MammaMia

Nu är den kommen, den stora, tunga, sorgsna ångesten över att jag inte riktigt lyckats ta mig samma och ordna upp mitt liv med allt osm jag önskar. Allt började med att jag skulle på ett möte idag och envisades med att rota i min garderob efter lite kläder att ha på mig... Jösses! Det skulle jag inte gjort! Det innebar att jag nu har provat mina allt för små byxor och återfått min ångest. Trotts att vikten är tillbaka i stort sett på vad den var tidigare, så kan jag inte skryta med att midjemåttet är vad det borde. Det är med andra ord dax för hårdhanskarna... Om jag bara orkade...

Saken är den att ja är livrädd för att bli för trött i kroppen så jag inte orkar med mina barn och mina pass. Jag känner en skräck inför detta. Nu är det dock ett måste!! Innan maj är till enda ska jag vara trind som en fura... Lite roligt tycker jag allt det låter, men något måste göras åt denna förslappade kropp där skinn och fett trängs om at få plats och musklerna skriker med sin frånvaro.

Mitt i min ångest glädjs jag dock åt att det har försvunnit 4 cm runt magen och att det inom en snar framtid ska vägas och kontrolleras även det. Nått bör ju ha hänt?

Med anledning av mitt byxprovande, så får jag på mig alla brallor, men det är slappmagen som tar emot. Det MÅSTE ju finnas ett bra sätt att minska på den också... Jag har et par ganska fina brallor som jag önskar sa sitta snyggt till sommaren, men då är det flertal cm och x antal kilo som ska vandras bort. Från och med imorgon blir det hårdare tag. Jag kan inte bara säga det, måste verkställa också!

Nu ska jag ta mig flera timmars skönhetssömn! Träna lugnt så hoppas jag på mer energi imorgon!

Love!