MammaMia

Det är knappt begripligt att det har gått så sagolikt fort sedan vi fick vår dotter. I tordags den 8 april blev vårt lilla hjärta hela 6 månader och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar henne. Barnen har sannerligen förändrat mitt liv och jag ser på det med nya ögon, det är en trevlig omväxling.

Idag hände en grej på gymmet då jag hade kört pass och njutit av en bastu och dusch. Då jag ska gå hem pratar jag lite med mina kollegor som jobbade och fick veta att det ska anst varsel på jobbet. Jaha, då ryker man då är min första tanke... Mina kollegor säger att det är 3 stycken 100% tjänster som ska bort, att det finns på tok för mycket folk i huset som det är. Jag är lite förvånad för det är ju så himla många timmanställda som jobbar hela tiden så jag kan enetligen inte begrippa det. Jag har redan i höstas påpkat att jag är instresserad av att jobba mycket helger för att kunna vara hemma med barnen så mycket som möjligt i veckorna. Jag hoppas att jag ska kunna landa på angenäma % trott varsel, för inte tror jag att jag blir arbetslös helt... Kanske måste jag skaffa mig ytterligare jobb/sysselsättning, men jag är inte oroligt. Det är knappt begripligt att jag håller mig lugn. Dock känns det som om livet går vidare, jag har ju mål för framtiden och det ska bli spännande att sitta ner och delge dessa.

Nu skajag ta e fullkomligt begriplig macka med äggrör och njuta av en film på datorn medan mannen ser på fotboll.

Over, out and love ya!