MammaMia

Lite avbloggning, städning, pratande har gjort mig lugnare, tryggare och framför allt mer glad. Kännde jag kunde le mot Viggo ordentligt när han kom hem från innebandyn med sin pappa ikväll och att vi myste på riktigt i soffan innan han somnade. Så skönt att känna sig närvarande igen. Att vara glad och se ett ljus i tunneln.

Det är ett angenämt bekymmer att dela bekymmer med någon man håller varmt i sitt hjärta, den man älskar eller dem bästaste vännerna. Åh jag ska ta hand om dem, för det är detta som gör livet värt att leva!