MammaMia

Solens vackra strålar letade sig in genom kyrkans fönster och föll så vackert ner på Lilla J:s kistan.
Vackra blommor, mest i oranga toner, smyckade runt omkring.
På något konstigt sätt blev jag lugn av att se den lilla kistan.
Jag tänkte på Jonathans mammas ord "Det är bara skalet, allt det fina med Jonathan finns i himlen. Skrattet, goset och sånt" och då blev det liksom ännu finare.
Jag har inga större erfarenheter av begravningar, men just denna var väldigt vacker.
Mycket musik och fin solosång, en mycket duktig präst och på alla sätt ett fint avsked till denna fina prins.
Ohejdbara tårar kom på mina kinder när vi la ner det stora oranga gosedjuret vid graven.
Vår lilla Viggo valde en fin orange Pokemon vid namn Charichad (för er som vill veta är det en eld-pokemon) som vi skulle ge Jonathan.
Kanske var den lite stor... Men vi tyckte den var fin och tänkte att den kommer skyddar älskade lilla Jonathan.
Då jag vänder mig om för att gå tillbaka till vår "plats" ser jag in i min älskade väns ögon och behövde få ge henne en kram.
Inte vet jag om man gör så, inte vet jag om det var rätt, men det kändes bra och mina älskade make skojade om att jag satte fart på ett kramkalas.
Ganska mysigt och skönt att inte vara så stram.
Men inte vet jag vad som är rätt eller fel, men jag hoppas det blev rätt för familjen, för våra älskade vänner.

Älskade Ängels Jonathan finns inte mer, men i vårt hjärta finns han föralltid!