MammaMia

Outgrundligt och oförusägbart är livet.
Strålande och svidande i samma andetag.
Förundrat har jag tittat på min barn under helgen och sett livet som med lätthet rinner i deras ådror.
De två vackraste och mest underbara tingen jag har i världen kan på ett ögonblickssekund försvinna.
Jag funderar på hur man ska ha respekt inför livet vi tydligen alla lånat...
Om det är Herren som lånar oss livet eller om det är något annat som styr, oavsett är det en hård j-vel som utan förvarning kan ta det tillbaka.
Bisarra saker som händer i livet där världeringar vi har ifrågasätts.
Vår livsexistens ifrågasätts.
Vad gör jag här på jordens yta och varför?
Livet är så oförutsägbart och outgrundligt, bjuder oss på underbar glädje och fruktad smärta.
Jag har inte ett enda svar på hur det kan bli så galet, hur världen så snabbt kan förändras.
I mitt huvud vandrar tankar åt alla håll, funderingar i flertal perspektiv på livet.
Livet.
Älskade livet.
Älska livet...