det är tisdagsmorgon
Jag ska ladda vattenkokare för lite thé-vatten, snart anläder det besök. Väskan till jobbet ska också packas och lite lunchmat behövs plockas fram.
Från 13.30 ser dagen ut som de fletsa dagarna gör, simskola, mat, städa, pass, kassan och hem för att sova kl22. Dagen går fort när man har roligt, åh det kan man ju inte säga att man inte har på jobbet :-)
Näpp, lite grejer kvar att fixa med innan det kliver in besök!
vad gör du på en söndagkväll?
Imorgon ska lilla fisan börja dagis - SPÄNNANDE! Viggo och jag ska nog ta een tur på stan och kanske åker vi och badar under tiden pappan och Noomi går på första inskolningen... Dagsformen får helt enkelt avgöra hur pass allerta vi är.
En sak är iaf. säker och det är att imorgn är det vecka 40 och jag öser på med träningen ytterligare ett snäpp. Hur gör du?
Inte så nyttigt
Denna helgen blev inte så nyttig som jag hade tänkt mig.
Lite cidet till Stenmark och grabbarnas show, dessert och lite likör.
Massa kolhydrater en lördagskväll.
Idag fixk det bli sallad med falafer, bara för att få något varmt i magen...
Vatten thé och sallad samt havregrynsgröt får bli kommande veckas botgöring då jag misskter mig efter 4,5kg minus på vågen. Det är ju inte så smart att fira så i förskott...
Löpning, styrka och bra mat så kanske vi kan hålla kurs även denna veckan!
Stenmark, Brolle & Andreas Jonsson <3
Jag vill men att det är ett fantastiskt och underbart fenomen det där med Lady Night. Lite extra speciellt känns det att allt är rosa, lila, piffig toch tjejigt. Låtarna som sjungs är tjejiga, det pratas om hur fantastiska kvinor är och dessutom så hyllade man kvinnan genom en "STÄDDANS". UNDERBART!
Sannerligen måste dessa karlar hamnat i paradiset då alla dess kvinnor klappar, busvisslar, skriker, dansar och allmänt visar upp sina bättre (en del sina sämre) sidor. Hur kan man INTE vilja vara manlig artist på Ladys Night? Jag vet att om det hade varit tvärt om, då hade det kallats porr, horeri, slampigt och framförallt fruktansvärt ojämställt... Well, det spelar ingen roll att vi tittade på dessa män med en trånande blick och drack våra kylda drycker för en smula berusning. Släppte på bromsen och dansade loss. Skitkul, fantastiskt bra och SÅ snygga karlar.
Efter detta ska jag nu fundera lite på hur jag på något sätt ska komma över min förundran hur dem gör. Hur blev dem så fantastiska på att fånga in oss i sina varma ögon och totalt trollbinda oss i 2 timmar? Otroligt, åh jag skulle vilja kunna den magin för gud så fantastiskt det kunde vara att träna för en liknande instruktör...
Nu ska jag dra på mig träningskläder för en lite runda i spåret. Sen ska det städas, bakad lite fika till mannen som spelar match och tvättas en väl använd partykläning. En smula ensam känner jag mig, men Stenmark och Brolle får följa med ut i spåret... Kanske vill Andreas med också...
Dags att ladda! Imorgon jobb igen :-)
har du funderat på...
Konstigt att folk reagerar på att man bloggar åh då skriver hur man mår, vad som händer och liknande. Är Ni alltid sams i er familj/förhållande? Grattis och f-n lycka till! Vi är det inte, vi står för det och har det otroligt bra iaf. Åh min gubbe slår knappats ihjäl mig för att jag bloggar, han ser det som att han slipper höra all skit istället. Åh han spelar innebandy så jag slipper höra hans gnäll - EvenSteven!
Gnäll inte på andras liv hur dem lever det, ta hand om ditt egna istället!!!
sluttampen v.39
Åh en sak till, enligt vågen har jag nu -4,5kg. Kan inte fatta hur det kan stämma, men LYCKA är en känsla som infinner sig. Helt varm i kroppen och löjligt leende hela förmiddagen. Folk måtte tro jag är tokig, fast i ärlighetens namn har jag tivlat på att de där siffrorna någonsin ska kika fram så jag är UNDERBART glad. 5,5kg till åh det är nästan 10 veckor kvar till julafton. Åh så kul!!
Men nu laddar vi om för styrka ikväll, löpning och Stenmark imorgon samt HOTELLFRUKOST på lördag :-)
ursäkta...
Efter alla pass den här veckan tror jag att jag ska nöja mig med en hederliga svettig löprunda imorgon på morgonen. Någonting som man kan göra utan att tänka, bara låta dem där stockarna till ben gå utefter spåret. Kanske ler man åt en eller annan hundägare som frenetiskt försöker se upptagen ut med skosnören och hundkoppel så de slipper alternativt glömmer hundbajet längs med spåret - tur för mig att jag inget luktsinne besitter!
Hur som så ska min hjärna få vila under helgen. Jag ska avnjuta lite hederlig kvinnlig humor tillsammans med Andreas Jonsson och MArtin Stenmark i Växjö på Lady Night. Fantastiskt! Utöver detta ska jag också sova på hotell, kanske gå på SPA och NJUTA! av att sova i ett tyst rum! Hmmm, livskvalite.
Nu, åter till verkligheten ska jag skicka mail, köra provträning och vara glad :-) Back to work!
övergående...
Kroppen är nu trött och smått förtvivlad över behandligen de senaste veckorna, men jag är ändå positivt överraskad att det inte har blivit större konflikter med familjen. Jag stretar på med allsköns träning och väljer dem nyttiga, sunda och fiberrika allternativen vid maten. Trött?! Jo, men vet ni... DET ÄR EN FANTASTIKS SKILLNAD! Jag tänkte på det idag när jag skuttade över brädan på EasyLine-passet, jag känner mig lättare i kroppen och mår så härligt bra. Känner mig ganska stark och nyttig :-) Nice!
Imorgon är det vägning... Spännande... Oroande måste jag säga. Well, jag uppdaterar Er imorgon efter lite träning.
KRAM!
det är stilla...
Vad har ni gjort idag? Jag, jag har längtat hem till sängen, familjen och thé. Simskolorna tog liksom aldrig slut. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt "SPÄNN FOTEN", "sträck på benen" och en favorit "UPP MED MAGEN". Klockan ville liksom aldrig bli 17.00... Lunchen gick på tok för snabbt och benen var så trötta så trötta när det var dag för stepklassen.
Iform?! Nä, inte idag, kanske till jul... Jag närmar mig nog det där delmålet på 5 kg, men det tär på kroppen. Det var enkelt till att börja med, men min motivation gåt liksom ner i tagt med kilona... Är det för at jag börjar nöja mig? Är det för att jag är lat? Vad är det som gör att det känns så motigt?
Idag är det då tisdag vecka 39, julafton närmar sig med stormsteg. Det är drygt 10 veckor kvar av kämpande innan segraren ska stå i Kalmars egna Biggest Loser. Om vi har någon PT? När, vi spelar i samma lag så någon vinnar blir det inte. Vi peppar, stöttar och bereder en väg för varandra. Det är en skön känsla och jag hoppas att julen skall firas med positiva siffror på vågen.
Nu ska jag slänga mig i sängen. Tack för idag älskade vänner!
önskar...
I helgen ska jag göra verklighet av lite lugn och ro. Jag ska vila mig på hotell mellan fredag och lördag. Jag hoppas hitta ett mysigt SPA som mamma och jag kan dra på på lördagen och sen äta lite smaskig lunch, kanske göra stan och därefter åka hem. Hemma hoppas jag mina guldklimpar väntar på mig med lite mys. Det vore perfekt om helgen kunde gå i lugnet tecken för ajg känner mig verkligen uppjagad över alla grejer som ska fixas med och att jag lyckats missa skriva upp halva livet i kalendern så jag har ingen koll på vad som sker när...
I eftermiddag ska jag jobba, 2 timmars simskola, 1 timmes BodyStep och därefter är det städning som gäller. Om jag gillar mitt jobb? Jo, verkligen. Jag är så tacksam för att jag har möjlighet att träna och ha rolig tpå jobbet samt att det arbetar så himla mysiga jobbarkompisar på jobbet. Amazing!
Under veckan ska jag också utmana kroppen med en ny övning för rumpan, baksida lår, mage, spänst. Jag har som mål att komma lite högre över brädan i de hopp som vi gör, men då måste jag bli lite starkare i dem musklerna så min kära kollega och jag diskuterade igår och nu ska det bli en massa utfall på-och-ner på brädor. Jo, så är det... Mera muskler - högre över brädan!
Jag återkommer senare, nus ka det övas inför eftermiddagens pass...
inte så bra...
Det går inte så bra för mig. Jag har ni intagit soffläge i flera dagar, men jag har ingen som helst ork för träning eller annat. jag försöker skärpa mig med maten, men kroppen är hungrig efter mat och sömn så jag försöker med mina egna mått mätta detta. Det går inget bra för sova verkar tydligen inte vara möjligt hur trätt man än är. Äter jag så funderar jag lite för mycket på hur det ska gå med träningen. Ikväll tar jag en minipaus och försöker njuta av livet - med min lilla rosa dator och BS-musik samt en del planerande av vårt uppkommande Halloweenparty...
Hoppas ni har en underbar kväll i blåsten...
ger upp...
Varför?
Jag har inget tålamod när det kommer till stress... Försvunna saker... Mycket arbete och tidiga mornar.
Jepp, så är det! Jag tappar förståndet helt och blir galet förbannad för smågrejer. Uselt morgonhumör? Jo, det är säkert ett skäl...
Saken är den att jag håller reda på alla andras grejer hela j-la tiden att mina egna saker har fått noll prioritering. Jag tappar bort det mesta och får fråga och leta som en galning i flera timmar. Idag? Jo, men mina husnycklar är borta och sånt får man ont i magen över. Om någon bryr sig? Nä, det brukar inte vara så, inte denna gången heller.
Just idag är jag trött, gnällig och inte det minsta på humör för att leta grejer. Jag skulle vilja lipa, sova och krypa ner i sängen. Jag orkar inte känna mig helt förtappad med alla mina grejer som försvinner. Slarvig!? Nä, jag är inte det. Glömsk må vara ett ord för hur det ligger till, men slarvig är jag inte. Jag håller lätt ordning på MASSA grejer, dock är det mer än lovligt svårt att hinna med sig själv med tre andra som aldrig vet vart deras grejer är.
Om nån tar hand om mig? Sällan Stellan!! Det kommer förmodligen aldrig hända i världshistorien att jag kan bli omhändertagen utan krav. J-la dumt att gifta sig utan möhippa för åtminstone den dagen blir man omhändertagen, kanske är det den enda dagen i det vuxna livet och jag sumpade det för jag inte ville gifta mig stort...
Jag ska göra ett försök att vända på trenden idag... Dock kommer oron sitta i. Vet inte om jag ska vara mest orolig för att nycklarna är borta eller att jag inte kan minnas vart jag lagt dem... Oavsett behöver jag nog fundera ut på hur jag har det med mina grejer. Mindre saker - mindre att hålla ordning på. Hur svårt kan det vara att hålla ordning på ett par nycklar med världens fulaste rosa nyckelband på?
Frukost, jobbet, städa, duscha, provträning... Leta nycklar, vattenflaska och se över mitt liv i allmänhet... Hoppas er lördag börjar bättre än min!
tryter...
Jag kämpa på, tränar och sliter. I ärlighetens namn - det är skittråkigt. Jag håller humöret uppe och kämpar på. Omgivningen? Jo, dem säger jag är fin, att jag är så smal, snygg mm. Men nu vet inte jag om dem sett mig utan kläder, för om jag vore smal då har världen plötsligt fått ett helt, för mig främmande, perspektiv på smal. En pinne är sma,l en boll är rund, här lutar det mer åt bollformen... Hur tänker man?
Jag reflekterar över att då man gör en vändning i sitt liv med mat och träning och om omgivningen inte riktigt är med på det för att man inte bär på ENORMA mängder med övervikt gör man liksom en revolution i deras värld. Omgivningen svara på att säga "Men du som är så smal!", "Är det inte onödigt?", "Ta en bull. Nej tack :-) Men du kan väl äta EN bull?" osv. Sällan eller aldrig kommer ord som "bra, det är klar du ska" eller "det är på tiden, det gör du rätt i" eller kanske "strålande idé, säg till om du behöver hjälp!". Nopp, det vore ju hemskt och fruktansvärt om någon anna klarade av en sak som man i omgivningen strävar efter men är för lat för att genomföra.
Hur jag kan påstå detta? Jag har ransakat mig själv och funnit att jag beter mig avundsjukt i en situation där någon annan försöker göra en förbättrande åtgärd i livet. Det är ju helt sjukt att man kan vara avundsjuk på att någon annan vill må bra i sitt liv. dte är ju inte som om varenda människa osm gör en livsstilsförbättring har en hemlig agenda mot resten av världen? Varför i hela friden tänker man så? Varför kan man inte bara glädjas åt att livet är fantastiskt och att andra människor har orken och tar tag i sina liv för att göra demmer hälsosamma? Hade jag varit en elitidrottsMAN hade inte en människa förundrats över alla timmar jag lägger på min idrott, hade jag varit en man hade man inte heller skakat på huvudet. Nu är jag kvinna med två barn, fast jobb och en märkligt intresse för hälsa och välmående. Min man indrottar MASSA och att jag tar mig en plats på jorden = DISLIKE i mångas ögen. Jag säger det igen, jag tycker det är märkligt!!!
Vet ni vad som sägs bakom ryggen på dem som kämpar med en viktnedgång? Jo, det diskuteras i alla högsta grad om personen i fråga tror h*n är något, hurvida de har problem i familjen, om det kan tänkas vara en psykos, en ålderskris, barnkris (flytta, fått mm), någon form av fysisk sjukdom eller "matsjukdom" (anorexia/bullemi mfl.).
Nu ska jag ÄTA lunch, ila till jobbet för att ta tag i dagens sysslor och sedan är det en hel helg med massa jobb :-) Har jag flax tränger jag in lite träning i allt med...
Keep up the good work!
det händer...
Ganska ofta går jag och suckar över hur gärna jag vill ha något nytt klädesplagg, eller en ny matta, ny lampa, kläder till barnen, fönster till huset, någon som städar mitt hus, någon som tränar mig, någon som organiserar mitt liv...
Sällan tänker jag på alla otroligt fina saker jag redan har, som jag ges varje dag. Alla mina underbara vänner som tar hand om mig när det är kämpigt. Alla roliga saker som händer hemma med barnen, på jobbet med kollegorna, tillsammans med min underbara man. Att vi är friska, har kläder på kroppen och lever hälsosamt.
Det händer att jag stannar upp och förundras över hur dålig jag är på att uppskatta min omgivning. Hur sällan jag säger till mina vänner att dem gör mig så oändligt glad. Att min älskade make kanske får mer ris än ros och att tid med barnen underskattas.
Jag tar mig en funderare på vad jag har, hur lyckligt lottad jag är över livets egenhet att ge oss själsliga och mentala berg-o-dalbanor för att utmana oss. Jag har en övertygelse om att det måste till omvälvande, kanske till och med oroväckande tråkiga saker för att vi som människor ska uppskatta vårt öde...
Må hända att jag generaliserar lite, men det är ett i-landsproblem att ha det för bra och att vara lycklig över dem små sakerna. Hade jag bott i Afrika och sagt att jag älskade in nya tröja, som jag för övrigt har ärvt hade man förmodligen inte tyckt att jag vore så tokig. I Sverige - då är man åtminstone lite bohem. Tja, det är väl inte så illa att bli kallad bohem, petig, överambitiös eller vad nu för ord man väljer beskriva mig med.
Livet är en sån kort resa, det ska levas till fullo med utmaningar stora som små. På mitt arbete talar vi om att man ska välja inställning till livet, att livet inte ska välja inställning åt dig. Det är en sån skön känsla, och vi jobbar hårt på det på jobbet. Med lite skojig underton påpekar vi för varandra då man gnäller eller är trött "Vad är det för inställning, gör om, gör rätt!" åh det hjälper. Man får sig en lite funderare på hurvidare man beter sig och mer än ofta ler man stor på vägen hem.
Ikväll lägger jag mig med ett leende på läpparna. Jag vet inte vad det är som gör det, men jag känner mig så glad, nöjd och till freds. Kanske är det viktnedgången och alla de boostande kommentarer jag får, kanske är det att jag ser till att göra mitt sinne till frids med nyttig mat och bra träning, kanske är det mitt roliga jobb, kanske är det mina fantastiska vänner eller min underbara familj. Vad det än är gör det mig gott!
ankomst...
i väntans tider...
Den senaste timmen har jag mottagit ett antal SMS, men inte ett enda ljud om att H*N har tittat fram. Må Gud vara med och att allt går bra. Jag är en smula stressad och ängslig, nästan som om det vore jag själv. Nu är det dock lite värre, jag kan inget göra och jag vet ingenting. Det är skit!
Jag ska göra ett försök att sova, imorgon blir det mer träning! puss och god natt!!
bad, I bad...
Det gör liksom lite ont i magen över hur dåligt det gick. Sånt där som inte riktigt vill släppa. Och nästa vecka kommer jag förmodligen ha minst lika ont i magen. Man kan kalla det vad man vill, men jag hade tydligen inte övat tillräckligt - BLÄ! Säger vi till det!!!
En sån där olustig känsla ligger i magen... Fy, sånt gör mig så orolig! Imorgon får det bli minst 2 timmar BAS-övande om det ska gå vägen. Innan det ska Noomi och jag på sångstund, sen får det bli tränign för hela slanten. Uppenbarligen behöver jag det i MASSOR :-(
Nu = återgå till arbetandet... Med klump i magen...
ego... I got a BIG Ego!
Jag skulle behöva ha en veckas ledigt från min familj. Inte för att jag inte vill umgås med dem, utan för att få vara själv och hinna ifatt med alla grejer som ska göras hela tiden. Det är sjukt mycket att fixa med och jag har inte möjlighet till det utan att barnen blir lidande för detta. Ibland känner man sig som världen dåligaste mamma, sämsta fru och dessutom får man dåligt samvete mor jobbet och kunderna för att man inte hinner med allt man ska. Jobbet tycker man ska öva hemma, famiojen tycker man ska umgås och vem tror ni vinner? Nä, definitivt itne jobbet. Usch så det hafsas ihop med grejer, men i ärlighetens namn känns det ju inte som om betalningen för arbetsuppgifterna på något sätt får mig att vilja ta av min fritid mer än jag reda gör... Men den lilla grejern är att jag har prestatiosnångest och vet att imorogn kommer familjen få lida för min idioti att inte kunna släppa grejer. Så jag kommer öva, köra passet fler gånger för att det ska sitta för att sedan börja om med nästa pass till onsdag - DET TAR JU ALDRIG SLUT!!!!
Jag längtar efter att kunna njuta av min ledighet, inte behöva lägga den på jobbgrejer för att företaget ska sälja och få mer pengar - vart tog min vägen? Vem vädjade om min hälsa och mitt liv? Nä, jag skulle inte tro det!
Nu ska jag ta min stenåldersCDspelare och lägga mig i sängen för att mata in 2 låtar step till innan det är dax att sova. Imorgn är det premiär för BS81 åh jag har målat mina naglar CHOCKROSA, tvättat glitterkjolen och ska pynta håret med en fin liten tofs. Jepp så ligger det till här....
mer eller mindre...
ihållande trend...
Slänger ni en tanke till valet? Nä, jag tänker på viktminskning, ryggont och arga barn. Jag har svårt för politik, intresserar mig föga... Kanske tyvärr, men för att påverka ordentligt bheöver man vara insatt åh jag tror inte det riktigt är min stil. Jag har åtminstone inte den tiden, just nu. Dock röstade jag, för den rätten måste man ju försöka behålla!
Nä, mitt ryggont håller i sig, det sträcket, värker och är allmänt j-vligt.
Min viktminskning ska jag ta lite mer exakta mått på under dagen, men den får vi väl hoppas är en ihållande trens, eller?
Mina två gryn har drabbats av obotlig arghet och surighet. Hela tiden är det något som ska skrikas om eller suras om. Grrr!! Jag blir en smula trött och irriterad, men vad ska man göra när det regnar och är tråkigt väder?
Idag ska vi försöka oss på att städa upp och höstpynt ute... Mamma kommer in till oss också samt att jag måste försöka fortsätta med BodyStepen så den sitter tills imorgon :-)
Vi hör under dagen goda vänner!