trötthet...
Tröttheten tar ut sin rätt i min kropp och mitt psyke. Känner mig helt färdig och oavsett om jag vill eller inte är det bara att amma bebis på natten och leka med älskade sonen på dagarna. Kan inte förstå när det ska lugna ner sig och jag ska kunna överta makten över mig och min kropp...
På något underligt märkligt sätt överlever man utan sömn, för lite mat och fastlåst med ett barn vid bröstet dygnet runt. Dock blir livet runt omkring lidande. Jag vet att det är en begränsad tid, men förstår omvärlden det? Kan omvärlden förså hur gärna jag vill ha ett vanligt socialt liv utan att behöva känna mig som en virrpanna? För får och kan jag åka iväg känner jag mig stressad över att jag nog behöver åka hem och amma. Är jag hemma och har möjligheter till att amma, då sover mn älskade dotter som en ljus eller leker själv. Det är endast då nödvändiga uppgifter för överlevnad behöver göras som hon påkallar uppmärksamhet i form av hög tjut och ilsk gråt.
Jag önska slänga mig på golvet och lipa. Jag önskar få dra täcker över huvudet och aldrig se ljus igen. Jag vill vila och vara pigg, men det är icke-existerande.
Låter jag gnällig? Ja, men det är jag. Jag är trött, orkeslös och utmattad. Du säger säkert - ja, men ta inte på dig så mycket då! Lätt för dig att säga, men livet kommer liksom inte vänta på mig. Oavsett så rullar tiden iväg och saker händer. Jag VILL att det ska bli som jag önskar och om det ska hända måste man jobba hårt för det. Så sömnen blir lidande... Men vad gör väl de om hunda år...
Over and Zzzzzz....
På något underligt märkligt sätt överlever man utan sömn, för lite mat och fastlåst med ett barn vid bröstet dygnet runt. Dock blir livet runt omkring lidande. Jag vet att det är en begränsad tid, men förstår omvärlden det? Kan omvärlden förså hur gärna jag vill ha ett vanligt socialt liv utan att behöva känna mig som en virrpanna? För får och kan jag åka iväg känner jag mig stressad över att jag nog behöver åka hem och amma. Är jag hemma och har möjligheter till att amma, då sover mn älskade dotter som en ljus eller leker själv. Det är endast då nödvändiga uppgifter för överlevnad behöver göras som hon påkallar uppmärksamhet i form av hög tjut och ilsk gråt.
Jag önska slänga mig på golvet och lipa. Jag önskar få dra täcker över huvudet och aldrig se ljus igen. Jag vill vila och vara pigg, men det är icke-existerande.
Låter jag gnällig? Ja, men det är jag. Jag är trött, orkeslös och utmattad. Du säger säkert - ja, men ta inte på dig så mycket då! Lätt för dig att säga, men livet kommer liksom inte vänta på mig. Oavsett så rullar tiden iväg och saker händer. Jag VILL att det ska bli som jag önskar och om det ska hända måste man jobba hårt för det. Så sömnen blir lidande... Men vad gör väl de om hunda år...
Over and Zzzzzz....
Kommentarer
Trackback
