MammaMia

Idag vaknar vi och ser det vita pudret falla ner på oss från den grå himlen. Inget ont osm itne har något gott med sig är min frösta tanke, därefter skiter det sig totalt. Arga barn som leder till att mamman blir arg och inte hittar det hon ska ha som leder till en väldigt irriterad pappa vilket ger ännu mer ilska barn... Dålig start på dagen helt enkelt.

Efter ett eller två sammanbrott på man, barn, svärmor och övrig personal kommer vi iväg till Öppna Förskolan. Vantar saknas och kläder återfinns i hela hallen. Trött är endast förnamnet på vad jag blir. Jag fullkoligen HATAR när inte alla grejer finns där de ska och särskilt då värdet kräver bättre med grejer. Det funka liksom inte om hälften av grejerna saknas - vantar, mössor, skor, vinterbyxor...

Nu är vi åter hemma. Lilla prinsessan somnade jätte trött i vagnen och får ligga kvar utomhus och sova. Prinsen ser på tv och käkar lunch. Jag tar igen mig. Inget blir som det ska när man ska stressa - maten är inget undantag. Sömn har det varit bristvara på så jag gissar att jag kommer somna tidigt ikväll. om inte så behöver jag det för min egen del.

Helgen bjuder till lite extrajobb i form av BodyStep-pass imorogn på förmiddagen för atts en shoppa skor till barnen. Söndagen blir det BAS-pass, hämta barnen och middag hos mamma. Måndag - jobb och mannens vecka att gå upp med barnen (vilket betyder att de kommer sova som stockar varje morgon och han med...).

Nu får jag fortsätta städa, packa väskor till badturen och hitta på någon bra middagsmat som går snabbt. Manf år passa sig för att hamna i stresslägen, det är så lätt att man inte tar sig ur dem. Hemma hos oss räcker det med två dagar så ä vi ur fas helt. Missar man frukost, blir lunchen dålig, sovandet lidande och därefter middagen med. Jag orkar inte träna, tvätten får ligga, soporna växer - nivet. Spiralen går åt fel håll och det gäller att vet ahur man bryter trenden. Så idag bryter vi trenden och fixar bra mat, förbereder inför imorgon och grejar loss.

Hoppas ni får en bra eftermiddag, kanske hörs vi innan jag stupar i säng...

Solens vackra strålar letade sig in genom kyrkans fönster och föll så vackert ner på Lilla J:s kistan.
Vackra blommor, mest i oranga toner, smyckade runt omkring.
På något konstigt sätt blev jag lugn av att se den lilla kistan.
Jag tänkte på Jonathans mammas ord "Det är bara skalet, allt det fina med Jonathan finns i himlen. Skrattet, goset och sånt" och då blev det liksom ännu finare.
Jag har inga större erfarenheter av begravningar, men just denna var väldigt vacker.
Mycket musik och fin solosång, en mycket duktig präst och på alla sätt ett fint avsked till denna fina prins.
Ohejdbara tårar kom på mina kinder när vi la ner det stora oranga gosedjuret vid graven.
Vår lilla Viggo valde en fin orange Pokemon vid namn Charichad (för er som vill veta är det en eld-pokemon) som vi skulle ge Jonathan.
Kanske var den lite stor... Men vi tyckte den var fin och tänkte att den kommer skyddar älskade lilla Jonathan.
Då jag vänder mig om för att gå tillbaka till vår "plats" ser jag in i min älskade väns ögon och behövde få ge henne en kram.
Inte vet jag om man gör så, inte vet jag om det var rätt, men det kändes bra och mina älskade make skojade om att jag satte fart på ett kramkalas.
Ganska mysigt och skönt att inte vara så stram.
Men inte vet jag vad som är rätt eller fel, men jag hoppas det blev rätt för familjen, för våra älskade vänner.

Älskade Ängels Jonathan finns inte mer, men i vårt hjärta finns han föralltid!

Nyheter är ofta spännande och himla roligt att höra. Idag kom en sån via mailen och jag sitter och funderar lite hur jag ska spendera min framtid. Det kommer bli en massa grejer som förändras och det kan ju faktiskt vara riktigt bra, frågan är ju nu hur jag ska ställa mig till det...
Nåväl, en sak jag lärt mig i det sista är att var dag har sin ljuspunkt och man bör titta efter ordentligt så man inte missar dem. Positiva tankar är som godis för själen och vad jagvet har jag aldrig hört om någon som dött av för fet själ, så jag ska göra ett försök i att överdosera varan.
Nu blir det tvätthäng, diskhäng och soffhäng medan barnen vilar sig efter sin aktivitetsfyllda dag!

05.00 plingade det på alaremet att det var daxt att kliva upp och jag SOV (brukar annars vakna innan klockan). Liten snooz tog jag mig, men annars sitter jag nu med min gröt och filurar lite för att vakna.
Att påbörja dagen med hushållsysslor är inte direkt min starka sida och hade det varit när barnen varit hemma hade jag knappast chansat på att styra runt då dem brukar vakna tidigt med lite otur. Hur osm helst har jag plockat ner all tvätt från linan och satt på en ny maskin med alla mina träningskläder hittills från veckan.
Fin, fint att hänga upp i em efter jobbet :-)
Åh det ska förmodligen tvättas mer då - dagiskläder och träningskläder!
Straxt måste jag styra kosan mot jobbet då det tar en liten evighet att ta sig in nu - promenad runt hela badhuset, suck! Annars är det precis som vanligt denna torsdag - städning av gymmet, provträningar, vattengympa, lite lunch i all hast, provträning, egen träning, duschning, hämta barnen, tvätta, laga mat (VAD SKA JAG HITTA PÅ?), ducha barn, blöjor och pyjamas på, mys i soffan med välling, natt natt till barnen och sen ska jag ringa lite :-)
Jepp - torsdag är en god dag... Eller jag bjuder på en God Morgon efter en natt med hård sömn.
Ha en fin dag vänner.

Jag har funderat på det där med mina mål.
Jag vet jag bubblade en massa om det i januari då det såg så ljust ut med träningen och allt.
Sen kom jag liksom av mig med mitt löfte och inget har ju hänt.
Jag har ju även hunnit med att protestera över hur man får för sig att träna så infernatiskt i januari för att sen inte orka med samma tempo i oktober.
Mycket skit blir det skrivet på bloggen, för jag har så mycket lustiga funderingar.
Under 2011 har jag som mål att bli en helare människa.
Jag yrade ju om att avsluta saker och det är början på att bi en helare människa.
Igår skojade vi om att min kära vän är så duktig på att se till att grejer bli gjorda och slutförda, medan jag verkligen kan konsten att starta ett projekt - avsluta dem är inte alls lika roligt!
Att bli hel betyder ju inte att man måste vara trasig innan.
Jag tänker mer på klarsynhet, egenrespekt och att älska sig själv.
Att gå ner 4 kilo på vågen kommer nog inte göra mig lyckligare om jag inte ändrar mitt synsätt på mig själv.
Varför skulle minus 4 kilo förändra hela min livssyn och gör dem 4 kilona mig till en bättre människa?
Att livet är hårt och besynerligt har vi sannerligen fått smaka på och jag får lov att säga att oavsett andras tycke känner jag att livet är lite för skört för att inte njuta ordentligt av det.
Lära sig njuta av det som är här och nu är ett livsprojek, men ack så förunderligt vacker om man kunde lära sig det...