MammaMia

Livet suger, livet leker, liver är skit, faan så lycklig liver gör mig... Upp och ner som en jojo åker känslorna hela tiden. Det är ganska jobbigt för psyket att åka upp och ner, hit och dit och runt. En dagen gråter man som en tok, andra dagen glad som en lärka. Ibland kan man ju undra om inte en psykmottagning vore den bästa anstalen för en annan.

Förhoppningen när det är som värst är att det ska gå över och det har det ju gjort hittills. Jag förvånas över hur snabbt man kan återhämta sig från den dal, dock verkar det ta lite längre tid att klättra upp på en topp. Men det är ju bra, då kanske man kan få ligga kvar där över jul... HOPPAS!!!

Bergodalbane-effekten har fått mig att inse att jag inte tål stress som är relaterat till min familj. På jobber går det super bra med ganska stor dos stress, men då det handlar om saker som vi ska fixa med i familjen får jag hybris av att det inte är perfekt. Arg som ett bi blir jag, känner mig pressad och jäktad. Vad kan det då handla om? Jo, det är små enkla grejer: (läses i ett andetag helst) diskmaskinen ska plockas ut för att det ska bli rent på bänkarna och det tar tid som jag skulle vilja lägga på att tömma tvättmaskinen som är tvättad för 4 gången på en dag då dammsugaren behöver gå en runda på golvet och barnens kläder ska tvättas och vagnen plockas in och skräpet tömmas osv...

Dör mina barn av lite skit i hörnen? Nej, troligtvis inte!

Överlever vi utan adeventpynt och annat skit? Ja, vi lever ju alla andra dagar om året utan stakar och trams.

Får vi allvarliga sjukdomar om tvätten ligger en dag eller tå i tvättkorgen? Nej, inte det heller.

Egentligen borde man ju njuta av livet istället för att låta materiela ting styra hur man ska må. Man är ju så klart jag själv. Vet inte varför jag skriver om mig själv i tredje person...

Okej - Jag gillar att ha ordning och reda. Var sak har sin plats! Jag avskyr att inte hitta de gejer jag behöver, jag avskyr att behöva vänta på att få hjälp med saker som ska fixas hemma. Det behövs enligt mig göras nu och är ett måste... Nej, inte ett måste men kanske ett borde då... Ja, eventuellt... Idag har jag satt upp tavlor, fixat en sänghimmel till dottern, dammsugit garderoberna, hängt upp stjärna i sovrumsföntret bytt sängkläder, plockat fram stakar i vardagsrummet, svägerskan har fejat hos mig och fixar. Jag har kört med min man och svåger så de har fått städa som tokar. Jag har satt upp nya gardiner på barnens rum, julgardiner i köket, juldukarna och lite tomtar är på plats - vem orkar vänta? Nej, inte jag - vi tar det nu så är det klart!!!

Just nu sitter jag här med min julmust och ska ta och gå ut med lite sopor, tömma tvättmaskinen för 6 gången idag, röja av bordet i köket och  plocka ur och i diskmaskinen. Sen får det vara nog för idag, sömn är minst lika viktigt!

Oavsett mina ansträgningar för julfint så känner jag att känslorn spelar mig ett spratt flera gånger dagligen och metoden att räkna till 10 borde jag nog använda fler än en gång. Att ha en liten plutta som kräver en hel del energi i ammning och dyrligt + en ganska trottsig 2 åring gör att man känner att armarna inte riktigt räcker till. Idag har varit en bra dag med ett par dalar, men det kunde alltid varit värre... Det kan det alltid...

Merry natt... eller nått...