Fastnade framfört dumburken med en Tiger på tv med kvinnorbegär... Tycker det är sjuk att man gör program om något liknande, men det ses ju tydligen av många - däribland mig själv!
Innan mina batterier tar slut ska jag också berätta att igår hade min man och jag 3-årig förlovningsdag och det var han som kom ihåg det och kom hem med vackra blommor till mig. Känner mig riktigt älskad och uppvaktad av ett sånt litet men härligt initiativ.
Love and out!
Jag har också varit ganska kreativ med min lilla son, efter en snöig kall natt lockade vi inte att gå ut, min lilla skrutta och jag, så pappan i dramat fick komma hem och köra sonen till dagis, därefter fixade vi till i vårt hem lite. Jag gjorde det sista klart på våra julkorten som skulle skickats igår... Nåja, det kommer julkort till de utvalda - dyra, dyra julkort... Men ack så fina!
När sonen blev avlämnad av sin pappa pulsade vi ut i snön med pulka och inpackad och nerpackad lillsyster. Flera vara i backen han vi med innan tålamodet svek sonen och vi återvände in för fika på kex och lek med lego och bilar. Stackaren har en eländig förskylning som gör att han hostar, snorar och harklar sig. Medicinerna hjälper väl inte jätte bra alltid och jag lider så otroligt med honom när han snörvlar och vaknar orolig på natten med sin hosta. Dok vet han inget annat, det har ju alltid varit så för honom men tänk så enkelt livet vore om det inte alls var så för vår lilla prins-pojk!
Jag har tappat energiförrådet helt under eftermiddagen. Lilla skrutt-sessan har varit arg och besvärad av sin lilla mage. Ont i mina bröst har jag haft då hon skrikigt istället för att äta och även ont i mitt hjärta då det verkar vara omöjligt att trösta henne. Efter en liten tupplur lyckades jag lura henne att ät, sova lite mer och därefter mata henne ytterligare så hon ska sova LÄNGE! Jag ska göra henne sällskap straxt... Fastnade framfört dumburken med en Tiger på tv med kvinnorbegär... Tycker det är sjuk att man gör program om något liknande, men det ses ju tydligen av många - däribland mig själv!
Innan mina batterier tar slut ska jag också berätta att igår hade min man och jag 3-årig förlovningsdag och det var han som kom ihåg det och kom hem med vackra blommor till mig. Känner mig riktigt älskad och uppvaktad av ett sånt litet men härligt initiativ.
Love and out!
glöggis...
Ikväll ska det drickas glögg, pratas skit och vara allmänt trevligt. Jag sitter här och bloggar lite på må få, för det är mysigt och för att dottern somnade i sin babysitter och jag sitter och slappar i handduken efter en VARM dusch. Min chaufför borde komma om max 30 minuter vilket betyder att tiden börjar rinna iväg... Fast jag är inte stressbar idag, det är en på tok för bra dag för vet ni! Min man och jag har 3-årig förlovningsdag och det var han som kom ihåg det, jag hade glömt och vet ni mer!? Jag fick vackra blommor av honom! Jag är så lyckligt lottad fast jag gnäller som faan på honom titt som tätt.
Jag borde väl skynda mig på för at varaklar när den gravida chauffören kommer, men jag har tappat förmågan... Illa, dock har jag väl aldrig i livet varit i tid till något, så ingen borde bli chockad... Tänkte jag skulle ta på mig mys-fin-kläder... Vad det nu kan vara för något!?! Egentligen kändes det som om man skulle haft något med sig, men jag vet inte vad... Det får väl duga med min charm och att lilla skruttan är med som ett snyggt bihang i sin lilla klänning! Inte allt för illa, hon är istället för handväskan *fniss*
Nej, men vet ni. Tiden tickar iväg och jag har nu lovligt lite tid för att fixa i ordning oss... Sht!
Hugs!
Jag borde väl skynda mig på för at varaklar när den gravida chauffören kommer, men jag har tappat förmågan... Illa, dock har jag väl aldrig i livet varit i tid till något, så ingen borde bli chockad... Tänkte jag skulle ta på mig mys-fin-kläder... Vad det nu kan vara för något!?! Egentligen kändes det som om man skulle haft något med sig, men jag vet inte vad... Det får väl duga med min charm och att lilla skruttan är med som ett snyggt bihang i sin lilla klänning! Inte allt för illa, hon är istället för handväskan *fniss*
Nej, men vet ni. Tiden tickar iväg och jag har nu lovligt lite tid för att fixa i ordning oss... Sht!
Hugs!
snöblandat...
Idag vaknar vi sent, snön ligger som en tjockt täcker över marken... Herre gud hur ska vi ta oss till dagis? Jo, genom att pulsa i snön...
Kände mig helt slut i kroppen idag dock lugn till sinnet. Fick på barnen kläder, ut med vagnen och hade värsta sunkiga kläderna på mig själv. Det gör inget för idag är det en hemma dag. Pluttarna och jag pulsar till dagis, men har ltie tur att det är skottat nästan hela vägen. Svettigt, men på något märkligt sätt gör snön att jag blir lugn och fridfull in i själen. Lilla skruttan och jag lämnar vår tora prins, pratar lite skit med de andra mammorna, promenerar hem och käkar kladdkaka... Inte så bra frukost, men jag ÄLSKAR kakan och idag får det bli som det blir.
Efter att hängt tvätt och pratat i telefon samt underhllit min ilska skrutta somnade vi cirka 45 minuter. Helt fantastikst faktiskt, dock kändes det lite motigt att gå upp... Ut i snön för promenad till dagis. Skruttan som inte haft sin bästa dag hittills somnar samma sekund vagnen börjar röra sig och jag ringer ett telefonsamtal till jobbet. Precis som jag misstänkte så har inget nytt hänt under solen, man kan inget göra åt det nuvarande schemat och beslutet ligger kvar hos chefen - men hon är på semester så jag får vänta tills på måndag. Det gör inget, jag har redan gjort ett beslut och kommer stå fast vid det. Men själva grejen är ju att det krävs en förändring i sättet att behandla sin personal. Jag har svårt at man tar saker för givet, att det inte kan hållas en öppen diskussion utan att det ska brusas upp.
Jag har läst en annan blogg på nätet och fastnat lite i den. Där skrivs det att personeni i fråga är en känslomänniska och att hon lever sina känslor - GOOD! JAg gillar det, jag är nog samma slags människa. Jag direkt och inte särskilt velig. Jag vill ha raka svar och inget mellanting, varför ska man fundera? Vad finns det för mening med att fundera på saker och ting om man redan har gjort ett beslut, vad skulle kunna bli annorlunda? Nej, jag gillar raka puckar, vill ha svar på mina frågor och funderingar. Man ska inte tolka saker i andras ord utan ta orden för vad de är, då blir det bättre, lättare och framför allt mer rätt tror jag.
Nu är vi hemma med en massa snö under skorna - ska ut med pulkan och åka med kompisarna, Viggo är i sitt essä!
Kanske blir det en snöbild idag... Vem vet!??!
Love!
Kände mig helt slut i kroppen idag dock lugn till sinnet. Fick på barnen kläder, ut med vagnen och hade värsta sunkiga kläderna på mig själv. Det gör inget för idag är det en hemma dag. Pluttarna och jag pulsar till dagis, men har ltie tur att det är skottat nästan hela vägen. Svettigt, men på något märkligt sätt gör snön att jag blir lugn och fridfull in i själen. Lilla skruttan och jag lämnar vår tora prins, pratar lite skit med de andra mammorna, promenerar hem och käkar kladdkaka... Inte så bra frukost, men jag ÄLSKAR kakan och idag får det bli som det blir.
Efter att hängt tvätt och pratat i telefon samt underhllit min ilska skrutta somnade vi cirka 45 minuter. Helt fantastikst faktiskt, dock kändes det lite motigt att gå upp... Ut i snön för promenad till dagis. Skruttan som inte haft sin bästa dag hittills somnar samma sekund vagnen börjar röra sig och jag ringer ett telefonsamtal till jobbet. Precis som jag misstänkte så har inget nytt hänt under solen, man kan inget göra åt det nuvarande schemat och beslutet ligger kvar hos chefen - men hon är på semester så jag får vänta tills på måndag. Det gör inget, jag har redan gjort ett beslut och kommer stå fast vid det. Men själva grejen är ju att det krävs en förändring i sättet att behandla sin personal. Jag har svårt at man tar saker för givet, att det inte kan hållas en öppen diskussion utan att det ska brusas upp.
Jag har läst en annan blogg på nätet och fastnat lite i den. Där skrivs det att personeni i fråga är en känslomänniska och att hon lever sina känslor - GOOD! JAg gillar det, jag är nog samma slags människa. Jag direkt och inte särskilt velig. Jag vill ha raka svar och inget mellanting, varför ska man fundera? Vad finns det för mening med att fundera på saker och ting om man redan har gjort ett beslut, vad skulle kunna bli annorlunda? Nej, jag gillar raka puckar, vill ha svar på mina frågor och funderingar. Man ska inte tolka saker i andras ord utan ta orden för vad de är, då blir det bättre, lättare och framför allt mer rätt tror jag.
Nu är vi hemma med en massa snö under skorna - ska ut med pulkan och åka med kompisarna, Viggo är i sitt essä!
Kanske blir det en snöbild idag... Vem vet!??!
Love!
skratta eller gråta...
Uscha! Idag bev det en konstig dag, vaknade lite för sent för att hinna till dagis för att sen hinna göra mg i ordning för att åka på den efterlängtade intervjun/mötet. Fick lite hjälp med dagislämningen, så det löste sig smidigt. Väl hemma igen kastade jag i mig lite frukost, duschade, lite make, fixa frillan och amma Noomi sen kom nästa bl och iväg.
Intervjun gick super bra, och det klaffade verkligen på en gång. Det kommer bli mer gruppträning för min del, I love it! Längtar efter lite utmaningar samtidigt som det är ruskigt skrämmande att ta detta steget...
Under hämtningen på dagis ringer min telefon, ett samtal jag väljer att inte ta just då. Dock ringer jag upp är jag kommer hem och har satt sonen framför tv:n med lite kex. Ett samtal som jag har svårt att beskriva hur det egentligen slutade... Det mail som jag skickade i fredags känns ganska meningslös nu. Det kommer hur jag än gör bli turbulent, väljer jag/får jag stanna kommer somliga tjura och se snett, väljer jag att byta kommer det också pratas en massa skit. Svarande i andra änden av linjen blev som väntat irriterad och tyckte att jag krävde bekräfelse, att det var därför jag ville ha det som jag önskade. Jaha, ja där fick jag... Inte riktigt så det var tänkt att tolkas! Jag är ju en riktig lipsill, en sån som inte kan hålla min känslor i styr ordentligt och som gärna känner mig i kläm. Japp, precis så blev det. Åh jag började klart att gråta, fast jag försökte länge och väl att motarbeta det... Men nej, det gick inte. Jag vet inte varför jag bli ledsen, men tårarna kommer och ibland så känns det som om byråkrati alltid är det slutgiltiga. Det gör ganska ont i mig för jag vill så mycket mer än vad som kan ges och stämningen är allt igenom dålig. Jag ska ta ett långt samtal med den riktiga bestämmaren och förklara hur det känns. Jag har i mitt hjärta redan gjort ett val och kommer stå vid det. Jag önskar inte bråka, jag vill nog egentligen bara öppna ögonen på dem och få dem att inse vilka vacka människor som omger dem, hur fantastiskt duktiga dem är... Att lite beröm kan man komma långt med och ett samtal räcker gott och väl. Jag har lite svårt att förstå att man inte kan höra av sig, utan steget ska komma från mig. Att man "skyller" på att jag är mammaledig och vanligtvis vill man inte att jobbet ska höra av sig. Okej, men borde man inte fatta att man ska gör det då den berörda personen sagt sig vilja jobba?
Jag ska försöka välja att inte lägga en massa vikt vid att fundera på en massa saker angående detta. Jag vill inte flytta kollegor, jag vill itne skapa dålig stämning, jag vill bli förståd och jag vill att man ska ta hänsyn till hur jag funderar, önskar mm. Tiden är nog inte för oss, vi är nog inte på samma plan vilket är synd. Illojal vill ju ingen vara, men det känns som om valen är få...
Ikväll ska jag ta hand om mig själv lite. Kanske hinna träna, mysa med familje och äta gott. Fortsättning följer angående detta.
Love!
Intervjun gick super bra, och det klaffade verkligen på en gång. Det kommer bli mer gruppträning för min del, I love it! Längtar efter lite utmaningar samtidigt som det är ruskigt skrämmande att ta detta steget...
Under hämtningen på dagis ringer min telefon, ett samtal jag väljer att inte ta just då. Dock ringer jag upp är jag kommer hem och har satt sonen framför tv:n med lite kex. Ett samtal som jag har svårt att beskriva hur det egentligen slutade... Det mail som jag skickade i fredags känns ganska meningslös nu. Det kommer hur jag än gör bli turbulent, väljer jag/får jag stanna kommer somliga tjura och se snett, väljer jag att byta kommer det också pratas en massa skit. Svarande i andra änden av linjen blev som väntat irriterad och tyckte att jag krävde bekräfelse, att det var därför jag ville ha det som jag önskade. Jaha, ja där fick jag... Inte riktigt så det var tänkt att tolkas! Jag är ju en riktig lipsill, en sån som inte kan hålla min känslor i styr ordentligt och som gärna känner mig i kläm. Japp, precis så blev det. Åh jag började klart att gråta, fast jag försökte länge och väl att motarbeta det... Men nej, det gick inte. Jag vet inte varför jag bli ledsen, men tårarna kommer och ibland så känns det som om byråkrati alltid är det slutgiltiga. Det gör ganska ont i mig för jag vill så mycket mer än vad som kan ges och stämningen är allt igenom dålig. Jag ska ta ett långt samtal med den riktiga bestämmaren och förklara hur det känns. Jag har i mitt hjärta redan gjort ett val och kommer stå vid det. Jag önskar inte bråka, jag vill nog egentligen bara öppna ögonen på dem och få dem att inse vilka vacka människor som omger dem, hur fantastiskt duktiga dem är... Att lite beröm kan man komma långt med och ett samtal räcker gott och väl. Jag har lite svårt att förstå att man inte kan höra av sig, utan steget ska komma från mig. Att man "skyller" på att jag är mammaledig och vanligtvis vill man inte att jobbet ska höra av sig. Okej, men borde man inte fatta att man ska gör det då den berörda personen sagt sig vilja jobba?
Jag ska försöka välja att inte lägga en massa vikt vid att fundera på en massa saker angående detta. Jag vill inte flytta kollegor, jag vill itne skapa dålig stämning, jag vill bli förståd och jag vill att man ska ta hänsyn till hur jag funderar, önskar mm. Tiden är nog inte för oss, vi är nog inte på samma plan vilket är synd. Illojal vill ju ingen vara, men det känns som om valen är få...
Ikväll ska jag ta hand om mig själv lite. Kanske hinna träna, mysa med familje och äta gott. Fortsättning följer angående detta.
Love!
skitsnack...
Jaha, då var det endast 17 dagr kvar tills härliga, ljuvliga nyårsafton. Kan inte låta bli att känna mig mer ch mer positiv och lustfylld. Eventuellt en smula energisk också... Men det ska väl kunna gå över om jag sätter mig ner och vilar... *hi hi*
Ibland förvånad jag över hur livet tar sig ut. Vissa dagar har man ju livslust och energi som en duracellkanin, andra dagar når man lågvattenmärken snabbt och hårt. Idag känns det fantastiskt lättsamt hittills. Trotts att det nog inte kan bli någon träning för min del ikväll, en tjurig och smågrinig son samt ett besked från vår lokala öppna förskloa om att vi inte får komma dit på måndagar efter jul (gäller nu alla med barn över 1,5 år, så jag och mina barn är inte utpekade). Ja känner at man får liksom vara handlingskraftig och bara ta sig igenom sake roch ting steg för steg. Normalt är ju inte jag dem mest rationella människan i världen, har inte tid ork eller lust att genomföra liknande saker, men idag känns det helt okej. Jag har kunnat ta människor på ett ganska positivt och märkbart bra sätt. Sitter med spänning och väntar på att jobbet ska höra av sig angående ett mail jag har skickat dem. Imorgon ska jag kolla in om det kan vara så att livet kan förändras radikalt i framtiden för mig - önskar så hårt att det ska bli positivt och att de ska gilla mig. Men tiden får utvisa och nu gäller det att ha is i magen och babbla för mycket.
Ja, så lyser ju en stjärna mycket starkt idag, den älskade solen skickar sin underbara och behövliga energi till oss en helt vanlig måndag. Negativt med solen - jo ett städfreak som jag ser att mina föster är skitigare än någonsin och att golvet är FULLT med damm... Nåja, det ska vi väl överleva?!? Vore nice med lite finstädat inför jul, men med en 2åring är det inte lönt att städa föränns precis innan alla gäster kommer på julafton.
Med min nyvunna energi ska jag idag sätta mig och fixa med vårt julbord. anken är och har varit hela tiden att vi ska dela upp saker och ting mellan oss. Mamma och pappa har redan fixat en massa, eller håller på iaf. Min bror och han fru ville ha enkla grejer att göra, typ handla sill och sånt - bekvämt ska det vara! Min man och jag har fixat dricka sen fr det ju bli dukning och lite annat trams. Men vi känner oss nog ganska förbereda - förutom städningen... Men det får väl bli som det blir! Ska se omjag kna fixa en julgrann denna veckan och kanske pynta den... Eller så gör vi det efter helgen då mannen och sonen varit iväg - det beror förmodligen mest på hur företagssam jag orkar vara...
Dax att återgå till dagens arbete - tvättmaskinen får inte vila idag heller! Har 3 maskiner kvar, sen är det hyfsat tomt faktiskt.
Take care!
Ibland förvånad jag över hur livet tar sig ut. Vissa dagar har man ju livslust och energi som en duracellkanin, andra dagar når man lågvattenmärken snabbt och hårt. Idag känns det fantastiskt lättsamt hittills. Trotts att det nog inte kan bli någon träning för min del ikväll, en tjurig och smågrinig son samt ett besked från vår lokala öppna förskloa om att vi inte får komma dit på måndagar efter jul (gäller nu alla med barn över 1,5 år, så jag och mina barn är inte utpekade). Ja känner at man får liksom vara handlingskraftig och bara ta sig igenom sake roch ting steg för steg. Normalt är ju inte jag dem mest rationella människan i världen, har inte tid ork eller lust att genomföra liknande saker, men idag känns det helt okej. Jag har kunnat ta människor på ett ganska positivt och märkbart bra sätt. Sitter med spänning och väntar på att jobbet ska höra av sig angående ett mail jag har skickat dem. Imorgon ska jag kolla in om det kan vara så att livet kan förändras radikalt i framtiden för mig - önskar så hårt att det ska bli positivt och att de ska gilla mig. Men tiden får utvisa och nu gäller det att ha is i magen och babbla för mycket.
Ja, så lyser ju en stjärna mycket starkt idag, den älskade solen skickar sin underbara och behövliga energi till oss en helt vanlig måndag. Negativt med solen - jo ett städfreak som jag ser att mina föster är skitigare än någonsin och att golvet är FULLT med damm... Nåja, det ska vi väl överleva?!? Vore nice med lite finstädat inför jul, men med en 2åring är det inte lönt att städa föränns precis innan alla gäster kommer på julafton.
Med min nyvunna energi ska jag idag sätta mig och fixa med vårt julbord. anken är och har varit hela tiden att vi ska dela upp saker och ting mellan oss. Mamma och pappa har redan fixat en massa, eller håller på iaf. Min bror och han fru ville ha enkla grejer att göra, typ handla sill och sånt - bekvämt ska det vara! Min man och jag har fixat dricka sen fr det ju bli dukning och lite annat trams. Men vi känner oss nog ganska förbereda - förutom städningen... Men det får väl bli som det blir! Ska se omjag kna fixa en julgrann denna veckan och kanske pynta den... Eller så gör vi det efter helgen då mannen och sonen varit iväg - det beror förmodligen mest på hur företagssam jag orkar vara...
Dax att återgå till dagens arbete - tvättmaskinen får inte vila idag heller! Har 3 maskiner kvar, sen är det hyfsat tomt faktiskt.
Take care!
date på luciadagen...
Ska idag göra ett tidigt inlägg för att koppla av från min date med tävttmaskinen, disken, dammsugare... Jo då, jag multidejtar... Dock är det jag som styr konversationen, vilken mest innehar fula ord då jag får lyfta och greja mest hela tiden. Det är också jag som bestämmer vad vi ska göra, så det blir en ganska ensidig date. Hade nog önskat att min man hade tid med mig, men han har date med bilen, skummtygtvättmaskinen och dammsugaren och är väl ungeför lika glad som mig över dagens projekt. Vet inte varför vi alltid har så mycket att fixa med, men det är väl så att vara vuxen och försöka ta ansvar över sin skit.
Jag har lyckats samla på mig multimycket tvätt och hade ungefär lika mycket att plocka in sedan innan. Jag besitter dock förmågan att städa på rekordlång tid. Jag är överdrivet pedant och omsorgfull, till den grad att det liksom inte blir något gjort. Då tröttnar jag och sen har jag inte städat iaf. Igår lyckades jag röja i badrummet... Har lite grann kvar innan jag blir nöjd, men det kommer bli toppenfint sen!
Jo, sen var det ju det där med middag... Shit så jobbigt det är! Men idag ska vi göra MASSA köttfärssås med basilika och vitlök som ska få koka en bra stund. Då smakar det riktigt mumsigt! Åh är en garanterad hit hos lilla sonen samt mannen, kanske unnar jag oss en nybakt kladdkaka tills fikat ikväll också... Får härligt besök så då behövs det! Det är typ en kompis-date kan man säga... Så det får nog lov att vara fint hemma då!
Take care!
Jag har lyckats samla på mig multimycket tvätt och hade ungefär lika mycket att plocka in sedan innan. Jag besitter dock förmågan att städa på rekordlång tid. Jag är överdrivet pedant och omsorgfull, till den grad att det liksom inte blir något gjort. Då tröttnar jag och sen har jag inte städat iaf. Igår lyckades jag röja i badrummet... Har lite grann kvar innan jag blir nöjd, men det kommer bli toppenfint sen!
Jo, sen var det ju det där med middag... Shit så jobbigt det är! Men idag ska vi göra MASSA köttfärssås med basilika och vitlök som ska få koka en bra stund. Då smakar det riktigt mumsigt! Åh är en garanterad hit hos lilla sonen samt mannen, kanske unnar jag oss en nybakt kladdkaka tills fikat ikväll också... Får härligt besök så då behövs det! Det är typ en kompis-date kan man säga... Så det får nog lov att vara fint hemma då!
Take care!
jul...
I år har jag verkligen blandade känslor inför jul. Visst är det mysigt med julklappar, lussebullar, pepparkakor, glögg och julskinka... Men min julkänsla vill inte infinna sig och jag känner mig så anti som någonsin. Ett visst försök har jag gjort, men det kunde nog allt vara bättre. Det finna julgardiner i köket, adventsljusstakar i fönstrena och städat har vi gjort, julklappar är köpta... Men ändå vill det sig inte riktigt.
Många saker har i år inte alls blivit som jag velat och jag längtar ju som bekant efter nyår med lite raketer och bubbel (alkoholfritt) för då vet jag att det med säkerhet nalkas ett körkort = frihet! Och att det finns nya äventyr i dörröppningen - jobb, plugg, mysiga grejer med familjen! Men det är 2010 som gäller, detta året ser jag mindre gärna tillbaka på... Om 10 år kanske livet känns annorlunda och jag kan se på allt med ett leende, men nu är jag mest trött och bitter över den här skiten.
Jag har i alla fall gjort slag i sak för att förbättra utgången på 2009, vi får se hur det löser sig, inget kan ju bli sämre än vad det har varit...
Nu skriker ett litet hjärtegryn på uppmärksamhet en lördag som denna. Ska se om det är mammas varma hand som är lösningen på problemet eller vad annars som kan hjälpa.
Sleepy? Yes! Good night!
Många saker har i år inte alls blivit som jag velat och jag längtar ju som bekant efter nyår med lite raketer och bubbel (alkoholfritt) för då vet jag att det med säkerhet nalkas ett körkort = frihet! Och att det finns nya äventyr i dörröppningen - jobb, plugg, mysiga grejer med familjen! Men det är 2010 som gäller, detta året ser jag mindre gärna tillbaka på... Om 10 år kanske livet känns annorlunda och jag kan se på allt med ett leende, men nu är jag mest trött och bitter över den här skiten.
Jag har i alla fall gjort slag i sak för att förbättra utgången på 2009, vi får se hur det löser sig, inget kan ju bli sämre än vad det har varit...
Nu skriker ett litet hjärtegryn på uppmärksamhet en lördag som denna. Ska se om det är mammas varma hand som är lösningen på problemet eller vad annars som kan hjälpa.
Sleepy? Yes! Good night!
kom ihåg...
Att komma ihåg grejer är en lite specialite jag har, jag är noga med datum, tider, telefonnummet och rutiner. För er som är pålästa kan det tyckas som om jag har någon form av bokstavskombination, men inte vad jag har blivit diagnostiserad med så än är det riskfritt att umgås.. *hi hi*
Nåja, jag gillar i alla fall ordning och reda... Eller ska man säga att jag gjorde det tills den dagen jag fick min först födde... Då tappade jag garanterat halva innehållet och blev dumförklarad på en gång. Nu har jag fått mitt andra barn och om jag säger som så att det är synd att man inte kan köpa smarthet/intelligens mm för jag hade verkligen behövt det.
Vissa saker "ramlar" ur huvudet lika snabbt som någon talat om det för mig. Jag har ytterst svårt att koncentrera mig på mer än en sak i taget. Mitt minne angående saker som jag har gjort är totalt borta. Det är som om jag fått en och främmande diagnos vilket drabbar ett flertal mammor. Vissa kallar det att man ammar bort hjärnan, andra skyller på sömnbrist... Jag... Jo, jag skyller nog också på sömnbrist och ammande, men jag skyller en hel del på min man också... Varför? Jo, jag var väl för jösse namn inte ensam om att skaffa barn?! Så han har minsan ett och annat med det hela att göra.
Det är dock inte sagt att jag inte överlever eller att jag lider så kopiöst av denna förvirring, eftersom jag inte kan minnas vad jag ska göra, vad som har hänt eller på något annat sätt lyckat få samman mitt liv känns det inte som om jag kan stressa upp mig. Jag fick en fråga idag om jag de senaste 7 dagarna kännt mig olycklig och gråtit pga detta... Jag svarade nej, för jag minns ju inte vad som hände igår ens... *fniss*
Min dvala beror nog på mitt intresse för omvärlden är ganska litet just nu. Jag vill vara med mina barn och min man och gosa, mysa och hitta på roliga saker. I helgen ska lilla sonen hälsa på sin mormor och morfar och vi ska bara ha lilla sessan hemma. Vi ska försöka oss på att bli klara med alla julklappar, posta lite tackkort från dopet samt julkort... Fixa till här hemma (säda, tvätta), sova och jag ska träna... Egentligen är det kanske orimligt att hinna allt, men det är mysigt med lite familjeplaner.
Nu ska jag dricka ljuvlig glögg, äta en pepparkak och därefter hoppa i säng - kanske sover jag iaf. vid tio...
Good night!
Nåja, jag gillar i alla fall ordning och reda... Eller ska man säga att jag gjorde det tills den dagen jag fick min först födde... Då tappade jag garanterat halva innehållet och blev dumförklarad på en gång. Nu har jag fått mitt andra barn och om jag säger som så att det är synd att man inte kan köpa smarthet/intelligens mm för jag hade verkligen behövt det.
Vissa saker "ramlar" ur huvudet lika snabbt som någon talat om det för mig. Jag har ytterst svårt att koncentrera mig på mer än en sak i taget. Mitt minne angående saker som jag har gjort är totalt borta. Det är som om jag fått en och främmande diagnos vilket drabbar ett flertal mammor. Vissa kallar det att man ammar bort hjärnan, andra skyller på sömnbrist... Jag... Jo, jag skyller nog också på sömnbrist och ammande, men jag skyller en hel del på min man också... Varför? Jo, jag var väl för jösse namn inte ensam om att skaffa barn?! Så han har minsan ett och annat med det hela att göra.
Det är dock inte sagt att jag inte överlever eller att jag lider så kopiöst av denna förvirring, eftersom jag inte kan minnas vad jag ska göra, vad som har hänt eller på något annat sätt lyckat få samman mitt liv känns det inte som om jag kan stressa upp mig. Jag fick en fråga idag om jag de senaste 7 dagarna kännt mig olycklig och gråtit pga detta... Jag svarade nej, för jag minns ju inte vad som hände igår ens... *fniss*
Min dvala beror nog på mitt intresse för omvärlden är ganska litet just nu. Jag vill vara med mina barn och min man och gosa, mysa och hitta på roliga saker. I helgen ska lilla sonen hälsa på sin mormor och morfar och vi ska bara ha lilla sessan hemma. Vi ska försöka oss på att bli klara med alla julklappar, posta lite tackkort från dopet samt julkort... Fixa till här hemma (säda, tvätta), sova och jag ska träna... Egentligen är det kanske orimligt att hinna allt, men det är mysigt med lite familjeplaner.
Nu ska jag dricka ljuvlig glögg, äta en pepparkak och därefter hoppa i säng - kanske sover jag iaf. vid tio...
Good night!
sköna onsdag...
Idag har min lilla tjej inte gjort måna knop, åh det är så skönt, så skönt! Vi har hälsat på hos våra gamla grannar och pratat skit, druckit thé, käkat några lussekatter och myst. Härligt!!!
När jag hämtade sonen på dagis var det raka vägen hem för besök från lite kompisar. Dock fick prinsessan våldsamt ont i magen och skrek i gott och väl 2 timmar. Släppte efter att hon gjort en stor blöja, men lite orolig blir man allt när de skriker och är ledsna, för man förstår ju inte alltid och kan ju inte alltid hjälpa på rätt sätt. Hon har också varit vaken nästan hela dagen, kan tänka mig att det är en bidragande orsak till allt skrikande. Nu sover hon i sin lilla säng och jag är glad för det. Tycker ju så synd om min lilla prinsessa när man är ledsen och gråter.
Till middag lagade vi potatismos, eget pannerade torsfiskpinnar, gröna ärtor och remuladsås. SMASKIGT! Fick för mig igår att vi skulle äta detta åh det blev verkligen jätte gott. Jag hittade lite sesamfrön som jag blandade ströbrödet med - gott gott!! En kopp thé och en lussebulle ihop med lite skitsnack avslutade besöket, så nu bloggar jag om dagen.
Ytterligare en sak som lyfter dagen är att jag har fått ett härligt extra jobb till våren. Längtar och ser verkligen fram emot 2010. Detta året har ju varit tungt med många negativa händelser och situationer, men vi har lärt oss massa saker. Idag är vi betydligt med eftertänksamma och stillsamma. Ingen av oss vill stressa eftersom risken för ett dåligt utfall verkar öka radikalt. Jag vill ha en ny start på livet, göra saker som är roliga, jobba med energifyllda människor, omge mig med positiva människor där vi kan lyfta oss fysiskt och psykiskt - en ny start på livet i rätt riktning :-)
Ikväll ska jag fortsätta njuta av min sköna onsdag. Ta mig en dusch, dricka en kopp thé till och kanske mumsa en clementin under pläden i soffan. Känner mig lycklig i själen och tror att jag har tagit ett stort och betydelsefullt steg i mitt liv vilket kommer att ha ett mycket bra gensvar, allt i rätt riktning!
Over and out!
När jag hämtade sonen på dagis var det raka vägen hem för besök från lite kompisar. Dock fick prinsessan våldsamt ont i magen och skrek i gott och väl 2 timmar. Släppte efter att hon gjort en stor blöja, men lite orolig blir man allt när de skriker och är ledsna, för man förstår ju inte alltid och kan ju inte alltid hjälpa på rätt sätt. Hon har också varit vaken nästan hela dagen, kan tänka mig att det är en bidragande orsak till allt skrikande. Nu sover hon i sin lilla säng och jag är glad för det. Tycker ju så synd om min lilla prinsessa när man är ledsen och gråter.
Till middag lagade vi potatismos, eget pannerade torsfiskpinnar, gröna ärtor och remuladsås. SMASKIGT! Fick för mig igår att vi skulle äta detta åh det blev verkligen jätte gott. Jag hittade lite sesamfrön som jag blandade ströbrödet med - gott gott!! En kopp thé och en lussebulle ihop med lite skitsnack avslutade besöket, så nu bloggar jag om dagen.
Ytterligare en sak som lyfter dagen är att jag har fått ett härligt extra jobb till våren. Längtar och ser verkligen fram emot 2010. Detta året har ju varit tungt med många negativa händelser och situationer, men vi har lärt oss massa saker. Idag är vi betydligt med eftertänksamma och stillsamma. Ingen av oss vill stressa eftersom risken för ett dåligt utfall verkar öka radikalt. Jag vill ha en ny start på livet, göra saker som är roliga, jobba med energifyllda människor, omge mig med positiva människor där vi kan lyfta oss fysiskt och psykiskt - en ny start på livet i rätt riktning :-)
Ikväll ska jag fortsätta njuta av min sköna onsdag. Ta mig en dusch, dricka en kopp thé till och kanske mumsa en clementin under pläden i soffan. Känner mig lycklig i själen och tror att jag har tagit ett stort och betydelsefullt steg i mitt liv vilket kommer att ha ett mycket bra gensvar, allt i rätt riktning!
Over and out!
älskade barn!
Jag är mamma till de två finaste barnen i min värld!
Underbara lilla prinsessan Noomi, 20091008.
Vackra, snälla, sötaste prinsen i mitt liv, Viggo, 20070831.
Livet kunde inte vara mer underbart!
Dessa två guldklimpar gör livet värt att leva hundra gånger om
och att njuta av livet är min uppgift som mamma,
då mina barn ska lära sig uppskatta allt det underbara vi har
att se, höra, smaka, röra!!!
munter...
Kan ibland förvånas över hur fantastiskt bra man kan må av att hitta på lite sjuka, men dock bra saker. Idag har jag chockat mig själv med att ringa ett samtal, vilket ledde till att jag nu har skickat mitt CV och brev för ett eventuellt extra jobb som verkligen kan bli utmanande, men som grundar sig på mina kvalifikationer och kunskaper.
Det rusar i kroppen och hjärnan, läskigt och spännande på samma gång. Jag har aldrig längtat efter ett nytt år, men nu känner jag att det ska bli så skönt att släppa det här piss-året och gå mot ljusa tider. Jag hoppas på mina utbildningar som jag sökt, att det kan blir ett kul år med lite nytt jobb och att all tid tillsammans i familjen ska ge oss ny ork och motivation framåt. Jag hoppas att min älskade man ska få klart sina studier och att han kan söka sig nytt jobb inom det han vill hålla på med. Det kunde allt få bli ett ljust år med de roligaste och mest underbara händelserna. Att alla ska f må bra och att alla de vänner vi har som ska få tillökningar kommer få det super bra. Inom mig finns det liksom inte plats för mer sorg, ilska, trötthet och oro, det får allt vara bra nu! På nyår vill jag släppa det r som varit där vi har fått uppleva mer än vi önskat. Livet har sina outgrundliga anledningar till varför vi ska må som vi gör, men en sak är säker att man hela tiden lär sig nya saker om livet och man överlever mer än man tror.
Imorgon ska det nog allt bli en härlig ny dag men förhoppning på lite spännande nyheter... Men det återstår att se - Muntert ska det vara!!
Nattis!!
Det rusar i kroppen och hjärnan, läskigt och spännande på samma gång. Jag har aldrig längtat efter ett nytt år, men nu känner jag att det ska bli så skönt att släppa det här piss-året och gå mot ljusa tider. Jag hoppas på mina utbildningar som jag sökt, att det kan blir ett kul år med lite nytt jobb och att all tid tillsammans i familjen ska ge oss ny ork och motivation framåt. Jag hoppas att min älskade man ska få klart sina studier och att han kan söka sig nytt jobb inom det han vill hålla på med. Det kunde allt få bli ett ljust år med de roligaste och mest underbara händelserna. Att alla ska f må bra och att alla de vänner vi har som ska få tillökningar kommer få det super bra. Inom mig finns det liksom inte plats för mer sorg, ilska, trötthet och oro, det får allt vara bra nu! På nyår vill jag släppa det r som varit där vi har fått uppleva mer än vi önskat. Livet har sina outgrundliga anledningar till varför vi ska må som vi gör, men en sak är säker att man hela tiden lär sig nya saker om livet och man överlever mer än man tror.
Imorgon ska det nog allt bli en härlig ny dag men förhoppning på lite spännande nyheter... Men det återstår att se - Muntert ska det vara!!
Nattis!!
dopprinsessa...
Noomi Sonja Birgitta Hjelm
20091129 genomförde vi dop av vår älskade lilla dotter.
Faster och ingifta moster är faddrar och vår lilla tjej var så så duktig i kyrkan och på kalaset efter.
Kunde knappast bli en bättre dag!
20091129 genomförde vi dop av vår älskade lilla dotter.
Faster och ingifta moster är faddrar och vår lilla tjej var så så duktig i kyrkan och på kalaset efter.
Kunde knappast bli en bättre dag!
hemma...
Idag är vi hemma och njuter av att bara vara. Vi vaknade i och för sig ganska tidigt, men kollar mest på tv och leker med lego hittills. Jag har också försökt mig på lite hushållsarbete i form av att äntligen betala lite räkningar... FY! Det var inget kul denna månaden. Försäkringskassan hade ju lyckats skita i att betala ut mina pengar, så det blev verkligen inte lätt... Därav den sena betalningen, men nu är det fix färdigt!
Efter den där lilla bilolyckan i sommar har livet inte riktigt blivit som det var innan. Jag har typ otur med det mesta, saker kostar onödigt mycket pengar och det gör livet lite pissigt. Jag trodde mig betala alla räkningar, men hittade ett par till här... Shit, sparpengarna ryker våldsamt denna månaden... Får hoppas att vi kan gå lite plus fram över... Önskar att det gick att hitta ett sätta att slippa betala en massa räkningar... Men det är väl livet som vuxen... Massa räkningar bekymmer och elände. Fast jag älskar mitt hus, mina barn och att vara hemma, så det kan definitivt vara värt att leva lite fattigt. Vi har ju i alla fall ganska många pengar sparade, inte en miljon eller så men så vi klara oss... Dock blir det knappert och det känns kanske inte så spännande inför jul... Fast julklapparna är nästan färdig köpta - tur det! Åh sen kommer jag tjäna en slant i helgen då jag ska på utbildning - jippi!
Nu blir det lite fika och sen ska vi nog gå ut i fina fina solen innan lunch och sovande.
Bye bye!
Efter den där lilla bilolyckan i sommar har livet inte riktigt blivit som det var innan. Jag har typ otur med det mesta, saker kostar onödigt mycket pengar och det gör livet lite pissigt. Jag trodde mig betala alla räkningar, men hittade ett par till här... Shit, sparpengarna ryker våldsamt denna månaden... Får hoppas att vi kan gå lite plus fram över... Önskar att det gick att hitta ett sätta att slippa betala en massa räkningar... Men det är väl livet som vuxen... Massa räkningar bekymmer och elände. Fast jag älskar mitt hus, mina barn och att vara hemma, så det kan definitivt vara värt att leva lite fattigt. Vi har ju i alla fall ganska många pengar sparade, inte en miljon eller så men så vi klara oss... Dock blir det knappert och det känns kanske inte så spännande inför jul... Fast julklapparna är nästan färdig köpta - tur det! Åh sen kommer jag tjäna en slant i helgen då jag ska på utbildning - jippi!
Nu blir det lite fika och sen ska vi nog gå ut i fina fina solen innan lunch och sovande.
Bye bye!
