ehh... träning...

Hmm... Vad ska man säga!? Det väl kanske inte så bra med den där träningen så som jag hade tänkt mig. Illa, men det komme, det kommer. Jag satsar ju på 2010, för detta året (2009) ska jag gräva ner under jorden.

Min plan har gått åt pipsvängen med allt jag skulle göra, vet ni vad jag istället har pysslat med? Jo, jag har ätit upp allt gott vi har hemma och vilat mig i form. Herre gud! Så kan vi bara inte ha det. Imorgon ska jag därför ut och gå, kanske till och med träna en stund... Men det vet man ju aldrig då man har små kids. Kanske vore det på tiden att springa en runda... Eller? Nä! De verkar jobbigt - men det är väl just därför jag borde göra just det...

Mitt fikande ska komma extrem långt ner på listan efter firande av det nya året. Jag ska köpa hem en massa god frukt, sätta igång på allvar med träningen (jag ska ju för jesu-namn börja instruera) och komma ner de där kilona jag har kvar. Efter en ganska hektisk jul så kan jag väl lägga på 2kg extra på det jag bär på... Åh ingen ska komma och säga att det är muskler jag bär på, för dem är icke existerande. Hugaligen så fläskig jag känner mig!

Igår köpte jag mig en snygg tröja, som är skit tajt, lång och har världen snyggaste båturringning... Den satt väl som ett korvskinn och ni kan ju tänka er hur en före detta gravid kropp ser ut i en sån... Oj oj oj! Men den kanske är skitsnygg om ett tag då jag har tränat, tränat, tränat.

Sen var det ju det där med tålamodet! Jo, men det blir bättre och bättre. Det är som att det växer i takt med att Noomi växer och frodas. Jätte skönt faktiskt! Fick igår en känsla av att mitt psykiska välbefinnande är under luppen. Man kan ju fråga sig vad som kan få någon att fundera på det. Men jag mår faktiskt jätte bra och som det alltid är måste man ju ha en ventil ut. Jag är ju inte den bästa människan i världen på att be om hjälp. Har flertalet gånger bitit ihop och jobbat på med vad det än har rört sig om. Att ta ett steg för att lätta på sitt hjärta ska man veta kan ge oanade konsekvener, fast det slutar lyckligt den här gången och det betvivlade ju aldrig jag i och för sig.

Tänk så konstigt det är det här med att hitta sig själv, vet vem man är och vad man vill. Jag minns att jag för drygt 10 år sedan var helt ledsen och bekymrad då jag gick gymnasiet. Hur i hela fridens namn skulle jag kunna klara av att göra något med mitt liv. Jag fick ju möligheten att sticka hemmifrån och jobba med barn. Pluggade lite för att under tiden komma på att det var nog med idrott jag ville jobba. Idrottslärare närmare bestämt och sökte utbildning och kom in. Här hittade jag mitt kall i livet! Jodå, med all sanning så är det så.

Efter alla dessa timmar med näsan i böcker och hoppande, springade, paddlande mm. under utbildningen hittade jag kärleken i mitt liv, verkliga vänner för livet och påbörjade en resa för att göra det som jag önskar mest i världen - ge alla människor möjlighet till rolig, sund fysisk aktivitet!!

BodyPump, BodyStep, löpning och alla annan fysisk träning jag håller på med gör mig stark i kroppen. Att blogga är min träning för den mentala och psykiska hälsan, gör mig stark och trygg. Vad gör du för din hälsa?

That's all!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0