ett litet fetto...

Sitter här och känner mig som världens tjockaste, fetaste och störrsta människan i världen. Uscha! Inte sant kanske, men nu är det som så att det verkade so om det hände något på vågen förrut, men det gör det inte längre. Visst jag tränar, men det ger inte jätte mycket heller av någon konstig anledning. Mitt mål att bli av med bebisvalken känns LÅNGT bort - SUCK! Åh egentligen har jag inte motiviation för att orka med det här också, dock måste jag försöka.

Anledning till detta depp? Jo, jag kom hem hade just kört ett step-pass och kände mig inte riktigt hundra innan och hemma på tv:n går en film på mig när jag kör pass. Min mage ser hur stor ut som helst. Resten som dallrar kan jag ta, men att magen faktiskt var SÅ stor kändes illa. Nu måste det bli ordning på mat, dricka och träning. Imorgon trottsar jag vädetgudarna och går i rask takt till dagis och hem igen, sen hämtar jag på samma sätt. Noomi dör då inte av frisk luft vill jag lova och min röv behöver sannerlgen röra på sig. Kunde jag gå i 3 månder i höstast så ska det väl bara vara att fortsätta nu.

Jag oroar mig för att de där kilona som jag dragit på mig inte ska försvinna. Det känns hopplöst. Egentligen är det väl inte vad man väger som spelar roll, men det är ju den jävla siffran som man ser. Jag var ju flitig och köpte ett måttband och mäter mig runt magen. Ikväll ska jag göra ett litet "protokoll" som jag kan föra in siffror över hur det går för mig. Godis är från och med nu avskaffat, kakor är banlysta och chips ska vi inte prata om. Här med är det fajt mot mina 8kg som är missnöjd med. De ska bort innan sommaren, om jag så ska springa varenda dag!

Jag ska deppa med ett glas citronvatten medans jag skriver klart mitt CV och Personliga brev som ska in denna veckan till det där jobbet jag berättat om tidigare. Lite kul med något extra att pyssla med!

Jag ska försöka mig på att tänka positivt och njuta av livet, att jag är frisk och att  mina brallor kommer sitta kanon till sommare, dock är jag besviken och över utvecklingen. Väldigt tråkigt att jag har så himla dålig karaktär, det krävs att jobba på den ordentligt.

Ibland måste man helt enkelt se livet som så att det finns de sm har det värre och mår sämre, frågan är bara hur illa...

Fat, but happy? No, not today...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0