tystnad...

Tystnade lägger sig som bommul runt mig d barnen somnat, vattenkokaren slagt av och mitt thé är upphällt. Sakta sätter jag mig i soffan och andas in doften av apelsin från det varma vattnet vilket värmer mina frusna händer. Tystnade är ljuvlig, ger mig sinnes ro och får min hjärna att äntligen slappna av. En total tystnad som så sällan sällan finns tillfälle att njutas av.

Vissa människor gillar att vara hemma och mysa själva, jag är inte en sån. Jag vill ha människor runt mig mest hela tiden. Jag har en mycket hög social kompetens sägs det, men ibland vill man stänga av den och bara ha det tyst. Så tyst att man kan höra en knappnål falla. Ikväll hör jag endast tangenterna jag knappar på och myser av att gatlyktorna lyser på vårt hus. Vintern har greppat oss hårt denna säsongen, underbart, kallt och tyst.

Snö är fantastiskt. Den gör världen helt enfärgad, kan aldrig hända på annat sätt. På sitt eget sätt har naturen kommit på ett sätt att försköna naturen till något underbart och ljuvligt. Snö ger också något annat fantastiskt. Allt ljud som hörs som buller hela dagarna försvinner då det mjuka pudret faller ner och lägger sig som ett täcke. De finaste dagarna är egentligen de första som det snöar, då man står ute och hör - INGENTING! Total tystnad kan inte beskrivas på annat sätt än att det är så fantastiskt skönt för hjärnan att man samtisigt blir en smula rädd.

Jag ska här med njuta av tystnaden, med mitt apelsinthé, en mjuk filt med en god bok vilar jag min öron.

Silence is golden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0