pensionärer...
Idag tog vi oss iväg till köpcentrat Giraffen för att göra lite shopping inför det stora julbordet som ska hållas på FVG22. Noomi och jag började med att shoppa en onödig julkapp till min bror, Noomis morbror med andra ord. Han har typ allt och är skitsvår att hitta på något vettigt till, så det fick bli en typ grattis till ny jobbet samt kulgrej till bilen - han blir nog glad tror jag...
Därefter styrde vi stegen och kundvagnen till Maxi, där man kan tänka sig att julefriden skulle vila. Icke! Pensionärsföreningen har välsignat Maxi med 1 miljon ilska, trötta, stapliga och icke toleranta pensionärer just då jag ska handla. Med lilla dottern i jätte kundvagnen försöker jag mig på shopping. Det är inte min starka sida att komma ihåg allt och ju längre in i mataffärens hjärta jag kommer, ju mer förvirrad blir jag. Ganska stressad och mitt tålamod rinner sakta, sakta bortom räckhåll. Påkörd på hälen, påkörd på rumpan, någon ilskgubbe som tar julskinkan jag tittat ut, påkörd igen vid fruktdisken, kör olyckligtvis på en sur pensionär som plötsligt stannar mitt i gången och JAG ber om ursäkt men får en sur/ilsk blick till svar. Det rinner över för mig då jag försöker vända mitt ekipage i en gång för att hämta en sak jag glömt och en sur j-la kärring suckar så högt att man troligtvis hörde henne i helvetet och förnärmat glor hon på mig och Noomi. "Ursäkta" säger jag och ler i ett försök att hålla julstämningen vid liv var på jag får ytterligare en suck till svar och kärringen sliter sin kundvagn åt sidan för att vi ska kunna köra vidare.
I den sinnesstämmning jag befinner mig i får jag andas ett par gånger och sakta ta mig mot kassorna. Jag väljer en kassa långt ut på kanten, hittar en lite julkapp til min man och ser till min förtjusning att det är en rutinerad och trevlig kassörska som sitter i kassa 2. Gott! Bara en ungdom med lite cola och annat smaskigt förre mig i kön, så snabbt går det också. This is it! tänker jag glatt men icke... Mitt kort trasslar lite så damen får slå in siffrorna på kortet samt att jag får slita fram mitt pass som legitimation, men allt är frid och fröjd tills jag hör... SUCK! bakom mig. Jamen tror ni inte att ytterligare en av jordens suraste gubbar och kärringar står bakom mig - jodå! Jag säger God Jul till kassörskan baxar ut åbäket till vagn och påbörjar nedpackningsprocessen. I rekordfart lyckas pensionärsparet få upp alla sina grejer på bandet och betala, gubben kör på min rumpa då han ska ut med sin j-la vagn och härjar runt. Kärringen suckar för hon få gå runt min vagn, jag svettas!
Jag kan inte förstå att det är så besvärligt att vara gammal och ha i stort sett all tid i världen varje dag. Hur kan man bli så himla arg, envis och suckandes av ålder? Borde inte julen vara en tid på året då man kan ha överseende med barnfamiljer och le lite, iaf. försöka dra på smilbanden. Jag hoppas att jag kan bli en lugn, glad och trevlig pensionär med överseende. Att jag kommer låta tiden vara, att jag kan genomföra saker med ett leende istället för att vara elakt, sur och grinig.
Hur som helst så kommer julen oavsett om vi, som jag inte känner särsklit mycket för den eller som barnen med sina tindrande ögon har längtat hela året. Det går inte snabbare för att vi stressar, för att vi önskar mer eller för att vi är griniga. Julafton blir det, det är en dag som kommer och som går men som med vänner och minnen består...
Nu ska jag ta och sova. Imorgon ska min lilla prins och jag smaska på Pepparkaksfilmjölk - toppen gott i juletider! Därefter är det julklappsutdelning och fika hos ett antal kompisar, lite minishopping och pulkaåkning som står på schemat. Viggo har fått en snowracer av mina föräldrar (av min bror egentligen då det är hans från början) som vi ska provköra i den stora backen imorgon.
Over and out!
Därefter styrde vi stegen och kundvagnen till Maxi, där man kan tänka sig att julefriden skulle vila. Icke! Pensionärsföreningen har välsignat Maxi med 1 miljon ilska, trötta, stapliga och icke toleranta pensionärer just då jag ska handla. Med lilla dottern i jätte kundvagnen försöker jag mig på shopping. Det är inte min starka sida att komma ihåg allt och ju längre in i mataffärens hjärta jag kommer, ju mer förvirrad blir jag. Ganska stressad och mitt tålamod rinner sakta, sakta bortom räckhåll. Påkörd på hälen, påkörd på rumpan, någon ilskgubbe som tar julskinkan jag tittat ut, påkörd igen vid fruktdisken, kör olyckligtvis på en sur pensionär som plötsligt stannar mitt i gången och JAG ber om ursäkt men får en sur/ilsk blick till svar. Det rinner över för mig då jag försöker vända mitt ekipage i en gång för att hämta en sak jag glömt och en sur j-la kärring suckar så högt att man troligtvis hörde henne i helvetet och förnärmat glor hon på mig och Noomi. "Ursäkta" säger jag och ler i ett försök att hålla julstämningen vid liv var på jag får ytterligare en suck till svar och kärringen sliter sin kundvagn åt sidan för att vi ska kunna köra vidare.
I den sinnesstämmning jag befinner mig i får jag andas ett par gånger och sakta ta mig mot kassorna. Jag väljer en kassa långt ut på kanten, hittar en lite julkapp til min man och ser till min förtjusning att det är en rutinerad och trevlig kassörska som sitter i kassa 2. Gott! Bara en ungdom med lite cola och annat smaskigt förre mig i kön, så snabbt går det också. This is it! tänker jag glatt men icke... Mitt kort trasslar lite så damen får slå in siffrorna på kortet samt att jag får slita fram mitt pass som legitimation, men allt är frid och fröjd tills jag hör... SUCK! bakom mig. Jamen tror ni inte att ytterligare en av jordens suraste gubbar och kärringar står bakom mig - jodå! Jag säger God Jul till kassörskan baxar ut åbäket till vagn och påbörjar nedpackningsprocessen. I rekordfart lyckas pensionärsparet få upp alla sina grejer på bandet och betala, gubben kör på min rumpa då han ska ut med sin j-la vagn och härjar runt. Kärringen suckar för hon få gå runt min vagn, jag svettas!
Jag kan inte förstå att det är så besvärligt att vara gammal och ha i stort sett all tid i världen varje dag. Hur kan man bli så himla arg, envis och suckandes av ålder? Borde inte julen vara en tid på året då man kan ha överseende med barnfamiljer och le lite, iaf. försöka dra på smilbanden. Jag hoppas att jag kan bli en lugn, glad och trevlig pensionär med överseende. Att jag kommer låta tiden vara, att jag kan genomföra saker med ett leende istället för att vara elakt, sur och grinig.
Hur som helst så kommer julen oavsett om vi, som jag inte känner särsklit mycket för den eller som barnen med sina tindrande ögon har längtat hela året. Det går inte snabbare för att vi stressar, för att vi önskar mer eller för att vi är griniga. Julafton blir det, det är en dag som kommer och som går men som med vänner och minnen består...
Nu ska jag ta och sova. Imorgon ska min lilla prins och jag smaska på Pepparkaksfilmjölk - toppen gott i juletider! Därefter är det julklappsutdelning och fika hos ett antal kompisar, lite minishopping och pulkaåkning som står på schemat. Viggo har fått en snowracer av mina föräldrar (av min bror egentligen då det är hans från början) som vi ska provköra i den stora backen imorgon.
Over and out!
Kommentarer
Trackback
