livet...

Livet ler ganska olika mot oss. Mitt liv ler mot mig på så många avseenden, men på andra sätt är det djupa dalar att ta sig upp ur. Idag har varit en bra dag, igår var en så där dag. Upp och ner, hit och dit... Jag försöker se positiva saker och använda mig av tilltron på livet, men gud så svårt det kan vara att inte se nattsvart.

Jag längtar ibland så efter frihet. För mig skulle det vara att slippa tänka och ta ansvar. Slippa jobba på familjen alla sker, gå upp på morgonen med sonen för att se till att saker och ting fungerar. Amma, packa väskor, tvätta kläder, fixa med mat, kolla papper, betala räkningar mm... Friheten blev liksom i kläm tillsammans med fritiden mellan barnen och huset och sysslorna och mannen. Märkligt det där!

Livet ter sig annorlunda när man orkar se på det med rosa skimmer. Liver ler ibland mot oss, solen lyser genom molnen och vattenpölarna jag fällt av tårar får torka. Ork att genomföra livet med rosa skimmer, att ge guldkant åt varje dag. Det måste tas ett beslut om att livet är och skall förbli rosa. Att trotts tidsbrist, sömnbrist, matbrist, träningsbris, sexbrist och alla andra brister det lids av ska livet kantas med guld och ses i rosa skimmer.

Mitt värde är högt och mitt liv förtjänar respekt. Jag ska önska mig rosa skimmer varj dag i julklapp. Guldkanten ska jag sätta själv. Precis så vill jag ha det, så ska livet levas! Kanske låter det naivt och dumt, men det är skönt att kunna skriva att man mår bra efter att ha varit i helvetet och vänt. Nog är det lång väg tillbaka och visst ska man inte hyckla med att det är jobbigt och utmanande. Men jag ska anta utmaningen och det ska göras skillnad på det som känns fel. Att prioritera livet viktiga saker står högt på listan, livet känns som en självklar 1:a, därför startar jag med att må bra från och med nu...


Detta är en av mina orsaker till att ta tag i livet,
sätta guldkant på varje dag - älskade lilla Noomi!


Love!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0