beroende...

Jag är riktigt rädd för en sak i livet. Det är att bli beroende av saker. Till exempel gillar jag inte det där med kaffe, människor som säger sig inte kunna leva utan sina dagliga koppar kaffe. Det kan ju inte vara sant... Men det är ett eget val man gör, dessutom ett aktivt för man tvingas ju inte lära sig dricka det... Kanske förekommer de som känner sig tvingade men på riktigt kan det ju knappast vara ett tvång att förgifta sin kropp den denna svarta evja?! Alkohol och droger känns onödigt att utsätta kroppen för, åh för det mesta gör jag ett aktivt val att vara nykter. Droger har jag aldrig provat och kommer förmodligen inte göra helle (dock kan man ju aldrig lova något), jag har precis lika roligt på en fest som de som dricker, det har alltid varit så. Dock har jag de senaste dagarna funnit att jag har ett kraftigt beroende av SOCKER. Jag gör nu mitt bästa för att avvänjamig kropp från detta gift och igår kväll hade jag sannslös abstinens. Min gud så häånderna skakade och jag mådde dåligt. Ikväll är det en smula bättre, men jag kommer få kämpa fö varje dag att göras dessa j-la val om att inte utsätta mig för socker i dessa miljoner fikor man tar med familjen, vännerna, jobbet osv. Kanske är frukt endast ett substitut, men det känns åtminstone bättre att ta en kopp thé och ett halvt äpple istället för att plöja i mig ett halvt paket Ballerinakex (vilket jag lätt gjorde innan).

Att bli kvitt detta beroende och ta makten över matintagen hoppas jag ska kunna skapa någon slags öppning till lite mer viktnedgång. Det står stilla på vågen och har gjort i ett par månader. Jag har inte särskilt aktivit försökt göra något åt det, men nu ska det ske något drastiskt för jag orkar inte med att jeansen stramar i benen och magen, att jag känner mig som en förslappad, fet, flottig morsa med en godispåse i varje hörn av kåken. Nä, mitt nya beroende är träning av alla dess slag. Allt från promenader till dans, tennis, fotboll och studsmattehopp ska brukas för att få ordning på en slapp och mjuk kropp. Min kära PT Ida kommer få slita och jag ska försöka jobba med hela min familj för att vi ska få bra och starka vanor som tar makten över vårt gemensamma SOCKERBEROENDE.

Nu mina vänner är det nya tider. Hösten närma sig och jag sätter som mål att till våren 2011 är jag stolt över min kropp och känner mig vacker i den. 2010 har hittills gett mig fantastiskt med verktyg för att komma vidare, så jag jobbar på med mig själv och allt som går. Sockerberoende it is!

Kram och god natt!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0