MammaMia

Om sanningen ska fram så förvånas vi nog alla lite dagligen utav andra människors beteende. På gott och ont kan man lyssna, spekulera och disskutera vad som sägs om andra, om sig själv, om omivningen... Att fara med egen sanning till andra människor blir ganska intressant då lojala vänner snabbt berätta och i bästa fall ser en komik i att få veta ett tyckande om en nära och kär.

Sanning kan såra, ge märken i själen och svida ordentligt. Sanningen är mer än ofta ett slag i ansiktet... Men kanske en rejäl spark i röven...

Om sanningen ska fram så lyssnar väldigt få människor på den riktiga sanningen, på vad som sägs och tar det på orden. Många, särskilt kvinnor vill tolka in andra saker i det som sägs. Kvinnor speciellt vill spela ett spel där sanningen är det sista som kommer fram. Åter igen förundran! Varför är det så svårt att lyssna på vad som sägs? Varför är det så svårt att säga vad man egentligen tycker?

Om sanningen ska fram finns det tyvärr tillfällen då osanning blir sanning. En sanning är bara en sanning så länge alla vet hur det egentligen ligger till... Men hur kan det vara sanning om inget har inträffat?

Sanningen är den att jag är jag, ingen annan. Jag lever mitt liv för för att må bra, ta hand om mig, min familj och mina nära och kära. Jag gör vad som krävs för att rå om mitt eget hus - du gör väl det samma?

Telling the truth is everything!