älskade barn...

Min små vackra barn, likt små änglar är det ljuva då de sover. Jag är en förtvivlat trött mamma med stor oro för vårt lilla prinsen-pojk. Inget verkar tyda på bättring av den där eländiga magsjukan. Jag kan inte förstå vad som är fel!

Han sover nu gott i sin säng. Snusningarna kan jag lyssna på i en evighet. Vetskapen om att han får ligga ensam i sin säng på natten gör att jag går upp och lägger mig hos honom för att klappa på hans mjuka kind och lugna hans oroliga sömn. Tankar om att något hemskt skulle kunna hända honom far städigt i mitt huvud. Med några djupa andetag försöker jag sansa mig och känna att det är härligt att se honom skratta och le.

En mammas oro är på många sätt obeskrivlig. Djupt rotad inom mig skär det, något är inte som det ska... Vi ska ringa doktorn igen... Något kan de väl göra?

Fy faan för sjuka små barn, det finns inget värre! Inget kan få mig släppa oron för mina älskade barns hälsa!

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0