MammaMia

När jag idag gjorde ett tappert försök att söva min lilla dotter lg jag och funderade på ett mail jag mottgit idag. Saken är den att innehållet gjorde mig jävligt irriterad, personen som skickat det gör mig om möjligen ännu mer trött. I huvudet dyker ordet ödmjuk upp. När man slår det på wikipedia står det:

Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar.

Besläktade begrepp är anspråkslöshet och respektfullhet.Varken den kristna medeltida filosofin i Augustinus tappning eller den aristoteliska dygdeetiken anser dock att ödmjukhet är en dygd.

Jag vill mig tro att jag är relativt ödmjuk inför mina vänner och om min omgivning. Att vara i balans och kunna hantera de flesta människor och hurvida de beter sig. Dock faller det helt så fort det man tror sig kunna sätta sig på mig. Jag hatar folk som måste vara besserwisses. Vad tjänar man på att vara en viktigpetter och hela tiden jävlas för att det ska se ut som man alltid vet och kan bäst. Ha! Nä, jag vet minnsan att man är aldrig bättre än sin mörkaste hemlighet!