vitaste vit gör själ och hjärta varmt
Älskade sonen rusar in till mig åh skriker upphetsat: "Mamma, det är snö! Jag ser att det är snö, jag kan åka skidor mamma. Mamma, det är snö, SNÖ!"
Att jag svara med Mmmm är odugligt åh han drar mig i armen frenetiskt.
-Kom mamma, du måste se. DET ÄR SNÖ!
En genomträngade blick från honom får mig att ta mig ur sängen och vi står i tv-rummet och ser ut på snön som virvlar runt på gården. Fantastiskt vacker, pudrigt, mjukt och mysigt.
Raggsockar på, lite mysfrukost med ungarna och MASSA kläder på för att bege oss mot dagis.
Lilla dottern ser på snön med skeptisk blick då ytterdörren öppnar sig. Försiktiga steg ut på terassen och pladask på magen med efterföljande ilvrål. Nä, snö gillade hon inte än. Armarna sträcks mot mig och jag får bära henne mot bilen. Sonen ser ut som en snögubbe då han slängt sig på gräsmattan och rulla runt.
Innan 9 på morgon har vi gjort oss bekanta med snöyran. Jag inser att jag behöver ett par nya vinterskor annars kommer det bli en ilsket kall vinter som följer. Åh om jag tar mig till Aneby/Jönköping på fredag behöver jag nog verkligen vinteranpassade skor för där har de snö som heter duga.
Pulsandet i snö är verkligen alternativ träning. Jag sitter i mitt kök och lyssnar på en aerobicskiva för att göra lite kul till kvällens BASpass. Lite 70-tals moves, men musiken är inte så super. Nåja, det ordnar sig alltid :-)
Igår var det lite styrketräning - axlar och bröst på gymmet. Mot all förmodan kul dock är jag svag som en liten... Hmm... Ja, svag var det. Sen körde jag BodyStep-pass på kvällen - jobbigt och inte lika motiverad som vanligt. Jag hoppas det ska vända tills det är dax för kvartalerna i helgen, eller så vänder det då.
Psyket har fått sig en rejäl törn denna månaden som varit. Jag har bestämt mig för att stå på egna ben, jobba hårdare än någonsin mot mina mål. Inte kommer det trilla framgångar i huvudet på mig? En underbar vän till mig peppade mig med så fina ord igår kväll, åh jag tänker våga. Om man inte hoppar kan man ju inte trilla! Att ta sig ur onda cirklar är svårt, åh ofta känns det som om att det behöver bara bli lite för mycket i den ena vågskålen så faller man direkt mot botten och allt rasar. Fina vänner puttar så hårt dem orkar åh visst finns det ljus i tunneln. Jag har hittat tillbaka till kärnan och ska jobba mig upp igen. Att ställa livet på sin spets och verkligen granska vad man håller på med är nyttigt. Ifrågasättande utifrån ska ge driv, inte dra ner. Styrkan att hitta tillbaka måste komma innifrån. Med lite vacker, vit snö runt omkring, positiva påhejningar på älskade vänner och familj, inre stålsättning bygger framtidstro och hopp.
Ha en underbar dag! Sänd ett leende utåt så skall du mottaga tusenfaldigt :-)
Att jag svara med Mmmm är odugligt åh han drar mig i armen frenetiskt.
-Kom mamma, du måste se. DET ÄR SNÖ!
En genomträngade blick från honom får mig att ta mig ur sängen och vi står i tv-rummet och ser ut på snön som virvlar runt på gården. Fantastiskt vacker, pudrigt, mjukt och mysigt.
Raggsockar på, lite mysfrukost med ungarna och MASSA kläder på för att bege oss mot dagis.
Lilla dottern ser på snön med skeptisk blick då ytterdörren öppnar sig. Försiktiga steg ut på terassen och pladask på magen med efterföljande ilvrål. Nä, snö gillade hon inte än. Armarna sträcks mot mig och jag får bära henne mot bilen. Sonen ser ut som en snögubbe då han slängt sig på gräsmattan och rulla runt.
Innan 9 på morgon har vi gjort oss bekanta med snöyran. Jag inser att jag behöver ett par nya vinterskor annars kommer det bli en ilsket kall vinter som följer. Åh om jag tar mig till Aneby/Jönköping på fredag behöver jag nog verkligen vinteranpassade skor för där har de snö som heter duga.
Pulsandet i snö är verkligen alternativ träning. Jag sitter i mitt kök och lyssnar på en aerobicskiva för att göra lite kul till kvällens BASpass. Lite 70-tals moves, men musiken är inte så super. Nåja, det ordnar sig alltid :-)
Igår var det lite styrketräning - axlar och bröst på gymmet. Mot all förmodan kul dock är jag svag som en liten... Hmm... Ja, svag var det. Sen körde jag BodyStep-pass på kvällen - jobbigt och inte lika motiverad som vanligt. Jag hoppas det ska vända tills det är dax för kvartalerna i helgen, eller så vänder det då.
Psyket har fått sig en rejäl törn denna månaden som varit. Jag har bestämt mig för att stå på egna ben, jobba hårdare än någonsin mot mina mål. Inte kommer det trilla framgångar i huvudet på mig? En underbar vän till mig peppade mig med så fina ord igår kväll, åh jag tänker våga. Om man inte hoppar kan man ju inte trilla! Att ta sig ur onda cirklar är svårt, åh ofta känns det som om att det behöver bara bli lite för mycket i den ena vågskålen så faller man direkt mot botten och allt rasar. Fina vänner puttar så hårt dem orkar åh visst finns det ljus i tunneln. Jag har hittat tillbaka till kärnan och ska jobba mig upp igen. Att ställa livet på sin spets och verkligen granska vad man håller på med är nyttigt. Ifrågasättande utifrån ska ge driv, inte dra ner. Styrkan att hitta tillbaka måste komma innifrån. Med lite vacker, vit snö runt omkring, positiva påhejningar på älskade vänner och familj, inre stålsättning bygger framtidstro och hopp.
Ha en underbar dag! Sänd ett leende utåt så skall du mottaga tusenfaldigt :-)
Kommentarer
Trackback
