MammaMia

Jag har funderat på det där med mina mål.
Jag vet jag bubblade en massa om det i januari då det såg så ljust ut med träningen och allt.
Sen kom jag liksom av mig med mitt löfte och inget har ju hänt.
Jag har ju även hunnit med att protestera över hur man får för sig att träna så infernatiskt i januari för att sen inte orka med samma tempo i oktober.
Mycket skit blir det skrivet på bloggen, för jag har så mycket lustiga funderingar.
Under 2011 har jag som mål att bli en helare människa.
Jag yrade ju om att avsluta saker och det är början på att bi en helare människa.
Igår skojade vi om att min kära vän är så duktig på att se till att grejer bli gjorda och slutförda, medan jag verkligen kan konsten att starta ett projekt - avsluta dem är inte alls lika roligt!
Att bli hel betyder ju inte att man måste vara trasig innan.
Jag tänker mer på klarsynhet, egenrespekt och att älska sig själv.
Att gå ner 4 kilo på vågen kommer nog inte göra mig lyckligare om jag inte ändrar mitt synsätt på mig själv.
Varför skulle minus 4 kilo förändra hela min livssyn och gör dem 4 kilona mig till en bättre människa?
Att livet är hårt och besynerligt har vi sannerligen fått smaka på och jag får lov att säga att oavsett andras tycke känner jag att livet är lite för skört för att inte njuta ordentligt av det.
Lära sig njuta av det som är här och nu är ett livsprojek, men ack så förunderligt vacker om man kunde lära sig det...