plåster på såren...

Ibland behöver man lite lindring och lite mjukhet från omgivningen. Till exempel när man är så dödligt sjuk som jag är just nu... Nä, skojade! Men jag känner mig lite risig, dock har jag tränat så antingen blir det sämre... Eller så är jag piggare imorgon - återstår att se! Hur som så har jag med min fasta övertygelse gett mig den på att detta året ska bli det bästa året någonsin. Det ska bli mitt "plåster på såren"-år, efter allt skit som hände 2009. Dock vet jag inte om jag har tagit mig vatten över huvudet nu, för jag ska plugga, köra pass och fixa ett par grejer med kompisar, inreda lite hemma samt NATURLIGTVIS gosa med mina två UNDERBARA barn.

Nåja, livet är bara till för att levas en gång och om livet skulle stå still, då skulle jag gå i taket. Jag är liksom inte direkt personen som sitter på rumpan och väntar på att möjligheterna ska trilla i huvudet, jag skapar mina möjligheter, håller ögon och öron öppna för allt möjligt spännande och vem vet - en dag kanske man bara springer över DET!

Jag är impulsiv och direkt på sak, vilket är hur kul som helst egentligen - för mig iaf… Dock upplevs jag nog inte så av min omgivning, då är det nog mer domderande och härjande som är de ord som beskriver mig. Anledning? Tja, jag har en egen vilja som jag är ganska bestämd med, jag framför gärna mina åsikter vilket inte alltid ger gehör. Det har slagit mig att människor som inget kan säga då det behövs ofta blir sura och tvära för att det inte blir som de vill, men de har ju för jösse namn inte gjort ett dugg för en förbättring... Rätta mig gärna om jag har fel, men det är sällan någon törs skapa diskussion…

Bitterhet tror jag kommer från avundsjuka, feghet och framför allt dåligt självförtroende. Man föder sin bitterhet genom att leta fel hos andra, skapa elaka rykten och bete sig illa. Tyvärr är det vanligt och ett j-ligt trist fenomen, särskilt bland kvinnor. Jag önskar man kunde säga rakt ut vad man tyckte utan att hela världen ska falla ihop runt omkring. Jag har lärt mig att det inte går! Man ska aldrig, aldrig gå på en så sak som att någon säger att man kan säga precis vad man tycker och tänker, för det kommer alltid igen. Man ska tänka sig för vad man säger, till vem man säger saker och hur man säger saker. Egentligen är det lite trist att leva sitt liv så, men för omgivningens skull har jag accepterat att alla inte kan hantera ärlighet, rättframhet och ett gott självförtroende. Dessa saker förvirras gärna med att man är avundsjuk, har bekräftelsebehov och mår dåligt. Lite tråkigt, dock är detta tankesätt fullt möjligt om man väljer att se på saker med dessa ögon.

I vårt samhälle får man inte heller anse sig vara bra, duktig och framgångsrik - då skyter man, är självgod och självupptagen. I alla fall om man är kvinna... Shit så fel det är! Hade en man gjort exakt samma sak, hade han varit precis de sakerna - bra, duktig och framgångsrik! En man ska göra karriär, en kvinna ska föda barn... Sen ser man sig som kvinna som offer och säger "men jag har ju fött barn?". Ja, men blev du handikappad då också? Tappade du hjärnan och viljan samtidigt?

Jag säger inte det, självklart ska man ta hand om sina barn, ägna alla sin tid åt sin familj och hela det - om man vill det! Har man önskan om att göra karriär, se världen, leva loppan eller vad det nu kan vara, så är ju egentligen inte barn ett problem, de får hänga med, göra karriär ihop med dig som mamma/pappa. Så funkar min familj. Jag ÄLSKAR verkligen mina barn, men jag skulle dö om jag blev tvingad att vara hemma hela tiden. Jag har dessutom en man som skulle ÄLSKA att vara hemma mer med dem - så då byter vi! Jag hoppas på en fläskig karriär, fett med stålar, cool bil och massa resor... Nä, men ett liv som jag är nöjd och stolt med då jag sitter med min pension, ett liv där jag har åstadkommit något som jag kan vara stolt över, mer än mina två fantastiska barn.

Som plåster på såren ska jag leva livet en liten stund till här på jorden, göra det jag älskar, umgås med dem jag älskar och faktiskt, i ärlighetens namn... Jag ska skita i vad dem andra tycker, för dem har mer ont än jag!

What goes around, comes around!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0