MammaMia

Idag är ingen lyckad dag! Jag har pajjat min mobil vilket ska kosta minst 1000 kr att laga och jag har bråkat med min man i flera timmar om en massa onödiga saker, efter detta har jag gråtit i flera timmar... Det märkliga med det hela är att tårarna inte verkar ta slut någon gång. Ännu mer märklgt är att efter flera timmars grälande känns det lite bättre, men jag är fortfarande ledsen, arg och upprörd för en massa saker man bär med sig.

Jag älskar min man, oh ja, det är absolut inga problem med det. Nej, det är nog snarare så att jag avsaknar takt och ton när det gäller andras liv då det påverkar mitt liv. Att saker ska bli annorlunda då man blir mamma, det är ju självklart - i alla fall för de flesta.

Jag tror att alla förtår att liver ska bli annorlunda, men ja, jag tror inte alla riktigt upplever att livet påverkas och förändras. För mig har livet blivit lite "tråkigare" än tidigare, man blir liksom hemmasittandes och jag har nu ingen granne som kommer och hälsar på mig eller som jag kan springa över till när som helst. Det saknar jag i massor, jag känner mig ensam i min ensamhet kan man säga.

Ensam i ensamheten innebär väl att det liksom är trist att vara hemma själv med barnen. Inte på dagtid fö då kan man vara ute när de är vakna, man kan leka med kompisar och man kan ta dem med sig lite överallt. Men på kvällarna sover kompisarna och deras mammor och pappor är hemma med de barnen för att de ska sova. Ingen har drekt tid att umgås och mysa i tv:soffan eller baka kakor eller hitta på en massa andra grejer hemma hos oss, för alla ha sina familjer att ta hand om.

Det måste ju vara fler än jag som blir ledsna, grälar med sin man för att man känner sig ensam i ensamheten... Inte kan jag vara unik med det - nej knappast! Så alla mammor som känner sig glömda - BLOGGA, bråka med era gubbar, skrik, sparka eller gör något för att få ur er ilskan och ensamheten. More will come!