ger upp...
Nä, nu ger jag upp på mig själv!
Varför?
Jag har inget tålamod när det kommer till stress... Försvunna saker... Mycket arbete och tidiga mornar.
Jepp, så är det! Jag tappar förståndet helt och blir galet förbannad för smågrejer. Uselt morgonhumör? Jo, det är säkert ett skäl...
Saken är den att jag håller reda på alla andras grejer hela j-la tiden att mina egna saker har fått noll prioritering. Jag tappar bort det mesta och får fråga och leta som en galning i flera timmar. Idag? Jo, men mina husnycklar är borta och sånt får man ont i magen över. Om någon bryr sig? Nä, det brukar inte vara så, inte denna gången heller.
Just idag är jag trött, gnällig och inte det minsta på humör för att leta grejer. Jag skulle vilja lipa, sova och krypa ner i sängen. Jag orkar inte känna mig helt förtappad med alla mina grejer som försvinner. Slarvig!? Nä, jag är inte det. Glömsk må vara ett ord för hur det ligger till, men slarvig är jag inte. Jag håller lätt ordning på MASSA grejer, dock är det mer än lovligt svårt att hinna med sig själv med tre andra som aldrig vet vart deras grejer är.
Om nån tar hand om mig? Sällan Stellan!! Det kommer förmodligen aldrig hända i världshistorien att jag kan bli omhändertagen utan krav. J-la dumt att gifta sig utan möhippa för åtminstone den dagen blir man omhändertagen, kanske är det den enda dagen i det vuxna livet och jag sumpade det för jag inte ville gifta mig stort...
Jag ska göra ett försök att vända på trenden idag... Dock kommer oron sitta i. Vet inte om jag ska vara mest orolig för att nycklarna är borta eller att jag inte kan minnas vart jag lagt dem... Oavsett behöver jag nog fundera ut på hur jag har det med mina grejer. Mindre saker - mindre att hålla ordning på. Hur svårt kan det vara att hålla ordning på ett par nycklar med världens fulaste rosa nyckelband på?
Frukost, jobbet, städa, duscha, provträning... Leta nycklar, vattenflaska och se över mitt liv i allmänhet... Hoppas er lördag börjar bättre än min!
Varför?
Jag har inget tålamod när det kommer till stress... Försvunna saker... Mycket arbete och tidiga mornar.
Jepp, så är det! Jag tappar förståndet helt och blir galet förbannad för smågrejer. Uselt morgonhumör? Jo, det är säkert ett skäl...
Saken är den att jag håller reda på alla andras grejer hela j-la tiden att mina egna saker har fått noll prioritering. Jag tappar bort det mesta och får fråga och leta som en galning i flera timmar. Idag? Jo, men mina husnycklar är borta och sånt får man ont i magen över. Om någon bryr sig? Nä, det brukar inte vara så, inte denna gången heller.
Just idag är jag trött, gnällig och inte det minsta på humör för att leta grejer. Jag skulle vilja lipa, sova och krypa ner i sängen. Jag orkar inte känna mig helt förtappad med alla mina grejer som försvinner. Slarvig!? Nä, jag är inte det. Glömsk må vara ett ord för hur det ligger till, men slarvig är jag inte. Jag håller lätt ordning på MASSA grejer, dock är det mer än lovligt svårt att hinna med sig själv med tre andra som aldrig vet vart deras grejer är.
Om nån tar hand om mig? Sällan Stellan!! Det kommer förmodligen aldrig hända i världshistorien att jag kan bli omhändertagen utan krav. J-la dumt att gifta sig utan möhippa för åtminstone den dagen blir man omhändertagen, kanske är det den enda dagen i det vuxna livet och jag sumpade det för jag inte ville gifta mig stort...
Jag ska göra ett försök att vända på trenden idag... Dock kommer oron sitta i. Vet inte om jag ska vara mest orolig för att nycklarna är borta eller att jag inte kan minnas vart jag lagt dem... Oavsett behöver jag nog fundera ut på hur jag har det med mina grejer. Mindre saker - mindre att hålla ordning på. Hur svårt kan det vara att hålla ordning på ett par nycklar med världens fulaste rosa nyckelband på?
Frukost, jobbet, städa, duscha, provträning... Leta nycklar, vattenflaska och se över mitt liv i allmänhet... Hoppas er lördag börjar bättre än min!
Kommentarer
Trackback
