MammaMia

I mitt huvud är det stilla, tomt och lugnt. Inte en tanke rör sig, inte en vindpust känns vid. Jag är matt i kroppen och knoppen. Ute? Jo, det rör på sig kan man säga. Shit i jösses vad det blåser. Jag tog en liten promenad till bilen (typ lika långt som hem) och tyckte det var en smula mysigt. Pannband, vantar och den mysiga blå jackan. Nu önskar jag mitt ett par nya höstskor, för fina kläder har jag fått av mina bästaste Mija.

Vad har ni gjort idag? Jag, jag har längtat hem till sängen, familjen och thé. Simskolorna tog liksom aldrig slut. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt "SPÄNN FOTEN", "sträck på benen" och en favorit "UPP MED MAGEN". Klockan ville liksom aldrig bli 17.00... Lunchen gick på tok för snabbt och benen var så trötta så trötta när det var dag för stepklassen.

Iform?! Nä, inte idag, kanske till jul... Jag närmar mig nog det där delmålet på 5 kg, men det tär på kroppen. Det var enkelt till att börja med, men min motivation gåt liksom ner i tagt med kilona... Är det för at jag börjar nöja mig? Är det för att jag är lat? Vad är det som gör att det känns så motigt?

Idag är det då tisdag vecka 39, julafton närmar sig med stormsteg. Det är drygt 10 veckor kvar av kämpande innan segraren ska stå i Kalmars egna Biggest Loser. Om vi har någon PT? När, vi spelar i samma lag så någon vinnar blir det inte. Vi peppar, stöttar och bereder en väg för varandra. Det är en skön känsla och jag hoppas att julen skall firas med positiva siffror på vågen.

Nu ska jag slänga mig i sängen. Tack för idag älskade vänner!