MammaMia

Min son är ett flaskbarn. Han har älskat sin välling och det går inte en dag utan att han frågr eller på något sätt påvisar att välling vill han ha. Vi har sedan innan dotterna födelsen byt ut flaskan mot en mugg och minskat på mängden välling. Men om man får gissa handlar det om ett stort mysbegär det där med vällingen på kvällen.

Denna veckan har vi slutat med välling på morgonen. Nu kräver det en del av mig som mamma helt plötsligt, att vi går upp och fixar riktigt med frukost, torkar av och styr och ställer på morgonen. Men jag kan känna det är en bra rutin. Härligt att samlas vid frukostbordet och äta yoghurt och med färsk frukt, smörgås med ost och lite apelsinjuice. Här saknas dock något... Ja, jag är en vuxen människa, men kaffe får ni banne mej inte i mig. Lika mycket som min älskade son dricker sin välling, avskyr jag kaffe. Men jag skulle sannerligen behöva det, det vore gott för själen med en stark kopp kaffe på morgonen för att f lite bättre start på hjärnan.

Min lilla dotter har ratat flaska så länge som hon funnits. I ett mindre misstag köpte jag en ny flaska till min son innan dotern föddes och han i stort sett aldrig använt den. Denna blå, fina flaska från MAM är som ny men tanken har alsdrig slagit mig att prova om lilla prinsessan skulle kunna tänka sig dricka ur just denna flaska tills dag.

Då jag skulle ge prinsessan kvällsgröten tycker jag att hon borde dricka lite eftersom hon inget ammar unde rhela dagen. Jag rotar i min låda och får då se den blå flaska och tja, ni vet. Man får väl prova, det dör hon ju knappast av. Fylld med lite saft (för då kan det ju tänkas gå lättare) sätter jag den till munnen på henne och se på f-n, hon älskar att dricka åh ingen blir gladare än jag!!

Så kanske kan jag få ett flaskabarn till som jag sen ska försöka avvänja med långa frukostar och färgglada drickmuggar... Men det kan det vara värt, för då fr man i alla fall i henne vätska och att sluta amma ligger nu ett litet, litet steg närmare!

Puss och hej!