MammaMia

Dagen till ära har jag två små hjälpredor som gör sitt bästa med hushållets uppgifter... Jag blir TRÖTT på skrikandet, bråkandet och stökandet så jag försöker engagera oss i att städa. Det går j-ligt dåligt och det är kaos i huset - värre än vanligt! Skrikande, gråtande och ilska, trötta barn. Jag HATAR att försöka hålla ordning i huset samtidigt som jag ska underhålla barnen. Dem är trötta och jag är irriterad... Inte den bästa kombon.

Jag har fyllt en ULLAREDSPÅSE med skit i köket, jag har städat ugnen, byt en massa blöjor, försökt städa i köket... Nä, jag vill ha en städerska! Det finns en del grejer jag avskyr och en av dem är oordning. Nu kunde man ju tycka att man får vänja sig vid det då man har barn, men nej! Jag accepterar inte det. Varför i hela fridens namn skulle huset se ut som ett j-la vrak bara för att man har två barn? Vissa saker är okej, lite leksaker överallt och snor och kladd. Sånt kan man leva med, men att aldrig hinna med att städa ordentligt i lådor och skåp. Att aldrig hinna med att bli klar med alla miljoner projekt man har. Det är SÅ tråkigt och frustrerad är ordet för hur jag känner.

Nu ger jag upp, det blir städerska vare sig familjen vill det eller inte! Hur ska man annars hinna med att leka, träna och göra roliga saker?