återvänder...
Jag har med säkerhet 6 stycken läsare på min blogg... Undrar vilka... Lite spännande faktiskt, men triggande också. Vet inte vem jag skriver för egentligen, mest för min egna del förmodar jag men detär härligt och spännande att någon läser mina skriva ord. Ord har ju någon form av makt, ord skrivna kan man "ta" på. Ord som är skrivna kan också sätta en i klistret...
Jag återvänder hit en gång till denna natt. Har ett huvud fullt med märkligheter, men kan ändå inte låta bi att små skratta lite. Jag lyssnar på min älskade man som snarkar så jag tror hustaket ska lyfta. Tittade till min lilla son just och han kramade sin lilla hund så hårt så hårt - underbara lilla barn! Dottern snusar så fridfullt i sin lilla säng. Gud så härligt det är!
Det känns så konstigt att andra människor pratar om saker man skriver, att det kan tisslas och tasslas om än det ena än det andra. Borde man kanske inte se om sitt egna skepp lite mer? Människor är ganska lätt manipulerade med det skriva ordet. Det som står måste ju vara sant... eller? Att få läsa någons skriva ord är för mig ett tecken på förtroende, må hända inte allt är sant, må hända att inte allt är relevant men att fördömma vore att kansta sten i glashus. Ett skrivet ord är att lämna ett avtryck för framtiden, även om det så bara är för 6 personer.
Inför 2010, vilket för övrigt ska bli världen bästa år... ska jag fundera lite över det här med bloggandet. Jag har mina aningar om att mitt skrivna ord inte alltid uppskattas, fast ska man bry sig om det? Vi lever ju trotts allt i ett land med yttrandefrihet och aldrig har jag givit någon någon anledning att tro jag jag vill dem något illa. Jag anser väl att det ska ses som ett privilegium att få läsa hur andra har det i sina röriga liv. Att lägga tid på att skvallra om något man inget vet något om eller bara tror sig vet verkar ju ganska dumt.
Att ha en bra och sund livsfilosofi att känna sig trygg med och kunna återvända till då saker stökar till sig verkar vara en bra start på år 2010. Där ska jag starta! Trotts lite magont har jag en känsla av att livet kommer te sig annorlunda fram över. Att solen ska lysa på mig och mina och att om jag kan hålla huvudet högt genom denna stormen kommer respekt landa framför fötterna. För vet ni, visst är hoppet det sista som lämnar en...
Ett par timmar för sent ska jag nu dyka ner i sängen med mina funderingar. Imorgon återvänder jag till Er så får vi se vad som hänt...
Good night!
Jag återvänder hit en gång till denna natt. Har ett huvud fullt med märkligheter, men kan ändå inte låta bi att små skratta lite. Jag lyssnar på min älskade man som snarkar så jag tror hustaket ska lyfta. Tittade till min lilla son just och han kramade sin lilla hund så hårt så hårt - underbara lilla barn! Dottern snusar så fridfullt i sin lilla säng. Gud så härligt det är!
Det känns så konstigt att andra människor pratar om saker man skriver, att det kan tisslas och tasslas om än det ena än det andra. Borde man kanske inte se om sitt egna skepp lite mer? Människor är ganska lätt manipulerade med det skriva ordet. Det som står måste ju vara sant... eller? Att få läsa någons skriva ord är för mig ett tecken på förtroende, må hända inte allt är sant, må hända att inte allt är relevant men att fördömma vore att kansta sten i glashus. Ett skrivet ord är att lämna ett avtryck för framtiden, även om det så bara är för 6 personer.
Inför 2010, vilket för övrigt ska bli världen bästa år... ska jag fundera lite över det här med bloggandet. Jag har mina aningar om att mitt skrivna ord inte alltid uppskattas, fast ska man bry sig om det? Vi lever ju trotts allt i ett land med yttrandefrihet och aldrig har jag givit någon någon anledning att tro jag jag vill dem något illa. Jag anser väl att det ska ses som ett privilegium att få läsa hur andra har det i sina röriga liv. Att lägga tid på att skvallra om något man inget vet något om eller bara tror sig vet verkar ju ganska dumt.
Att ha en bra och sund livsfilosofi att känna sig trygg med och kunna återvända till då saker stökar till sig verkar vara en bra start på år 2010. Där ska jag starta! Trotts lite magont har jag en känsla av att livet kommer te sig annorlunda fram över. Att solen ska lysa på mig och mina och att om jag kan hålla huvudet högt genom denna stormen kommer respekt landa framför fötterna. För vet ni, visst är hoppet det sista som lämnar en...
Ett par timmar för sent ska jag nu dyka ner i sängen med mina funderingar. Imorgon återvänder jag till Er så får vi se vad som hänt...
Good night!
Kommentarer
Trackback
