sen kväll... tidig morgn...
Att bara vänta, åh vänta och vänta... Vaknade för säkert en timme sedan och har sedan legat i sängen och känt efter om det är så att jag vaknat av värkar som satt igång eller om det kan vara så att jag bara har typ skitont i hela kroppen eftersom jag legat på exakt samma sätt i mer än 6 timmar och sovit!?!? Förmodligen mest ont i kroppen av det senaste alternativet, men ändå törs jag inte resa mig upp ur sängen. Rädd för att vakna, få i gång den där förlossningen och veta hur j-la ont det kommer göra. Så ska mannen iväg på match imorgon och jag vet ju hur mycket han har längtat efter att få åka, så det är klart att han ska få göra det. Men är det nån som vet hur mycket jag längtar efter att bli av med den här bullen? Stenen? Klumpen?
Jisses! Känns helt ofattbart att jag inte gått upp mer än jag har, me nu får det allt vara nog. Idag såg jag den där begynnande dubbelhackan och ser på händerna och fötterna att vattnet har smugit sig på den sista veckan med en rasande fart. Och visst har jag ökat lite lite i vikt till, men det var ju inte farligt. DOCK! Jag har verkligen fikat denna veckan, och det har jag inte gjort under hela graviditeten annars, så man kan ju tycka att jag är värd det. Men inte när jag ser dubbelhackorna - INTE värd fika! Ska se om jag kan komma ut och gå en liten promenad med prinsen imorgon, det brukar ju iaf. kännas lite bättre om man rör lite grann på sig.
Det blev ju inte bättre att läsa på internet att mitt ex från länge sedan och han nya tjej har fått en lite tjej - det är super roligt för dem! Men att det varit en drömmförlossning. SATAN vilken ångest jag får av att tänka på den där skiten. Drömförlossning my as! Fy så vidrigt ont det gör och så ruskigt lång tid allt tar. Nej, jag är inte imponerad och jag vill egentligen bara få ett snabbt slut på det hela, komma hem med vår nya lilla familjemedlem och ha det gott.
Ja, sen var det ju det där med att få komma hem med en ny familjemedlem. Har såna onda anningar. Det är så mycket som har gått åt helvete den senaste tiden. Allt för mycket grejer at oroa sig för och saker som jag inte riktigt kunnat styra över, så nu är det väl dax för nästa grej... Förmodligen så låter jag min hjärna spöka lite för mycket med mig. Normalt är jag helt slut om kvällarna, psykiskt och fysiskt, men det blir jag ju aldrig längre. Jag jobbar för fullt med att hålla mig vid liv och rörelse här hemma och pinas sakta men säkert igenom var dag med foglossing och annat skräp.
POSITIVT... Jo, men att jag har fått vara med min lilla son flera dagar själv och vi har det super härligt tillsammans. Det känns som om han trivs med att ha sin mamma hemma, vilket jag tycker är underbart. Det gör mig glad att tänka på. Min mamma tycker att prinsen känns lugnare, tryggare och mer harmonisk och som om han vet hur livet ska vara. Visserligen tycker jag det är mysigt att vara hemma, men att veta att man ska vara det i drygt ett år till... Nja, det känns väl lite sådär. Jag är SÅ himla rastlös och jag har hunnit tänka både en och två gånger om det inte skulle gå att åka till gymmet för att träna lite. Lite träning - slutar förmodligen med att jag få vara sängliggandes resten av tiden, men så gott det vore att få träna, slita, svettas och må nästan lite illa av allt man har gjort. Komma hem med darrande ben och imorgon så kan man knappt gå eftersom man tagit i så. Åh, så jag längtar! Men min tid kommer, och då får det bli med buller och bång.
I min hjärna har jag redan en färdig plan på hur snygg och vältränad jag ska vara innan jul. Helt orimligt - jag vet! men det här med att inte ha något körkort, det kan ju ha oanade effekter. Jag måste gå till och från dagis två gånger om dagen 3 gånger i veckan. Att springa efter en 2-åring och en lite bebis + ammandet borde också ge sitt, sen om det kunde gå att träna 1-2 gånger i veckan förutom allt "vardagsmotion", det skulle kunna göra mig snygg! Ja, sen har jag ju en tydlig plan på kosthållningen. Jag har ju ett slaviskt schema på mat uppgjort tillsammans med all städing och tvätting. Allt för att "underlätta". Men frågan är väl om jag har satt orimliga krav på mig själv... hmm... ja, då får de väl vara orimliga - orimligt är att jag sitter och bloggar så j-la tidigt och kommer vara sjukt trött imorgon istället. Så sängen - i'm coming!
Jisses! Känns helt ofattbart att jag inte gått upp mer än jag har, me nu får det allt vara nog. Idag såg jag den där begynnande dubbelhackan och ser på händerna och fötterna att vattnet har smugit sig på den sista veckan med en rasande fart. Och visst har jag ökat lite lite i vikt till, men det var ju inte farligt. DOCK! Jag har verkligen fikat denna veckan, och det har jag inte gjort under hela graviditeten annars, så man kan ju tycka att jag är värd det. Men inte när jag ser dubbelhackorna - INTE värd fika! Ska se om jag kan komma ut och gå en liten promenad med prinsen imorgon, det brukar ju iaf. kännas lite bättre om man rör lite grann på sig.
Det blev ju inte bättre att läsa på internet att mitt ex från länge sedan och han nya tjej har fått en lite tjej - det är super roligt för dem! Men att det varit en drömmförlossning. SATAN vilken ångest jag får av att tänka på den där skiten. Drömförlossning my as! Fy så vidrigt ont det gör och så ruskigt lång tid allt tar. Nej, jag är inte imponerad och jag vill egentligen bara få ett snabbt slut på det hela, komma hem med vår nya lilla familjemedlem och ha det gott.
Ja, sen var det ju det där med att få komma hem med en ny familjemedlem. Har såna onda anningar. Det är så mycket som har gått åt helvete den senaste tiden. Allt för mycket grejer at oroa sig för och saker som jag inte riktigt kunnat styra över, så nu är det väl dax för nästa grej... Förmodligen så låter jag min hjärna spöka lite för mycket med mig. Normalt är jag helt slut om kvällarna, psykiskt och fysiskt, men det blir jag ju aldrig längre. Jag jobbar för fullt med att hålla mig vid liv och rörelse här hemma och pinas sakta men säkert igenom var dag med foglossing och annat skräp.
POSITIVT... Jo, men att jag har fått vara med min lilla son flera dagar själv och vi har det super härligt tillsammans. Det känns som om han trivs med att ha sin mamma hemma, vilket jag tycker är underbart. Det gör mig glad att tänka på. Min mamma tycker att prinsen känns lugnare, tryggare och mer harmonisk och som om han vet hur livet ska vara. Visserligen tycker jag det är mysigt att vara hemma, men att veta att man ska vara det i drygt ett år till... Nja, det känns väl lite sådär. Jag är SÅ himla rastlös och jag har hunnit tänka både en och två gånger om det inte skulle gå att åka till gymmet för att träna lite. Lite träning - slutar förmodligen med att jag få vara sängliggandes resten av tiden, men så gott det vore att få träna, slita, svettas och må nästan lite illa av allt man har gjort. Komma hem med darrande ben och imorgon så kan man knappt gå eftersom man tagit i så. Åh, så jag längtar! Men min tid kommer, och då får det bli med buller och bång.
I min hjärna har jag redan en färdig plan på hur snygg och vältränad jag ska vara innan jul. Helt orimligt - jag vet! men det här med att inte ha något körkort, det kan ju ha oanade effekter. Jag måste gå till och från dagis två gånger om dagen 3 gånger i veckan. Att springa efter en 2-åring och en lite bebis + ammandet borde också ge sitt, sen om det kunde gå att träna 1-2 gånger i veckan förutom allt "vardagsmotion", det skulle kunna göra mig snygg! Ja, sen har jag ju en tydlig plan på kosthållningen. Jag har ju ett slaviskt schema på mat uppgjort tillsammans med all städing och tvätting. Allt för att "underlätta". Men frågan är väl om jag har satt orimliga krav på mig själv... hmm... ja, då får de väl vara orimliga - orimligt är att jag sitter och bloggar så j-la tidigt och kommer vara sjukt trött imorgon istället. Så sängen - i'm coming!
Kommentarer
Trackback
