söndag...
Jag känner mig helt hoppig idag... Hela huvudet är fullt av tankar och jag måste bara ner med allt skit!
- Att vara trött är helt okej och att känna sig lite sur och tvär är också helt okej. Vad som inte är okej är att vara en jävla surbulle och inte kunna svara på saker när man frågar. Sånt gör mig faktiskt ledsen och gör att jag känner mig bortglömd. Min gubbe är en sån idag, mitt jobb med sina chefer gör mig så - ghrrr!
- Idag är jag ovanligt trött, vi var på ens kojig 30-års fest igår, men som vanligt är jag ju nykter (jag ammar ju nu för tiden). Landade i sängen runt 01:00 tiden med en fruktansvärd huvudvärk. Lilla tjejen har varit vaken och ammat lite inatt, men det gör liksom inget. Den älskade mannen var ju också på festen och han körde inte - med andra ord en gnällig dag idag. Sånt blir jag lite lack på för man vill ju ha en rolig söndag också.Vi har ju liksom två barn och det är farsdag såhan kan väl skärpa till sig!
- Jo, söndagen har varit helt okej. Mamma och pappa har varit här och mamma hade fixat allt med maten. Jag har himla dåligt samvete över det. Jag känner alltid att jag inte hinner fixa nått för hon är förre, kan och gör allt. Hon är en underbar mamma och världens bästa mormor, men jag blir så ledsen när hon säger att hon mår dåligt men ändå ska göra en massa saker och styra och ställa Vi hade iaf. köpt en liten present till henne som jag hoppas hon gillade. Viggo hade valt ett fint litet hjärta till henne som han gav. Hon såg glad ut men påpekade att det var ju farsdag idag och hon inte skule ha någon present... Ja, men hur ska vi någonsin kunna tacka för all hjälp vi få av dem? En lite present är ju det minsta man kan ge.
- Sen har dagen varit okej. Jag är trött i kroppen efter ett ganska tufft Body Step pass igår, särskilt när man inte har tränat på så många veckor som jag har. Dock - nu är jag på g, jag ska ut på banan igen! Gott och härligt!! Jag hoppas att det ska ge resultat, att jag ska få min rumpa tillbaka och att flåset ska förbättras om ett par veckor.
- Jag har tappat min rumpa, den är liksom plat tpå ett konstigt sätt som den aldrig har varit... Det var min mamma som påpekade detta.
- Jag är ju mammaledig från mitt jobb för att vara hemma med min underbara lilla dotter NOOMI. Och jag gillar det, älskar det och njuter av det - MEN! Jag är lite sugen på att jobba och tjäna lite extrapengar under våren, så min tanke var att jag skulle köra en klass i veckan. Så klart hade jag tänkt mig en Body Step klass, men nu verkar det som om mitt kära arbete inte bryr sig särskilt mycket om hur man tycker, vad man vill och hur det ska se ut. Jag har tappat hoppet om att få köra någon klass, så jag ska gå upp till chefen och prata med henne. Nu får det faktiskt vara nog! Då jag var mammaledig med sonen var det samma sak innan julen då jag ville komma tillbaka på våren och köra pass. Nu ger jag liksom upp! Det är inte roligt att inte kunna uppskattas och få uppskattning för att man vill/önskar hjälpa till. Helt plötsligt ska vi lämna in om fortsatt ledighet, men den som ska ansvara för schemasättningen finns inte på plats... Märkligt!
Kommentarer
Trackback
