skonsamt...
Att bli mamma är ingen skonsam upplevelse. Utan att allt för detaljerat beskriva det hela kan man uttrycka det med att det känns ungefär som att man varit försoppad i 9 månader och sen ska hela lasset ut på en gång... Typ... Det är definitivt ingen skomsam upplevelse!
ATt påbörja ammandet är inte heller skonsamt. Hugaligen så ont det gjorde första gången. Denna gången gjorde det mindre ont, men ändå... Inte särskilt skomsamt att ha bebisen ute.
Bebisar är inte skonsamma när de ligger i magen och sparkar som vildar. Himmel vad det sträcker och lever! Åh efter själva anländandet missandlar de brösten och man har äran att förvärva en inte särskilt vacker kropp...
Jag har påbörjat en inte allt för skonsam behandling av min kropp - trimma den! Ja, det är kanske inte allt för roligt och vissa kan tycka att det är lite i tidigaste laget, men allvarligt! Att sitta på röven och smaska kakor är en mysig liten syssla men dessvärre ger det varken fast ochs nygg rumpa eller vrålbra kondition. Nej, jag har tagit tag med hårdhandskarna och kör på en inte allt för vänlig behndling i form av promenader med mina barn i syskonvagn, gymträning samt gruppträningsklasser om tiden finns. Jodå, snart kommer det ge resultat! Jag är ihärdig och väntar med spänning på att de där snygga jeansen jag har i garderoben ska gå på igen... Kanske blir det aldrig, men jag har hopp. Det skonsamma i detta fallet är att låta dem ligga i garderoben - och det gör jag! Tanken, funderingen och önska behåller jag ett tag till innan jag ger mig i kast med att slita på mig dem. Tacka vet härliga stretchjeans - hihi!!
Nu ska min arma kropp få sig lite vila! Sängens skonsamma fjädrar ska få vagga mig till sömn efter en liten nattamning av den älskade dottern...
(denna veckan ska det bli spännande och se om vågen rört på sig, helst mot minus... återkommer med resultat senare i veckan, då en våg har uppsökts...)
ATt påbörja ammandet är inte heller skonsamt. Hugaligen så ont det gjorde första gången. Denna gången gjorde det mindre ont, men ändå... Inte särskilt skomsamt att ha bebisen ute.
Bebisar är inte skonsamma när de ligger i magen och sparkar som vildar. Himmel vad det sträcker och lever! Åh efter själva anländandet missandlar de brösten och man har äran att förvärva en inte särskilt vacker kropp...
Jag har påbörjat en inte allt för skonsam behandling av min kropp - trimma den! Ja, det är kanske inte allt för roligt och vissa kan tycka att det är lite i tidigaste laget, men allvarligt! Att sitta på röven och smaska kakor är en mysig liten syssla men dessvärre ger det varken fast ochs nygg rumpa eller vrålbra kondition. Nej, jag har tagit tag med hårdhandskarna och kör på en inte allt för vänlig behndling i form av promenader med mina barn i syskonvagn, gymträning samt gruppträningsklasser om tiden finns. Jodå, snart kommer det ge resultat! Jag är ihärdig och väntar med spänning på att de där snygga jeansen jag har i garderoben ska gå på igen... Kanske blir det aldrig, men jag har hopp. Det skonsamma i detta fallet är att låta dem ligga i garderoben - och det gör jag! Tanken, funderingen och önska behåller jag ett tag till innan jag ger mig i kast med att slita på mig dem. Tacka vet härliga stretchjeans - hihi!!
Nu ska min arma kropp få sig lite vila! Sängens skonsamma fjädrar ska få vagga mig till sömn efter en liten nattamning av den älskade dottern...
(denna veckan ska det bli spännande och se om vågen rört på sig, helst mot minus... återkommer med resultat senare i veckan, då en våg har uppsökts...)
träningsdagar!
Idag har jag inte gjort så många knop. Jag är fortfarande matt i hela mig efter mitt psykbryt igår. Hela huvudet är liksom tomt och kroppen helt slut, så jag tror att vila är den bästa metoden för mig...
Idag har jag tränat genom att vara med min lilla son på hans familjegymnastik. Vi har sprungit och lekt, efter lekandet åkte vi på IKEA och promenerade samt käka middag. Ikväll är jag slut som människa... Ska sova straxt, bara amma lilla dottern och hoppas på att alla kan sova bra i natt. Sonen somnade tidigt - han var helt slut efter en dag med massa äventyr :-) Kanske kan han sova länge, länge...
Jag borde efter alla mina år som gyminstruktör och tränande ha god insikt över att den mentala träningen är minst lika viktigt som den fysiska. Jag har dock missat det, känner mig ganska instabil och hängig och bör väl försöka hitta tillbaka till den rätta känslan inför träning, mig själv och min kropp. ATt vara ledsen inför sina barn är inte bra och känns fel. Jag vill ju att mina godingar ska ha en glad och positiv mamma med enormt mycket energi. Tanken på att de ska ha den mamman får mig att vilja kämpa, att vilja hitta min inre fighter. Jag måste kunna behålla den känslan, att vilja. Vilja måset driva mig framåt så jag orkar med mina mål.
Lite farligt är det at jag s snabbt verkat komma in i det här med ett barn till. Jag slappnar av med min lilla dotter och tycker att det är mer än okej att ha båda barnen själv, det är roligt och en ganska tuff utmaning, mend et fukar. Samtidigt osm detta fungerar bra har jag tappat mycket vikt redan, de 10 första kilona var borta på drygt 2 veckor. Nu behöver jag kämpa lite för att resten ska försvinna, men kanske inte för mycket... Det har gått 5 veckor sedan Noomi föddes och jag har 8 kg kvar tills jag är där jag var innan jag ble gravid med Viggo. Sen skulle 5 extra kilo inte sitta fel, men det är ju inget måste. Men problemet är att jag itne kan vara nöjd, jag känner mig stressad och vill uppnå detta nu. Jag tänker på min dotter och att jag ammar henne, känner räddslan över att jag ska fasta i det där fikaträsket, men jag sitter ensam hemma om kvällarna och då finns det ju tyvärr inte så j-la mycket att göra. Det är inget svårt att skriva en kostplan, inget svårt att göra ett träningsschema - vet ni vad det svår är? Jo, livet är det svar och särskilt alla spöken som bor i huvudet. Det är ju där varenda spärr sitter. Min begränsning för hur jag ska må och hur jag ska handla, sitter i mitt lilla huvud. Hmm... Så är det ta mej tusan! Man ska inte tycka synd om sig själv, man ska jobba för en förbättring. Jo, jag tackar jag! Det är ju inte direkt det enklaste i världen!
Min önskelista kvarstår:
På dagens lilla expedition till öppnaförskolan vägde jag mig och det innebar ytterligare 2 kg ner... Tjoho! Imorgon bjuder livet på en BodyStep-klass kl. 11.30. Nästa gång vi snackar TRÄNING ska det nog bli lite ordning p den där maten...
Idag har jag tränat genom att vara med min lilla son på hans familjegymnastik. Vi har sprungit och lekt, efter lekandet åkte vi på IKEA och promenerade samt käka middag. Ikväll är jag slut som människa... Ska sova straxt, bara amma lilla dottern och hoppas på att alla kan sova bra i natt. Sonen somnade tidigt - han var helt slut efter en dag med massa äventyr :-) Kanske kan han sova länge, länge...
Jag borde efter alla mina år som gyminstruktör och tränande ha god insikt över att den mentala träningen är minst lika viktigt som den fysiska. Jag har dock missat det, känner mig ganska instabil och hängig och bör väl försöka hitta tillbaka till den rätta känslan inför träning, mig själv och min kropp. ATt vara ledsen inför sina barn är inte bra och känns fel. Jag vill ju att mina godingar ska ha en glad och positiv mamma med enormt mycket energi. Tanken på att de ska ha den mamman får mig att vilja kämpa, att vilja hitta min inre fighter. Jag måste kunna behålla den känslan, att vilja. Vilja måset driva mig framåt så jag orkar med mina mål.
Lite farligt är det at jag s snabbt verkat komma in i det här med ett barn till. Jag slappnar av med min lilla dotter och tycker att det är mer än okej att ha båda barnen själv, det är roligt och en ganska tuff utmaning, mend et fukar. Samtidigt osm detta fungerar bra har jag tappat mycket vikt redan, de 10 första kilona var borta på drygt 2 veckor. Nu behöver jag kämpa lite för att resten ska försvinna, men kanske inte för mycket... Det har gått 5 veckor sedan Noomi föddes och jag har 8 kg kvar tills jag är där jag var innan jag ble gravid med Viggo. Sen skulle 5 extra kilo inte sitta fel, men det är ju inget måste. Men problemet är att jag itne kan vara nöjd, jag känner mig stressad och vill uppnå detta nu. Jag tänker på min dotter och att jag ammar henne, känner räddslan över att jag ska fasta i det där fikaträsket, men jag sitter ensam hemma om kvällarna och då finns det ju tyvärr inte så j-la mycket att göra. Det är inget svårt att skriva en kostplan, inget svårt att göra ett träningsschema - vet ni vad det svår är? Jo, livet är det svar och särskilt alla spöken som bor i huvudet. Det är ju där varenda spärr sitter. Min begränsning för hur jag ska må och hur jag ska handla, sitter i mitt lilla huvud. Hmm... Så är det ta mej tusan! Man ska inte tycka synd om sig själv, man ska jobba för en förbättring. Jo, jag tackar jag! Det är ju inte direkt det enklaste i världen!
Min önskelista kvarstår:
- Minska 10 kg i vikt.
- En midja... Vore trevligt!
- Bygga upp bra muskulatur i hela kroppen.
- Få tillbaka min rumpa...
- Få kondition så jag springer 5 km utan problem.
- Kunna köra BS-pass på max.
- Hitta mig själv, min inre röst och styrka.
- Våga lita på mig själv.
- Ge mig själv redskap för att skaffa mig ett bättre tålamod.
På dagens lilla expedition till öppnaförskolan vägde jag mig och det innebar ytterligare 2 kg ner... Tjoho! Imorgon bjuder livet på en BodyStep-klass kl. 11.30. Nästa gång vi snackar TRÄNING ska det nog bli lite ordning p den där maten...
dag 2!
Har idag tagit det lite lugnare, endast utövat promenad i en hel mängd vilket givit mig ont i benen på en massa sätt... Jag hatar det!
1,5 timmes promenad med barnvagn.
1,5 timmes promenad med barnvagn.
dag 1!
2009-11-10, tisdag med regnigt och trist väder...
Har idag släpat mig iväg till gymmet... Med stora suckar och med mycket besvär packade jag väskan med massa grejer och gav mig iväg för lämning på dagis av stora killen, travade till bussen med lilla tjejen och stönade över regnet. MEN! Vi hr varit på gymmet och tränat. Jag blev gansa svettig och kommer med säkerhet få träningsvärk imorgon, men det är det värt!
Träningen på gymmet bestod idag av:
Utöver gymmet har jag också tagit promenad till och från dagis samt en ganska snabb runda i stan i jakt på bussen, så det blir några meter idag också :-)
Har idag släpat mig iväg till gymmet... Med stora suckar och med mycket besvär packade jag väskan med massa grejer och gav mig iväg för lämning på dagis av stora killen, travade till bussen med lilla tjejen och stönade över regnet. MEN! Vi hr varit på gymmet och tränat. Jag blev gansa svettig och kommer med säkerhet få träningsvärk imorgon, men det är det värt!
Träningen på gymmet bestod idag av:
- 10 minuter uppvärmning på CROSSTRAINER (borde vara längre, men jag hade promenerat innan också)
- Framsida lår (3)
- Baksida lår (2)
- Roddrag för rygg (5D)
- "Flyes" för bröst (8C)
- Sidlyft axel (9B)
- Mage (13C)
- Rygglyft på matta
- Sit-ups på matta med dottern på magen
Utöver gymmet har jag också tagit promenad till och från dagis samt en ganska snabb runda i stan i jakt på bussen, så det blir några meter idag också :-)
förberedning!
Jag håller på att start mitt nya liv. Jag har i och för sig provat några gånger förut, men efter en kanska dålig dag idag så behöver jag börja om från början känner jag. Då finns det ju vissa saker jag är bättre på än andra. Träning tillhör mitt absoluta favoritämne - och jag är ganska bra på det också. Idag ska jag printa ner mina mål och hur de ska nås och vilka små mål jag ska ha på vägen dit.
Förutsättningar:
Utförande:
Förutsättningar:
- Jag har 2 dagar i veckan som jag kan komma iväg och träna på egen hand.
- Jag har ett dagisbarn på 15 timmar (dagis tisdag, onsdag, torsdag 09:00-14:00).
- Jag har löparskor och nära till ett spår.
- Minska 10 kg i vikt.
- En midja... Vore trevligt!
- Bygga upp bra muskulatur i hela kroppen.
- Få tillbaka min rumpa...
- Få kondition så jag springer 5 km utan problem.
- Kunna köra BS-pass på max.
Målen ska vara avklarade till augusti 2010.
Utförande:
- Gymträning 1 dag/vecka.
- Body Step 1 gång/vecka.
- Body Pump 1 gång/vecka.
- Snabb promenad 1 gång/dag á 40 minuter.
- Träningsdagbok
- Vägning
- Matdagbok
